«  Startade den första skolan i Europa för kvinnor som målade

Elisabetta Sirani föddes i Bologna i Italien den 8 januari 1638. Hennes mamma vet vi inte så mycket om, annat än att hon hette Margherita. Pappan var konstnären Giovanni Andrea Sirani. De hade tre döttrar och en son. Elisabetta var äldst av barnen.

   Redan som liten visade sig Elisabetta konstnärligt lagd. Hon skrev poesi och spelade harpa, och hon gjorde etsningar och målade. Konstskolorna var inte öppna för flickor då, så det var ingen tillfällighet att de flickor som trots allt fick lära sig måla var de som hade konstnärer till pappor – som gick med på att undervisa dem. Det gällde ju även den kända Artemisia Gentileschi.

  Men annars var det allmänt en bra tid för kvinnor i Bologna då, exempelvis var Bolognas universitet öppet för kvinnor.

  Elisabetta Sirani visade sig vara skicklig på att måla. Redan när hon var 16 år gammal hade hon blivit en eftertraktad konstnär. Vid 19 års ålder fick hon sitt första offentliga uppdrag, för kyrkan San Girolama alla Cerosa i Bologna: målningen "Kristi dop" i ungefärlig storlek 4 x 5 meter.

När Elisabettas pappa drabbades av gikt och inte längre kunde arbeta, fick Elisabetta försörja familjen. Pappan tog hand om alla pengar hon fick för målningarna. När hon fick något annat i ersättning, exempelvis ett smycke, fick hon behålla det.

  På den tiden skrev de flesta konstnärer en lista på alla tavlor de målade färdiga, och det gjorde även Elisabetta Sirani. Hon skrev upp vad verken föreställde, när hon hade målat dem, vem som köpt dem och var de skulle hänga. Men det fanns också tavlor som Elisabetta inte skrev upp på sin lista. Det var mindre målningar, som hon gjort i smyg, utan att pappan visste om dem. Pengarna hon fick för de verken gav Elisabetta direkt till sin mamma för att mamman skulle ha några pengar.

Nedanför till vänster: Timoclea kastar ner kaptenen i brunnen.
Vill du se målningen större, klicka på bilden!

  Förutom att Elisabetta Sirani var en skicklig konstnär, som behärskade flera stilar, målade hon ovanligt snabbt. Hennes ateljé blev en turistattraktion, där folk stod och såg henne arbeta. Att hon dessutom var en kärleksfull, gladlynt och vacker person gjorde henne inte mindre populär. 1664 fick hon besök av Toscanas kronprins Cosimo och han beställde flera verk av henne.

  Kvinnor var som sagt inte välkomna på konstskolorna i Europa på den tiden (förutom på konstskolor inom nunnekloster), och det störde Elisabetta. Hon började undervisa kvinnor i målning. Först de yngre systrarna Anna Maria och Barbara, och från 1652 allt fler. Vid Elisabetta Siranis konstskola gick snart både unga och äldre kvinnor, både rika och fattiga. Konsten var det viktiga.

Judith med Holofernes huvud.

  Våren 1665 började Elisabetta klaga på magsmärtor. De gick så småningom över, men i slutet av sommaren samma år kom en ny attack. Den 28 augusti dog Elisabetta Sirani plötsligt, endast 27 år gammal.

  Det spekulerades vilt i Bologna om Elisabetta Siranis plötsliga död. Hennes pappa krävde en obduktion och då fann läkarna massor av små hål i magsäcken. Pappan var säker på att en tidigare tjänsteflicka, Luca Tolomelli, hade förgiftat Elisabetta, så han stämde Tolomelli. Men rätten frikände henne. I modern tid har teorin snarare varit att Elisabetta dog av blödande magsår.

  Tre månader efter hennes död gav staden Bologna Elisabetta Sirani en storstilad begravning. Pampigast var katafalken i imiterad marmor, där en kvinna i naturlig storlek sitter och målar.

  Den ovanliga skola Elisabetta Sirani hade startat lades tyvärr ner i och med hennes död.

Eleanor Tufts: Our hidden heritage – five centuries of women artists.