«  Tysklands första kvinna som blev doktor i kemi

Clara Immerwahr föddes den 21 juni 1870 i Breslau i Tyskland. Pappan var kemist, och Clara blev tidigt intresserad av samma sak. När folk sa åt henne att skaffa sig intressen som passade en kvinna bättre, blev hon arg.

  Som kvinna och judinna mötte Clara Immerwahr under hela sitt liv motstånd från män som försökte hindra henne från att forska och uttrycka sin åsikt. Flickor fick inte gå i tyska Gymnasium, men Clara lärde sig genom privata lärare allt som behövdes för vidare studier. Kvinnor kunde inte heller ägna sig åt universitetsstudier på den tiden, men det var tillåtet för dem att närvara vid föreläsningar om de bad varje enskild föreläsare om lov. Det gjorde Clara.

  Hela utbildningen handlade om att be om lov. När hon slutligen ansökte om att få doktorera hade hon 31 lärare som skrev under på att hon borde få göra det. Två dagar före julafton år 1900, när Clara var 30 år gammal, doktorerade hon, och var den första kvinnan i Tyskland som blev doktor i kemi.

På universitetet blev hon sedan assistent åt sin tidigare lärare och bästa vän, Richard Abegg. Hon skrev flera vetenskapliga rapporter, bland annat använde hon elektrokemiska mätningar för att bestämma lösligheten hos salter, och arbetade med utvecklingen av separationsprocesser.

  Clara Immerwahr tyckte att forskning var det som var viktigt i livet, men hon gick ändå efter övertalning med på att gifta sig med en annan kemist, Fritz Haber. De fick sonen Hermann. Fritz satsade allt på sin karriär och lämnade henne ensam med sonen för en fyra månaders turné i USA när sonen bara var tio veckor gammal. Trots att det inte alls var vad hon tänkt sig, tvingades Clara ta hand om hem och barn. För att ändå få göra något som hon ville, och tjäna egna pengar, höll hon ibland föreläsningar i hushållskemi, ett ämne som blivit stort sedan slutet av 1800-talet genom den amerikanska Ellen Swallow Richards. Många kvinnor kom på Claras föreläsningar.

Fritz med Hermann sittande på pelaren,
   Clara med en grannes son framför henne.

  Men livet var tufft, och Clara blev i perioder deprimerad. Äktenskapet hade inte alls blivit som hon hoppats, både hon och sonen var ofta sjuka, och hon fick inte ägna sig åt forskning. Trots att hon hjälpte sin man med hans forskning, gav han inte henne erkännande för det. Claras bästa vän, Richard Abegg, som hon hade en nära brevväxling med genom åren, dog 1910 i en ballongolycka. En annan nära vän dog i en laboratorieolycka 1914 framför ögonen på Clara.

När första världskriget bröt ut satsade Fritz Haber sin forskning på att utveckla kemiska vapen, bland annat klorgas, som förstör offrens lungor och får dem att långsamt kvävas till döds. Clara gick öppet emot detta, hon var förfärad och ursinning över att de vetenskapliga ideal hon stod för korrumperades till att tillverka sådana grymma vapen. 1915, samma vecka som Clara kom på sin man tillsammans med hans älskarinna, stod slaget i Ypres i Frankrike då Fritz Habers klorgas dödade tusentals människor. För att fira "segern" vid Ypres ordnade Fritz Haber den 1 maj en stor fest i familjens villa.

  Senare på natten, den 2 maj 2015, tog Clara sin mans tjänstevapen, gick ut i trädgården och sköt sig. Hon blev 44 år gammal.

Idag är Clara Immerwahr ihågkommen framför allt för att hon kämpade för att vetenskapen måste ha ett moraliskt ansvar. Flera vetenskapliga priser är uppkallade efter henne.