«  Fysiker, rak feminist och rösträttskämpe

Gulli Charlotta Rossander föddes den 30 augusti 1867 i Stockholm. Pappan var professor, överkirurg och nytänkande vetenskapsman. Mamman, Emma Maria Godenius, dog när Gulli bara var 7 år, och då fick Gulli bo hos sin moster Selma.

   Bland släkten fanns systrarna Jenny och Alida Rossander, som drev aftonskola för lärarinnor och andra kvinnor som ville vidareutbilda sig. De betydde mycket för Gulli när hon växte upp, och de såg till att hon fick en bra grundutbildning. Till skillnad från många andra kvinnor på den tiden behövde Gulli inte heller bråka med sin pappa för att få studera vidare. Han stöttade henne helt när hon ville börja på universitetet.

När Gulli gick på universitetet i Uppsala bodde hon hos Ann Margret Holmgren och hennes familj. Deras hus – Villa Åsen – var en samlingsplats för liberala radikaler, och där diskuterades arbetares rättigheter, rösträtt, preventivmedel och liknande av tidens frågor. Hos Ann Margret Holmgren bodde även Lydia Wahlström och Gerda Hellberg, som Gulli blev vän med för resten av livet. Det är oklart om Gulli eventuellt använde sitt andranamn när hon först kom till Uppsala, i alla fall kallar Gerda henne i brev som finns bevarade genomgående för Charlotte, Lotten, Lotta eller Lottis.

   1892 startade Gulli tillsammans med Gerda, Lydia och några till den allra första studentföreningen för kvinnor i Sverige: UKSF, Uppsala Kvinnliga Studentförening. Gulli och Gerda gick också med i föreningen Verdandi, där de lärde känna andra radikala kvinnor, som Anna Bugge Wicksell.

Gulli utbildade sig till till fysiker. Hon disputerade med avhandlingen "Om gasers utströmning genom kapillärrör vid låga tryck" år 1900. Två år senare gifte hon sig med Henrik Petrini, som hon träffat genom Verdandi, och paret flyttade till Växjö. Där började Gulli Petrini arbeta som lärare vid Elementarskolan för flickor.

   1903 bildades Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Växjö, som en del av riksorganisationen LKPR. Gulli Petrini blev ganska snart ordförande. De flesta av hennes väninnor från Uppsalatiden var aktiva på de orter där de bodde, så därmed fick de samarbeta igen. Gulli Petrini blev LKPR:s riksdags- och regeringsexpert, och följde tvåkammarriksdagens alla debatter. Dessutom satt hon i styrelsen för riksorganisationen.

Klicka på rösträttskortet för att se det stort!

   Vid den här tiden började Gulli Petrini också föreläsa, både om kvinnors rösträtt och om skolan, sociala frågor samt ogifta mammors och deras barns villkor. Rak och tydlig sa hon precis vad hon tyckte. I tidningen Rösträtt för kvinnor skrev Ann Margret Holmgren en gång om Gullis tal:

LKPR-möte hos Gullis vän Gerda Hellberg utanför Karlstad 1907. Från vänster:
Augusta Tonning, Sigrid Kruse, Gerda Hellberg, Gulli Petrini (mitt i bilden),
Emmy Welin, Ottilia Marin, Anna Wretman Lindström, Frigga Carlberg,
Hilma Söderberg-Böving & Vienna Mesterton.

Men det var inte lätt att vara radikal. När en elev frågade om utvecklingsläran vägrade Gulli Petrini att förneka människans släktskap med aporna. Hon ansågs därmed ha talat emot "vår kristna religion" och "fosterlandskänslan", så hon fick helt enkelt sparken från lärartjänsten 1906.

   När kvinnor blev valbara till landets kommuner blev Gulli Petrini istället den första kvinnan som valdes in i Växjö stadsfullmäktige 1910. Hon representerade Frisinnade landsföreningen. Året därpå blev hon som första kvinna i Sverige medlem av stadsfullmäktiges drätselkammare – det utskott som sköter stadens ekonomi.

Bilden till vänster: Gulli Petrini
och Frigga Carlberg vid den enda demonstration LKPR arrangerade, i Göteborg den 2 juni 1918.

1914 flyttade familjen tillbaka till Stockholm och Gulli Petrini fick jobb som lärare i matematik i Whitlockska samskolan och Nya elementarskolan för flickor. Resten av sin tid ägnade hon åt kvinnofrågor, dels i LKPR och dels i Frisinnade kvinnor, som hon var med och startade.

   När kvinnors politiska rösträtt hade införts jobbade Gulli Petrini vidare för bland annat gifta kvinnors rätt att yrkesarbeta, vilket blev lag 1939. Hon varnade också för nazismens och fascismens hot mot demokratin under 1930-talet. De sista åren av sitt liv reste hon mycket och deltog i kongresser och konferenser både utomlands och i Sverige. Hon var en mycket uppskattad talare bland alla sorters människor, och hon föreläste om fredsfrågor, medborgerskap, äktenskapslagstiftning samt prostitution och reglementering. Hon skrev dessutom ett antal böcker och broschyrer genom åren.

   Gulli Petrini dog i livmodercancer den 8 april 1941, 73 år gammal.

Ann Margret Holmgren har skrivit om Gulli Petrini: "Att känna Gulli Petrini, det är att älska henne. Annat är omöjligt, bottengod som hon är, trofast och välsignat fri från allt smått."

Christina Florin: Kvinnor får röst – Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse, Atlas bokförlag, 2006.

HÄR kan du se en journalfilm om när kvinnor fick rösta för första gången 19 september 1921. Tre minuter in i filmen syns (men hörs inte) Gulli Petrini hålla tal.

Gulli Petrinis egna text:

Kvinnorna och kriget.