«
Oförtröttlig feministisk aktivist
och kanske den första kvinnan i världen som utsågs
till ambassadör

Rózsika
Schwimmer föddes den 11 september 1877 i Budapest i
dåvarande Österrike-Ungern som första barn i familjen.
Senare fick hon systern Franciska och
brodern Béla. Pappan hade någon
form av jordbruksföretag. Familjen hade det ganska gott ställt,
för Rózsa, som hon kallades,
fick studera musik och språk. Hon kunde nio olika språk!
Det fick hon förstås nytta av senare. Men pappan gick
i konkurs och 18 år gammal började Rózsa jobba
på kontor.

Rózsa
reagerade på kvinnors villkor på kontoren. Tjugo år
gammal gick hon med i Notisztviselok Országos
Egyesülete (fackförbund för
kvinnor som var kontorister), och fyra år senare blev
hon ordförande för organisationen. För att yrkesarbetande
kvinnor skulle kunna samarbeta mer för att uppnå sina
rättigheter, tog hon sedan tillsammans med feministen Mariska
Gárdos initiativ till ett nationellt gemensamt fackförbund,
Magyarországi Munkásno Egyesület
(Ungerska arbetande kvinnors förening)
1903. De krävde bland annat daghem för arbetande kvinnor.

Men Rózsa ville jobba mot allt kvinnoförtryck,
så 1904 startade hon tillsammans med Vilma
Glücklich den feministiska organisationen Feministák
Egyesülete (Feministföreningen),
som även krävde rösträtt för kvinnor. FE
fick snabbt närmare 30 lokala grupper runt om hela landet.

Medlemmar i Feministák Egyesülete okänt årtal.
Rózsa Schwimmer i mitten av de sittande.

Trots ekonomiska
svårigheter lyckades Rózsa och Vilma komma iväg
på ICW:s, International
Council of Women, kongress i Berlin 1904. Samtidigt fick
de vara med när paraplyorganisationen IWSA,
International Woman Suffrage Alliance,
bildades. De träffade feminister från hela världen
och byggde kontaktnät. Holländska Aletta
Jacobs besökte Ungern flera gånger och blev en nära
vän till Rózsa. Och redan
årets efter Berlin-kongressen anslöt sig FE till IWSA
som medlemsorganisation.

Ända sedan Rosika Schwimmer börjat
engagera sig som feminist hade hon också skrivit artiklar
som publicerades i olika tidningar. Från 1904 försörjde
hon sig som journalist. 1907 började FE ge ut en egen tidning,
som snart blev Ungerns
största kvinnotidning, och för den tidningen blev Rózsa
redaktör: A
Nö és a Társadalom
(Kvinnan och samhället). Rózsa medverkade också
till att en lag mot barnarbete infördes. Och
så kämpade hon mot prostitution och handel med barn,
och över huvud taget för barns rätt.

Ett gäng kvinnor säljer A Nö
és a Társadalom.

Flera av feministerna i FE reste runt i landet och höll
föredrag och startade nya lokalgrupper. Det gjorde att FE snart
blev en stor feministisk organisation i Österrike-Ungern. 1913
var de arrangör för IWSA:s sjunde internationella kongress,
som då hölls i Budapest.

Utanför ingången till IWSA:s kongress i Budapest 15-20
juni 1913.

1911 hade
Rózsa gift sig med journalisten Paul Bédy, men de
skilde sig efter bara två år. Rosika flyttade till London,
där hon 1914 började jobba som pressekreterade för
IWSA. IWSA:s ledare Anna Howard Shaw
beskrev Rosika som "kraft och eld rakt
igenom, från fötter till fingertoppar".

Kamp för fred

När första världskriget bröt ut vågade
Rosika Schwimmer inte återvända till Ungern. Hon ville
engagera sig i fredsarbete, och reste till vänner i USA. Från
slutet av 1914 till början av 1915 reste hon runt i USA och
höll tal mot världskriget. I januari 1915 bildade
hon tillsammans med Jane Addams och
flera andra Women's Peace Party
(Kvinnornas Fredsparti). Det var vid den tiden Rosika mötte
sin genom åren närmaste vän, Lola
Maverick Lloyd, som var engagerad i den amerikanska rösträttsrörelsen.

Våren 1915 reste Rosika runt och höll appelltal
i olika länder i Europa inför kvinnornas internationella
fredskongress
i Haag. Tillsammans med Vilma Glücklich och Paula
Pogány från FE deltog hon också i själva
kongressen och skrev det slutdokument som kongressen antog. När
kongressen ledde till bildandet av WILPF,
Women's International League for Peace and
Freedom, blev Rosika Schwimmer invald i styrelsen. Rosika
deltog också i en av de två delegationer av kvinnor
från olika länder att skickades för att besöka
både de krigförande ländernas regeringar, och näraliggande
länders regeringar, för att försöka övertala
dem att kämpa för fred.

Med stöd av den amerikanska miljardären Henry
Ford försökte Rosika Schimmer sedan också skapa
projektet Peace Ship, som under kriget
skulle resa runt med båt i Europa och påverka de stridande
länderna att förhandla om fred. Men projektet blev ett
misslyckande och Rosika Schwimmer drogs sig ur.

Den
första kvinnan som ambassadör

När första världskriget tog slut förklarades
Ungern som självständig republik. Rosika Schwimmer utsågs
till Ungerns ambassadör i Schweiz – och blev då
troligen den första kvinnan i världen som ambassadör.
Men under interna stridigheter flyttades makten mellan socialdemokrater
och kommunister, som utropade Ungern som rådsrepublik, varpå
landet invaderades av rumänska styrkor, och en högerextrem
regering tog över. Som både feminist, judinna och vänster
var Rosika Schwimmer självklart utsatt av den nytillsatta fascistregimen
och hon flydde från Ungern.

Än en gång reste Rosika Schwimmer till USA,
och slog sig ner i Chicago. Hennes syster Franciska, som också
var aktiv i både rösträtts- och fredskampen, flyttade
med henne till USA. Där skrev Rosika en barnbok med ungerska
folksagor, som gavs ut 1928. Där umgicks hon med Paula Pogány,
som även hon hade flyttat dit, och Paulas bror Willy illustrerade
Rosikas folksagobok.

Efter några år i USA ansökte Rosika
om att få bli amerikansk medborgare, men som pacifist kunde
hon inte fylla i rutan för att lova att försvara sitt
nya land med vapen i hand. Hon fick avslag. Hon överklagade,
men 1929 slog Högsta domstolen fast USA:s nej. Rosika Schwimmer
levde resten av sitt liv som statslös.

Denna
gång var hon hårt utsatt i USA. I samband med överklagandet
till Högsta domstolen beskrev Chicago
Daily Tribune henne som "den fylliga,
turbulenta lilla propagandisten för fred". Det
gick rykten om att hon i själva verket var spion, ibland sas
det att hon var tysk spion, ibland kommunistisk, eller att hon var
en del av en "judisk konspiration". Men hon fick också
stöd av pacifister världen runt, inklusive svenska Selma
Lagerlöf.

Rosika och Lola vid World Peace Prize-festen 1937.

1937 fick Rosika Schwimmer World
Peace Prize, med en summa pengar som samlats in av tjugofyra
deltagande länder. De ville hylla hennes livsgärning för
fred.

Samtidigt arbetade hon för att hjälpa feminister,
som bland andra Helene Stöcker,
att fly från Nazi-tyskland.

1944
bestämde sig Rosika Schwimmer och Lola Maverick Lloyd
för att skänka alla sina bevarade dokument till New York
Public Library. Där ligger nästan 500 arkivboxar och väntar
på att någon ska skriva Rosika Schwimmers biografi.

1947 nominerades Rosika Schwimmer till Nobels Fredspris
av parlamentariker och andra kända personer från Storbritannien,
Frankrike, Italien, Schweiz, Ungern och Sverige. Men det året
delades inget pris ut.

Under en stor del av tiden i USA var Rosika sjuk, dels
i diabetes och dels i andra sjukdomar. Den sista tiden levde hon
på sjukhus i New York efter komplikationer på grund
av diabetes.

Rosika
Schwimmer dog av lunginflammation den 3 augusti 1948 i New York,
nästan 71 år gammal.

Rosika
Schwimmer hör till de mer bortglömda av feministerna
från 1900-talets början. Men på sin tid var hon
en av de mest inflytelserika. 1917 skrev de svenska feministerna
Anna Lenah Elgström, Naima Sahlström,
Elin Wägner och Frida
Stéenhoff (med hjälp av bland andra Vilma Glücklich
och Paula Pogany) en bok om Rosika Schwimmers fredsarbete. Till
andra som skrivit om henne hör exempelvis tyska Lida
Gustava Heyman (1937).
|