«
1909 – Uprising of the 20,000
![Foto av en rad kvinnor i helfigur och bakom dem anas fler kvinnor. De har banderoller över axlarna och papper i händerna. Flera har hatt eller sjal](../../Bilder/Special/USA/Arbetarrorelsen/Strejk-1909/1909-uprising.jpg)
Textilarbeterskor delar ut material under textilarbeterskestrejken
1909.
![Rubrik: 1909 års textilarbeterskeuppror](../../Bilder/Rubriker/rub-uprising.png)
1909 års textilarbeterskestrejk
i New York är den största kvinnostrejken i USA:s historia.
Den kallades också "Uprising of
the 20,000", men i själva verket var det till slut
snarare över 30.000 textilarbetare som deltog. De allra flesta
av dem var kvinnor, cirka hälften var flickor i tonåren,
och majoriteten var judiska och italienska invandrare.![Foto av två småtjejer i halvfigur. De har banderioller på sig, på den enda står det Abolish Slavery, på den andra verkar det stå något på jiddish. De ser rakt in i kameran.](../../Bilder/Special/USA/Arbetarrorelsen/Strejk-1909/1909-uprising-3.jpg)
![Osynlig ruta](../../Bilder/ENBLANK.GIF)
Textilarbeterskorna arbetade på den tiden i många
olika små fabriker inom textilindustrin. De jobbade 65 - 75
timmar i veckan för
minimala löner, i hälsovådliga fabrikslokaler. De
måste dessutom betala mycket av materialen själva, som
nål, tråd och till och med symaskinerna.
![Osynlig ruta](../../Bilder/ENBLANK.GIF)
På Triangle-fabriken i New York
var arbeterskorna anslutna till facket ILGWU,
International Ladies' Garment Workers Union.
I september 1909 gick de ut i strejk för högre löner,
kortare arbetstid och bättre behandling av de arbetande. Då
fick de stöd även av NWTUL,
National Women's Trade Union League,
där Rose
Schneiderman och Agnes
Nestor arbetade. De hjälpte de strejkande med information,
förhandlingar och att organisera upp så kallade picket
lines, där arbeterskorna gick med plakat och skapade
uppmärksamhet för strejken.
![Foto av strejkande textilarbeterskor som sitter samlade. En kvinna längst till höger har ett barn i knät. I mitten sitter en kvinna med armarna i kors och ser bestämt in i kameran, bakom henne sticker en leende flicka fram huvudet. De flesta ser allvarliga ut.](../../Bilder/Special/USA/Arbetarrorelsen/Strejk-1909/textilarbeterskor1909.jpg)
"Vi svälter hellre fort än långsamt" var
ett av de brutalt skämtsamma uttryck
som textilarbeterskorna peppade varandra med under strejken.
![Osynlig ruta](../../Bilder/ENBLANK.GIF)
I november
hade ILGWU ett möte där de diskuterade om fler skulle
strejka till stöd för Triangle-arbetarnas krav. Gubbarna
som satt i ledningen för facket försökte driva att
det inte var läge för någon sympatistrejk. Men när
textilarbeterskan Clara Lemlich gick
upp och höll ett brandtal för storstrejk visade mötesdeltagarna
att de var på hennes sida.
![Osynlig ruta](../../Bilder/ENBLANK.GIF)
På
morgonen den 24 november gick 15.000 textilarbeterskor ut från
fabrikerna, och fler följde vartefter dagarna gick. Till slut
deltog över 30.000 textilarbeterskor i strejken.
![Osynlig ruta](../../Bilder/ENBLANK.GIF)
Till höger:Rose Schneiderman och
Agnes Nestor vid tiden för strejken.
![Osynlig ruta](../../Bilder/ENBLANK.GIF)
De strejkande
och fackföreningsfolket blev hårt utsatta av fabriksägarna,
som lejde kriminella till att misshandla dem. Och redan under den
första månaden arresterade polisen omkring 800 av de
strejkande för "kränkning av egendom" och "störande
av ordningen". Clara Lemlich arresterades sjutton gånger
under strejken och fick flera revben brutna. Men polisens brutalitet
mot de strejkande fick delvis motsatt verkan, eftersom det fick
medelklassfolk att stödja de strejkande. Det gällde inte
minst efter att medelklassdamen Mary Dreier,
som var ordförande för New Yorks WTUL, hade arresterats
för att polisen påstod att hon skulle ha trakasserat
en strejkbrytare.
![Tvådelat foto av till vänster två strejkande unga kvinnor med plakat med texten STRIKE 30.000, resten är oläsligt, tillhöger ett foto marscherande kvinnor, de har kappor och hattar och det ser ut att regna eller kanske snöa.](../../Bilder/Special/USA/Arbetarrorelsen/Strejk-1909/1909-uprising-1.jpg)
De strejkande delade ut flygblad och demonstrerade.
![Osynlig ruta](../../Bilder/ENBLANK.GIF)
Det
blev en lång och utdragen strejk. Och kanske hade den
inte blivit så lyckad om inte NWTUL stöttat den. De samlade
nämligen in massor av pengar till strejkkassan, bland annat
skänkte de rika damerna som också var med i NWTUL själva
pengar och uppmanade samtidigt alla sina bekanta att göra likadant.
![Osynlig ruta](../../Bilder/ENBLANK.GIF)
Strejken varade ända till slutet av februari 1910.
Då skrev facket ett fredsavtal med de flesta av fabriksägarna,
med beslut både om kortare arbetstid, löneökningar,
bättre arbetsvillkor och fria arbetsredskap.![](../../Bilder/Special/USA/Arbetarrorelsen/NWTUL/nwtul-knapp-mini.png)
![Osynlig ruta](../../Bilder/ENBLANK.GIF)
Vad som också vanns med den stora kvinnostrejken
var att männen i fackförbunden tvingades erkänna
kvinnorna som likvärdiga – både som arbetare och
fackföreningskämpar.
![Osynlig ruta](../../Bilder/ENBLANK.GIF)
Men ägarna av Triangle-fabriken
fortsatte att vägra gå med på de strejkandes krav.
Tvärtom gjorde de det ännu svårare för sina
anställda. De låste in textilarbetarna innanför
ståldörrar i fabriken, för att de inte skulle kunna
smita ut. Ett år senare skedde branden
i Triangle-fabriken.
![Osynlig ruta](../../Bilder/ENBLANK.GIF)
|