«  Framgångsrik tysk konstnär som förföljdes av nazisterna

Julie Wolf föddes den 8 januari 1864 i staden Thorn i dåvarande Preussen (idag Torun i Polen) som det yngsta av fem syskon. Hennes pappa dog strax efter att Julie var född och mamman dog när Julie var 6 år. De tre systrarna i familjen uppfostrades istället av sin mormor och morfar, men det är annars inte mycket känt om uppväxten.

  När morfadern också hade dött flyttade mormodern 1883 med barnen till Berlin. Där började Julie studera konst, och fortsatte sedan hos KVM, Künstlerinnen-Vereinigung München, som hade en egen kvinnoakademi. Men eftersom Tysklands vanliga konstakademier inte var öppna för kvinnor, flyttade hon sedan till Paris för att studera teckning, grafik och måleri på Colarossi-akademin där.

Colarossi-akademin i Paris 1890-tal. Stående från vänster är en okänd
kvinna och sedan Jelka Rosen, Julie Wolfthorn och Ida Gerhardi.
Adele von Finck sitter längst fram.

  1893 återvände Julie till Berlin. Hon blev en känd och ofta anlitad konstnär, kanske främst för sina porträtt av ansedda personer i dåtidens Berlin. Hon var också en av få kvinnor som regelbundet anlitades för att göra illustrationer och omslag till tidningen Jugend. Hon hade en mängd utställningar i olika städer. Vid den tiden hade hon också lagt till födelsestaden Thorn till sitt efternamn: Wolfthorn.

  Ofta porträtterade hon kvinnor iklädda så kallade dräktreformkläder – i många länder på den tiden fanns ju särskilda föreningar som i protest mot de snäva idealen för kvinnors kläder gjorde alternativa dräkter, som den svenska Dräktreformföreningen. Det sägs att Julie också brukade berätta historier för kvinnorna hon målade av, för att de inte skulle tröttna på att sitta stilla.

Julie Wolfthorn var feminist, och aktiv i att kräva rättigheter för kvinnor som konstnärer. 1898 var hon med och startade Berlin-avdelningen av föreningen KKB, Verein der Künstlerinnen und Kunstfreunde Berlin. 1905 undertecknade hon och 200 andra kvinnor som var konstnärer en petion som krävde att Preußische Akademie der Künste skulle acceptera även kvinnor. Det nekades. 1906 startade Julie Wolfthorn tillsammans med bland andra Käthe Kollwitz även föreningen VBK, Verbindung Bildender Künstlerinnen, som hjälpte kvinnor att kunna ställa ut sina verk. 1913 startade de också en fackförening för kvinnor inom konsten – Frauenkunstverband.

  Äktenskap och familj intresserade inte Julie. 1904 gifte hon sig ändå med konstkritikern Rudolf Klein-Diepold, som hon då hade levt med under några år. Men äktenskapet krympte henne. Hon tyckte att alla hushållsbekymmer förstörde hemlivet och försvårade för hennes konstnärsskap. Efter tre år som gifta skildes de igen. Julie bodde istället större delen av sitt liv i en kombinerad lägenhet och ateljé i samma hus som sin äldsta syster Luise, som hon hela livet stod väldigt nära.

Fram till 1930-talet levde Julie Wolfthorn ett framgångsrikt liv som konstnär. Men när nazisterna kom till makten 1933 förändrades allt. Julie var inte troende, och såg sig själv inte som jude, men hon var född av judisk släkt. Därmed förbjöd nazisterna henne att vara med i de organisationer hon var medlem i, eller till och med hade startat, som VBK. Hennes bilder fick inte publiceras, hon fick inte ställa ut, och 1939 förbjöds hon att fortsätta som konstnär. Nazisterna förklarade hennes konst som "Entartete Kunst" (degenererad, eller urartad konst). Många av hennes tidigare vänner drog sig undan, men Käthe Kollwitz hörde till dem som fanns kvar.

  Hösten 1942 fick Julie Wolfthorn och hennes systrar deporteringsorder till koncentrationslägret Theresienstadt. Deras hem och tillhörigheter beslagtogs och de fråntogs sina tyska medborgarskap. Julie och systern Luise fördes bort tillsammans, men Luise dog strax efter att de kommit till Theresienstadt.

  Julie överlevde i koncentrationslägret i över två år. Det sägs att hon även då fortsatte att teckna när hon hade möjlighet. I ett brev till en vän skrev hon: "Vergessen sie uns nicht", glöm oss inte.

  Julie Wolfthorn dog i Theresienstadt den 29 december 1944, strax innan hon skulle ha fyllt 81 år.

Julie Wolfthorns öde påminner oss om hur viktigt det är att kämpa
mot alla auktoritära, patriarkala, nationalistiska ideologier som
vi nu återigen ser sprida sig i världen.

Det flesta av Julie Wolfthorns verk förstördes av nazisterna. Först 1993 gjordes för första gången en samlingsutställning av hennes kvarvarande verk. 2003 placerades minnesstenar ut för Julie Wolfthorn och hennes syster Luise Wolf på huset där de bodde tillsammans i Berlin. 2005 döptes en gata i Berlin till Julie Wolfthorn Straße.