1971 togs den gamla lagen om "sårande av tukt och sedlighet" bort i Sverige – d.v.s. den lag som fanns mot pornografi då. Många trodde att det skulle leda till en öppnare inställning till sexualitet, men istället blev det porrindustrin som satte normerna för sexualiteten – en sexualitet som handelsvara, där allt kunde sexualiseras för att männen bakom porrindustrin skulle tjäna pengar.
     Vill du veta mer om vad som sas i debatten under den här tiden, kan du läsa kapitlet "Politikerna & lagstiftningen" under "Övrigt material" i menyn till vänster (eller gå direkt genom att klicka HÄR).

Riksorganisationen mot Pornografi och Prostitution
Innan lagen togs bort hade flera varnat för vilka följder det skulle få att inte ens ha en lag mot barnpornografi, men politikerna – med dåvarande justitieminister Lennart Geijer i spetsen – lyssnade inte.
     Under början av 1970-talet var det fler och fler som började reagera mot porrindustrins cyniska utnyttjande av kvinnor, barn och djur i den kommersiella pornografin. Riksaktionen mot Pornografi och Prostitution bildades under mitten av 1970-talet. Där samlades medborgarrättsorganisationer, kristna grupper och kvinnoorganisationer kring krav på förbud mot "barn, djur och våldsporr". Könsperspektiv saknades nästan helt i Riksaktionens analys, som mer utgick från de värnlösas behov av skydd. Men det var Riksaktionens arbete som ledde till att barnpornografi förbjöds från 1980 (fast med en tandlös lag som sedan inte användes).
     Efter att lagen trätt i kraft blev det tyst om pornografi igen. Riksorganisationen mot Pornografi och Prostitution lades ner.

Folkaktionen mot Pornografi
Under tiden spreds den kommersiella pornografin allt mer. De s.k. "herrtidningarna", som såldes i matvaruaffärer, i pressbyråkiosker och på bensinstationer, började fungera som postorderkataloger, så att även mycket grov och sadistisk pornografi kunde spridas till minsta lilla ort i Sverige.
     På initiativ av Kvinnofronten startades i början av 1980-talet Folkaktionen mot Pornografi. Det var ett försök att än en gång göra kampen mot pornografi till en bred rörelse, men nu med en könsmaktsanalys i grunden. Och än en gång samlades politiska partier, kvinnoorganisationer och kristna grupper i gemensam kamp mot pornografi. Det var framför allt tack vare att FmP visade på hur grov och sadistiskt den kommersiella pornografin blivit, som lagen mot sexuellt våld eller tvång infördes.

Polisen & porrprofitören
Samtidigt som den kommersiella pornografin blev mer våldsinriktad och spreds allt vidare, blev den också mer normaliserad. Pornografi blev en del av vardagen. Till och med de som skulle kontrollera porrprofitörernas verksamhet, d.v.s. polisen, blundade för porrindustrins cyniska utnyttjande av kvinnor. I början av 1980-talet avslöjade en enskild journalist på TCO:s facktidning att Stockholmspolisen slutit ett avtal med porrprofitören Leif Hagen om annonsering i polisens facktidning. Hagen gjorde samtidigt gratisannonser för polisen i sina tidningar. Läs mer HÄR!

Medias tystnad – och allas
Men större delen av media skrev ingenting om detta. Porrmotståndare skildrades oftast som puritanska moralister som ville ha censur. Att FmP trots det kunde få så många människor att tänka efter kring pornografi, berodde framför allt på att FmP:s verkliga uppfattning spreds via folkrörelserna.

     Under tiden sedan 1970-talet har den kommersiella pornografin blivit allt mer våldsinriktad, väldigt mycket mer utbredd och nästan totalt normaliserad. Tack vare FmP:s opinionsbildande arbete lyckades man under sin tid hålla porrindustrin tillbaka något, samtidigt som många människor diskuterade och tog ställning kring pornografi.
     Tyvärr är det tystare idag.