«  Oförtröttlig feministisk aktivist och kanske den första kvinnan i världen som utsågs till ambassadör

Rózsika Schwimmer föddes den 11 september 1877 i Budapest i dåvarande Österrike-Ungern som första barn i familjen. Senare fick hon systern Franciska och brodern Béla. Pappan hade någon form av jordbruksföretag. Familjen hade det ganska gott ställt, för Rózsa, som hon kallades, fick studera musik och språk. Hon kunde nio olika språk! Det fick hon förstås nytta av senare. Men pappan gick i konkurs och 18 år gammal började Rózsa jobba på kontor.

  Rózsa reagerade på kvinnors villkor på kontoren. Tjugo år gammal gick hon med i Notisztviselok Országos Egyesülete (fackförbund för kvinnor som var kontorister), och fyra år senare blev hon ordförande för organisationen. För att yrkesarbetande kvinnor skulle kunna samarbeta mer för att uppnå sina rättigheter, tog hon sedan tillsammans med feministen Mariska Gárdos initiativ till ett nationellt gemensamt fackförbund, Magyarországi Munkásno Egyesület (Ungerska arbetande kvinnors förening) 1903. De krävde bland annat daghem för arbetande kvinnor.

  Men Rózsa ville jobba mot allt kvinnoförtryck, så 1904 startade hon tillsammans med Vilma Glücklich den feministiska organisationen Feministák Egyesülete (Feministföreningen), som även krävde rösträtt för kvinnor. FE fick snabbt närmare 30 lokala grupper runt om hela landet.

Medlemmar i Feministák Egyesülete okänt årtal.
Rózsa Schwimmer i mitten av de sittande.

  Trots ekonomiska svårigheter lyckades Rózsa och Vilma komma iväg på ICW:s, International Council of Women, kongress i Berlin 1904. Samtidigt fick de vara med när paraplyorganisationen IWSA, International Woman Suffrage Alliance, bildades. De träffade feminister från hela världen och byggde kontaktnät. Holländska Aletta Jacobs besökte Ungern flera gånger och blev en nära vän till Rózsa. Och redan årets efter Berlin-kongressen anslöt sig FE till IWSA som medlemsorganisation.

Ända sedan Rosika Schwimmer börjat engagera sig som feminist hade hon också skrivit artiklar som publicerades i olika tidningar. Från 1904 försörjde hon sig som journalist. 1907 började FE ge ut en egen tidning, som snart blev Ungerns största kvinnotidning, och för den tidningen blev Rózsa redaktör: A Nö és a Társadalom (Kvinnan och samhället). Rózsa medverkade också till att en lag mot barnarbete infördes. Och så kämpade hon mot prostitution och handel med barn, och över huvud taget för barns rätt.

   Ett gäng kvinnor säljer A Nö és a Társadalom.

  Flera av feministerna i FE reste runt i landet och höll föredrag och startade nya lokalgrupper. Det gjorde att FE snart blev en stor feministisk organisation i Österrike-Ungern. 1913 var de arrangör för IWSA:s sjunde internationella kongress, som då hölls i Budapest.

Utanför ingången till IWSA:s kongress i Budapest 15-20 juni 1913.

  1911 hade Rózsa gift sig med journalisten Paul Bédy, men de skilde sig efter bara två år. Rosika flyttade till London, där hon 1914 började jobba som pressekreterade för IWSA. IWSA:s ledare Anna Howard Shaw beskrev Rosika som "kraft och eld rakt igenom, från fötter till fingertoppar".

Kamp för fred

När första världskriget bröt ut vågade Rosika Schwimmer inte återvända till Ungern. Hon ville engagera sig i fredsarbete, och reste till vänner i USA. Från slutet av 1914 till början av 1915 reste hon runt i USA och höll tal mot världskriget. I januari 1915 bildade hon tillsammans med Jane Addams och flera andra Women's Peace Party (Kvinnornas Fredsparti). Det var vid den tiden Rosika mötte sin genom åren närmaste vän, Lola Maverick Lloyd, som var engagerad i den amerikanska rösträttsrörelsen.

  Våren 1915 reste Rosika runt och höll appelltal i olika länder i Europa inför kvinnornas internationella fredskongress i Haag. Tillsammans med Vilma Glücklich och Paula Pogány från FE deltog hon också i själva kongressen och skrev det slutdokument som kongressen antog. När kongressen ledde till bildandet av WILPF, Women's International League for Peace and Freedom, blev Rosika Schwimmer invald i styrelsen. Rosika deltog också i en av de två delegationer av kvinnor från olika länder att skickades för att besöka både de krigförande ländernas regeringar, och näraliggande länders regeringar, för att försöka övertala dem att kämpa för fred.

  Med stöd av den amerikanska miljardären Henry Ford försökte Rosika Schimmer sedan också skapa projektet Peace Ship, som under kriget skulle resa runt med båt i Europa och påverka de stridande länderna att förhandla om fred. Men projektet blev ett misslyckande och Rosika Schwimmer drogs sig ur.

Den första kvinnan som ambassadör

När första världskriget tog slut förklarades Ungern som självständig republik. Rosika Schwimmer utsågs till Ungerns ambassadör i Schweiz – och blev då troligen den första kvinnan i världen som ambassadör. Men under interna stridigheter flyttades makten mellan socialdemokrater och kommunister, som utropade Ungern som rådsrepublik, varpå landet invaderades av rumänska styrkor, och en högerextrem regering tog över. Som både feminist, judinna och vänster var Rosika Schwimmer självklart utsatt av den nytillsatta fascistregimen och hon flydde från Ungern.

  Än en gång reste Rosika Schwimmer till USA, och slog sig ner i Chicago. Hennes syster Franciska, som också var aktiv i både rösträtts- och fredskampen, flyttade med henne till USA. Där skrev Rosika en barnbok med ungerska folksagor, som gavs ut 1928. Där umgicks hon med Paula Pogány, som även hon hade flyttat dit, och Paulas bror Willy illustrerade Rosikas folksagobok.

  Efter några år i USA ansökte Rosika om att få bli amerikansk medborgare, men som pacifist kunde hon inte fylla i rutan för att lova att försvara sitt nya land med vapen i hand. Hon fick avslag. Hon överklagade, men 1929 slog Högsta domstolen fast USA:s nej. Rosika Schwimmer levde resten av sitt liv som statslös.

  Denna gång var hon hårt utsatt i USA. I samband med överklagandet till Högsta domstolen beskrev Chicago Daily Tribune henne som "den fylliga, turbulenta lilla propagandisten för fred". Det gick rykten om att hon i själva verket var spion, ibland sas det att hon var tysk spion, ibland kommunistisk, eller att hon var en del av en "judisk konspiration". Men hon fick också stöd av pacifister världen runt, inklusive svenska Selma Lagerlöf.

Rosika och Lola vid World Peace Prize-festen 1937.

  1937 fick Rosika Schwimmer World Peace Prize, med en summa pengar som samlats in av tjugofyra deltagande länder. De ville hylla hennes livsgärning för fred.

  Samtidigt arbetade hon för att hjälpa feminister, som bland andra Helene Stöcker, att fly från Nazi-tyskland.

1944 bestämde sig Rosika Schwimmer och Lola Maverick Lloyd för att skänka alla sina bevarade dokument till New York Public Library. Där ligger nästan 500 arkivboxar och väntar på att någon ska skriva Rosika Schwimmers biografi.

  1947 nominerades Rosika Schwimmer till Nobels Fredspris av parlamentariker och andra kända personer från Storbritannien, Frankrike, Italien, Schweiz, Ungern och Sverige. Men det året delades inget pris ut.

  Under en stor del av tiden i USA var Rosika sjuk, dels i diabetes och dels i andra sjukdomar. Den sista tiden levde hon på sjukhus i New York efter komplikationer på grund av diabetes.

  Rosika Schwimmer dog av lunginflammation den 3 augusti 1948 i New York, nästan 71 år gammal.

Rosika Schwimmer hör till de mer bortglömda av feministerna från 1900-talets början. Men på sin tid var hon en av de mest inflytelserika. 1917 skrev de svenska feministerna Anna Lenah Elgström, Naima Sahlström, Elin Wägner och Frida Stéenhoff (med hjälp av bland andra Vilma Glücklich och Paula Pogany) en bok om Rosika Schwimmers fredsarbete. Till andra som skrivit om henne hör exempelvis tyska Lida Gustava Heyman (1937).