«
Grundade Svenska Barnmorske-förbundet
Johanna
Mariana
Bovall föddes den 21 juli 1837, som det sjätte
levande barnet i en fattig familj i Närke. Hennes mamma dog
vid en senare förlossning, på grund av okunnighet hos
jordemodern*.
Johanna sa senare att hennes enda minne av mamman var begravningen.
Johanna Bovall gick bara ett år i skolan, eftersom
henne pappa ansåg att lärdom var för pojkar. Men
pappan dog när Johanna var i tidiga tonåren. Då
reste hon till Stockholm och fick jobb som hembiträde. Där
hade hon en sån tur att hon hamnade hos en kvinna som både
lät henne läsa sonens skolböcker och allt som Johanna
ville bland hemmets övriga böcker. Denna kvinna övertalade
också Johannas äldre bror, som var förmyndare för
Johanna, att ge henne ekonomisk hjälp så att hon kunde
få chansen att studera till barnmorska. Vid 21 års ålder
tog Johanna examen.
Efter
barnmorskeexamen arbetade Johanna Bovall på Gustafs-
och Carlbergs kopparverk i Åre. Där skötte
hon dessutom via "korrespondens med provinsialläkaren"
platsens apotek. Men gruvolyckor var vanliga och Johanna tyckte
inte att hon kunde hjälpa de utsatta tillräckligt. Därför
vidareutbildade hon sig till fältskär**
– i och med att hon som första kvinna i Sverige tog fältskärsexamen
1863 blev hon samtidigt den första kvinnan i Sverige som var
utbildad kirurg. Sen återvände hon till gruvsamhället.
Men det var som barnmorska Johanna Hedén
egentligen var verksam och det var där hon hade sitt engagemang.
1867 fick hon möjlighet att arbeta som instruktionsbarnmorska
vid barnmorskeläroverket i Göteborg. Samtidigt lärde
hon sig flera "främmande språk" – eftersom
hon ville ha tillgång till lite mer facklitteratur. Hon utvecklade
också egna metoder för att snabbt få ut moderkakan
och för att stoppa störtblödningar. Under den tiden
hann hon även träffa sin blivande man och gifta sig.
Då var livet hårt mot Johanna. Hon fick
en dotter vid drygt 40 års ålder, men dottern dog i
en tarminfektion innan hon fyllt 1 år. Bara ett halvår
efter dotterns död dog även Johannas man, i lunginflammation.
Johanna Hedén engagerade sig starkt i sitt
yrke, som på den tiden inte alls värderades högt.
1885 tog hon initiativ till bildandet av Göteborgs
Barnmorskesällskap den första och äldsta
yrkesorganisationen (fackförbundet) för kvinnor i Sverige.
Och redan ett år efteråt bildades riksorganisationen
Svenska Barnmorskeförbundet,
även det på Johanna Hedéns initiativ.
Det var också hon som drev på för att
förbundet 1888 skulle starta sin tidskrift Jordemodern.
Den ges ut än idag. Johanna Hedén skrev ofta i Jordemodern,
bland annat i sin återkommande spalt "Syster
Stork".
Det som inte är lika känt om
Johanna Hedén är att hon också var organiserad
feminist. Hon var med både i FBF,
Fredrika Bremer-förbundet, och
i den mer radikala organisationen Göteborgs
kvinnoförening, som även gav ut tidningen Framåt!.
I en artikel under pseudonymen "Folke" skrev Johanna Hedén
en kritik av det förslag som Fredrika Bremer-förbundets
ordförande Sophie
Leijonhufvud Adlersparres (kallad Esselde)
hade lagt om "sjukvårdsvärnplikt" för
kvinnor. Artikeln
visar att Johanna Hedén – till skillnad från
Esselde – såg på samhället ur fattiga kvinnors
perspektiv.
1892 flyttade Johanna Hedén till Örebro,
där hon bodde tillsammans med Klara Norberg
på en gård de ägde tillsammans.
Johanna Hedén samlade på facklitteratur
på flera språk och jobbade fram flera historiska översikter.
Men allt hennes unika material, som hon samlat under 30 års
hårt arbete, förstördes vid en brand 1893. Det som
finns kvar är hennes texter i Jordemodern, som hon skrev i
ända fram till sin död.
Statyn av Johanna Hedén är gjord
av Inga-Louise Lindgren.
Johanna Hedén dog den 10 december 1912. I Göteborg
finns en gata uppkallad efter henne: Johanna
Bovalls gata.
*
Jordemoder = ålderdomligt
uttryck för barnmorska.
**
Fältskär = ålderdomligt
begrepp för nån som utförde enklare
kirurgiska ingrepp.
En intervju
med Johanna Hedén i tidningen Idun nr 30/1895 finns hos
KvinnSam – Nationellt bibliotek
för genusforskning vid Göteborgs universitet.
Svenska Barnmorskeförbundet: 300 år
i livets tjänst.
Lisbeth Larsson (red): Hundrade och en
Göteborgskvinnor.
|