« Norsk/svensk feministisk aktivist, som blev Sveriges första kvinna som diplomat

Anna Kristine Margrete Bugge föddes i Egersund i Norge den 17 november 1862. Hon var en av pionjärerna i både den norska och svenska feministiska rörelsen.

   Släkten Bugge var en prästsläkt, men Annas pappa var telegrafinspektör. När Anna var 13 år utsågs pappan till direktör och familjen flyttade till Oslo.

  Anna Bugge blev tidigt feminist. Som student i Oslo engagerade hon sig för "kvinnosaken". Hon och hennes kompis Cecilie Thoresen var bland dem som startade Diskusjonforeningen Skuld 1883, där även Fernanda Nissen gick med. Det ledde fram till grundandet av NKF, Norsk Kvinnesaksforening, 1884. Anna Bugge drev frågor som kvinnors rätt till ekonomisk självständighet, rätt till utbildning, och separatistisk organisering.

   När Anna tog studenten 1885 var det som en av de första kvinnorna i Norge. Samma år var hon med och startade KSF, Kvinnestemmerettsforeningen – i protest mot att Norsk Kvinnesaksforening inte hade med rösträtt för kvinnor i sitt program. 1888 blev Anna ordförande i NKF. Hon var då 25 år och reste runt i Norge och agiterade för rösträtt för kvinnor.

   Men redan året efter det, 1889, flyttade Anna Bugge till Paris. Orsaken till flytten var att hon hade blivit förälskad i den svenska nationalekonomen Knut Wicksell. De hade träffats året innan när Anna var på det första Nordiska kvinnosaksmötet i Köpenhamn och han samtidigt var på en annan konferens i Köpenhamn.

Radikala som de var gifte de sig inte. Om de hade gjort det skulle Knut ha blivit förmyndare för Anna, som skulle ha blivit omyndig i och med giftermålet. Istället publicerade de i tidningarna en liten annons med rubriken "Förenade" plus namn och datum. De gjorde också ett eget samboavtal, där de skrev in fullständig jämställdhet. Att de levde ihop utan att vara gifta ledde till en enorm uppståndelse då – eftersom de befann sig i medelklassen och akademin. Det ledde också till att Annas familj tog avstånd ifrån henne. Det tog sju år innan hon fick träffa sin ursprungsfamilj igen.

   Men ekonomisk självständighet var själva grunden för att kunna delta i samhället, ansåg Anna. Redan 1891 skrev hon Hustruens rettslige stilling – en kritisk undersøgelse.

   Ganska snart efter att de börjat leva tillsammans blev Anna med barn, och hon och Knut flyttade till Sverige, där första sonen föddes. Senare fick de en son till, men han dog i en olycka. Ännu lite senare dog Annas syster i barnsäng och Anna och Knut tog den nyfödda sonen till sin.

   Som utsatta radikaler fick paret Bugge Wicksell förstås vänner bland andra i motsvarande situation, som Frida Stéenhoff och hennes man.

Sjutton år efter att hon varit med och startat föreningen för kvinnors rösträtt i Norge, var Anna Bugge Wicksell 1902 också med och startade motsvarande rörelse för kvinnors rösträtt i Sverige, en lokalförening av det som året efter blev en del av LKPR, Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt.

Klicka på rösträttsvykortet för att se det större!

  Anna Bugge Wicksell representerade ofta Sverige i internationella rösträttssammanhang. När paraplyorganisationen IWSA, International Woman Suffrage Alliance, bildades i Berlin 1904 var Anna en av de fyra svenska delegaterna, och sedan hörde hon och LKPR:s ordförande Signe Bergman ofta till dem som var representanter för Sverige.

   Inte förrän 1911 hann Anna Bugge Wicksell ta sin planerade juristexamen. Och först efter det ansökte hon om att bli svensk medborgare. Hon ville vara säker på att hon var ekonomiskt självständig innan hon tog det steget.

   Samtidigt fortsatte hon hela tiden sitt feministiska engagemang. När föreningen Frisinnade Kvinnor bildades 1914 gick hon med också där.

Rösträttskvinnor vid en järnvägsstation till eller ifrån IWSA:s kongress i Budapest 1913, stående från vänster: Margaret Wetzlar Coit, Paula Pogány, Mary Sheepshanks och Rosika Schwimmer. Sittande: Anna Lindemann, Anna Bugge-Wicksell och Signe Bergman.

Anna Bugge Wicksell var under hela sitt liv dessutom djupt engagerad för fred. Redan på 1980-talet deltog hon i fredsmöten. 1898 var hon en av grundarna av SKF, Sveriges Kvinnliga Fredsförening, och hon var med och startade Lunds fredsförening 1907 och Svenska Fredsförbundet 1911. Hon verkar även ha varit aktiv i de flesta andra fredsföreningar då, som Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Hon höll massor av föredrag om fredsfrågor och folkrätt. 1915 när Kvinnornas Fredssöndag arrangerades runt om i landet, var det Anna som höll i arrangemanget i Lund.

   I fredsarbetet drev Anna Bugge Wicksell hela tiden att det behövde skapas ett gemensamt förbund för nationerna, för att arbeta för fred och för att upprätthålla folkrätten. När sedan Nationernas Förbund, föregångaren till FN, upprättades 1920 var hon delegat för Sverige. Året därpå blev hon den enda kvinnan som var ledamot av den så kallade permanenta mandatkommissionen där. Det har lett till att hon har kallats "Sveriges första kvinnliga diplomat".

   1926 dog Knut. 1928 opererades Anna för cancer, men det var för sent. Hon dog den 19 februari 1928, 65 år gammal.

Femtio års kamp för kvinnorösträtten – Den engelska rösträttsrörelsens historia, en broschyr som Anna Bugge Wicksell skrivit, utgiven av Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt, finns att läsa på Archive.org.

Flera artiklar av Anna Bugge Wicksell finns också i gamla kvinnotidskrifter, som du kan läsa på nätet hos KvinnSam.

Christina Carlsson Wetterberg: Jag saknar fruntimmer här – en biografi över Anna Bugge Wicksell. Natur & Kultur 2020.