«  Norges första rösträttsorganisation för kvinnor

På en demonstration i New York 1913 hänvisar banderollen till att Norge då
hade infört allmän rösträtt för kvinnor. Foto: A.Gran/Norsk Folkemuseum

Kvinnestemmerettsforeningen (KSF) bildades sommaren 1885 som en följd av att NKF, Norsk Kvinnesaksforening, valt att inte driva krav på rösträtt för kvinnor. Till skillnad från NKF var KSF dessutom en separatistisk organisation för kvinnor. Det var alltså den första norska renodlade rösträttsorganisationen för kvinnor.

  KSF krävde rösträtt för kvinnor på samma villkor som för män, vilket på den tiden alltså endast gällde för tillräckligt rika kvinnor. Det var samma begränsade rösträttskrav som drevs även av svenska LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, som bildades nästan tjugo år senare. Bland initiativtagarna till KSF var Gina Krog, Ragna Nielsen, Anna Bugge och Anna Rogstad.

När norska stortinget 1896 beslöt att införa allmän rösträtt för män i Norge blev medlemmarna i KSF oense om hur de skulle gå vidare. Gina Krog, som var ordförande i KSF, hörde till dem som ville att föreningen skulle fortsätta kräva rösträtt för kvinnor på samma villkor som för män, även om det från och med då betydde rösträtt för alla kvinnor. Vice ordförande Anna Rogstad drev däremot att föreningen skulle ta en försiktigare väg, och bara kräva kommunal rösträtt för kvinnor som hade tillräckligt mycket pengar.

  Den försiktigare strategin vann och kravet på rösträtt "på samma villkor som för män" togs bort ur föreningens mål. Det ledde till att Gina Krog tillsammans med många andra istället bildade LKSF, Landskvinnestemmerettsforeningen, 1898.

Frederikke Marie Qvam höll tal 1902 på en nordisk kvinnokonferens i universitetets festsal i Oslo. Foto: Worm-Petersen/Nasjonalbiblioteket

  Istället för KSF blev det då LKSF som snabbt blev den stora rösträttsorganisationen för kvinnor i Norge. När sedan kommunal rösträtt för rika kvinnor infördes 1901 tröttnade många av KSF:s medlemmar på kampen, och KSF förde en ganska tynande tillvaro. När allmän rösträtt även för kvinnor infördes 1913 lades organisationen ner.

1901 införde Norge kommunal rösträtt och valbarhet för kvinnor över 25 år som hade tillräckligt hög inkomst. 1907 infördes samma begränsade rösträtt även till stortinget. Det var alltså uttalade klasslagar, som endast gav en slags "damrösträtt". Men det blev ett första steg mot allmän rösträtt även för kvinnor, som infördes till kommunerna 1910 och till stortingsval 1913. Det första stortingsvalet kvinnor kunde rösta i var 1915.