«  Strejkagitator som inspirerade tlll Stockholms Allmänna Kvinnoklubb

Alma Maria Andersson föddes den 23 februari 1867 i Vaktarbo i Garpenberg. Hon hade två äldre bröder, som då var 3 och 6 år. När Alma var två månader dog pappan. Innan hon fyllt 3 år dog även mamman. De tre barnen placerades ut i olika fosterhem, och de flyttades sedan runt som "fattigvårdsbarn".

  Men när Alma var 5 år kom hon till ett fosterhem där hon kunde bo kvar. När hon var 17 år flyttade hon ett år till Hedemora, men sedan kom hon tillbaka till Garpenberg igen och jobbade som piga. Där träffade hon gruvarbetaren Karl Johan Igelbäck, gifte sig och flyttade till Norberg. De fick två barn tillsammans.

Norbergsstrejken

Gruvarbetarna hade det svårt redan innan, och lönerna hade sjunkit sedan ett tjugotal år, så när ägarna vintern 1891 sänkte lönerna med 16 procent blev det droppen. Det blev starten för Norbergsstrejken, som pågick i omgångar under 1891-1892.

Risbergsschaktet i Norberg 1891.
Teckning av Henry Reuterdahl (beskuren).

  Arbetarna hade inga rättigheter, och var närmast livegna, mat och kläder inhandlades genom att skrivas upp i företagets affär och drogs sedan av på lönen. Bostäderna ägdes av företaget, och den som gjorde något som ägarna inte gillade vräktes direkt. Facklig eller politisk agitation var förbjuden. Gruvägarna hade också rätt att kroppsligt bestraffa sina anställda, och både polisen och ägarnas egen milis misshandlade återkommande de strejkande gruvarbetarna.

  Som strategi sände de strejkande därför kvinnor på de mest riskfyllda uppdragen, i hopp om att brukspatronerna inte skulle vara lika snabba till brutalitet mot kvinnor. Alma Igelbäck och Emma Hallin var två gruvarbetarhustrur som ofta sändes iväg för att agitera* och samla pengar till strejken.

  Strejken fick på så sätt stöd av arbetare i hela landet, som samlade in både pengar och mat till de strejkande. Men till slut tvingade svälten arbetarna att gå tillbaka till arbetet.

Arbetslag vid Kallmora silvergruva i Norberg omkring tiden för strejken.

  Eftersom både Alma och Johan varit så aktiva i strejken kunde de knappast få arbete i trakten igen. Istället flyttade de 1892 till Nacka utanför Stockholm, där Johan började jobba som järnvägsarbetare.

På ett stort utomhusmöte i Lill-Jansskogen med tusentals deltagare samma år talade Alma Igelbäck i egenskap av gruvarbetarhustru vid Norbergsstrejken. Hon tog upp hur viktiga arbetarnas rättigheter var att kämpa för även för hustrurna, eftersom kvinnor och barn drabbades hårdast av paragrafen i kontrakten om att familjerna kunde vräkas.

  Genom strejken hade Alma Igelbäck också fått kontakt med socialdemokratiska kvinnor i Stockholm. Sommaren 1892 var hon med och bjöd in till ett möte för att bilda en särskild organisation för arbetarkvinnor – SAKK, Stockholms Allmänna Kvinnoklubb. På det första mötet var Alma Igelbäck och Emilia Rathou talare.

  Alma valdes sedan in i interimstyrelsen tillsammans med bland andra Emilia Rathou och Elin Engström.

  Men att hitta information om Alma Igelbäcks fortsatta liv har varit svårt. Familjen flyttade till söder i Stockholm 1895. Men 1902, när dottern Hildur Amalia var 12 år, reste Alma ensam till Amerika. Vid folkräkningen 1910 står bara noteringen "vistas i Amerika". Om hennes liv där vet vi ingenting mer än att sonen Karl hade fortsatt kontakt med henne och själv emigrerade till USA 1906. Så vi antar att han reste till henne.

  Vad Alma Igelbäck gjorde i USA, och när eller var hon dog, vet vi ingenting om. Om du vet något, berätta gärna för oss!

Alma Igelbäck finns nämnd i en del texter om Norbergsstrejken och om startandet av SAKK, men annars är hon nog bortglömd idag.

* Agitation/agitera = att argumentera i syfte att sätta i rörelse, uppvigla.

Stockholms allmänna kvinnoklubb: Från Alma till Ulla – Stockholms Allmänna kvinnoklubb de första 50 åren 1892-1942, SAKK 2011.