«  Nästan bortglömd feministisk fredskämpe

Vilma Glücklich föddes den 9 augusti 1872 i Vágujhely i dåvarande Österrike-Ungern, nuvarande Slovakien. Hon hade två systrar och en bror. Både föräldrarna kom från familjer som studerat och det förväntades Vilma och hennes syskon också göra.

  Familjen flyttade till Budapest, där Vilma växte upp. Hon var bra på språk och talade förutom ungerska även tyska, italienska, engelska och franska flytande. När hon var vuxen varvade hon vidare studier med att jobba som lärare. 21 år gammal flyttade hon till Fiume (i dagens Kroatien) och för att jobba som lärare i tre år.

  1896, när ungerska universitet hade öppnats för kvinnor, började hon som första kvinna på universitetet i Budapest och läste bland annat fysik och matematik.

  Men efter studietiden fortsatte Vilma som lärare för unga flickor. Hon gillade att arbeta med pedagogik för att stärka tjejer. Vilma var feminist, och jobbade också fackligt i lärarförbundet, och i Magyarországi Munkásno Egyesület (Ungerska arbetande kvinnors förening). Genom det fackliga arbetet träffade hon Rosika Schwimmer, och tillsammans bestämde de sig för att de ville ha en bredare feministisk kamp, inklusive för kvinnors rösträtt.

Medlemmar i Feministák Egyesülete.

1904 tog Vilma och Rosika initiativ till startandet av Feministák Egyesülete (Feministföreningen), som snabbt växte till en stor organisation i Ungern. Vilma blev ordförande. Det var den första riktiga feministorganisationen. Annars fanns mest välgörenhet för damer, och Vilma var stor motståndare till välgörenhet och dess medföljande krav på tacksamhet. Ekonomiskt oberoende är grunden för kvinnans frigörelse, sa hon.

  Samma vår invigdes den internationella organisationen för kvinnors rösträtt, IWSA, International Woman Suffrage Alliance, på en kongress i Berlin, och både Vilma och Rosika reste dit. Det ledde både till att de bägge fick ett brett kontaktnät av feminister i olika länder, och till att FE blev medlemsorganisation i IWSA året därpå.

  Vilma Glücklich skrev ofta i FE:s nyhetsbrev Feminista Értesítot. 1907 startade FE dessutom en utåtriktad tidning, A Nö és a Társadalom (Kvinnan och samhället) och Vilma skrev även där.

   Ett gäng kvinnor säljer A Nöés a Társadalom.

  1913 höll IWSA sin sjunde kongress i Budapest. FE var arrangör, och Vilma var en av de ansvariga. Förutom själva konferensen med föreläsningar och allt politiskt, ordnade de både politiska och underhållande aktiviteter för de 3000 deltagarna, som en vagnskortege med rundtur i Budapest i 400 vagnar, och uppträdanden på Kungliga operan, fina middagar och annat.

Vagnarna samlades utanför ingången till IWSA:s kongress i Budapest 1913.

Till det som Vilma Glücklich var mest engagerad i annars hörde barns rättigheter. Hon drog sig inte heller för att prata om sådant som samhället ville hålla tyst om, som sexuella övergrepp mot barn. Hon krävde allas rätt till sexualupplysning, och sa att det var hyckleri att inte vilja tala om sådan upplysning i ett samhälle där prostitutionen var så utbredd som i Budapest.

  Vilma var också stark pacifist, så när första världskriget bröt ut hörde hon till dem som självklart agerade mot kriget.

  1915 reste Vilma Glücklich, Rosika Schwimmer och Paula Pogány från FE till Haag och deltog i kvinnornas internationella fredskongress. Där blev de engagerade i startandet av det som sedan blev WILPF, Women's International League for Peace and Freedom. Hemkomna igen bildade de en ungersk underavdelning till WILPF inom FE. Året därpå försökte de ordna en feministkongress för fred i Budapest, och en stor demonstration, men allt förbjöds av myndigheterna.

När första världskriget tog slut förklarades Ungern som självständig republik. Vilma Glücklich utsågs som en av två kvinnor till medlem av Nationella rådet, som var ett särskilt organ för Budapest kommunala förvaltning. Men landet invaderades av rumänska styrkor, och en högerextrem regering tog över. Som både judinna och feminist var Vilma Glücklich i en extremt utsatt position. Hon avsattes från sin lärartjänst och sina uppdrag och flydde då till Zürich i Schweiz.

  Om Vilma Glücklich som person hittar vi inte mycket. Men några har skrivit att hon var ganska blygsam, och lugn, smart, modig och starkt grundad i sin uppfattning. Hon sas vara en "idealisk motsvarighet" till den mer passionerade och kontroversiella Rosika Schwimmer. Tillsammans blev de ett perfekt radarpar, tyckte många.

1922 började Vilma Glücklich arbeta som kanslisekreterare för WILPF i Genéve. 1924 var hon en av de ansvariga för WILPF:s fjärde kongress, som hölls i Washington.

  1924 gick hon formellt i pension. Istället blev hon generalsekreterare för WILPF. 1925 återvände hon till Ungern och försökte engagera sig i FE igen. Men sjukdom gjorde att hon reste tillbaka till Wien, där hon hamnade på sjukhus.

  Vilma Glücklich dog i Wien den 19 augusti 1927, 55 år gammal. Hon begravdes sedan i Budapest.

I Budapest finns sedan 2020 en trappa uppkallad efter Vilma Glücklich, med en minnesplakett. Året därpå dekorerades trappans alla 46 steg med namn på minnesvärda kvinnor i Budapest genom åren.