«  Strejkagitator som inspirerade tlll Stockholms Allmänna Kvinnoklubb

Alma Maria Andersson föddes den 23 februari 1867 i Vaktarbo i Garpenberg. Hon hade två äldre bröder, som då var 3 och 6 år. När Alma var två månader dog pappan. Innan hon fyllt 3 år dog även mamman. De tre barnen placerades ut i olika fosterhem, och de flyttades sedan runt som "fattigvårdsbarn".

  Men när Alma var 5 år kom hon till ett fosterhem där hon kunde bo kvar. När hon var 17 år flyttade hon ett år till Hedemora, men sedan kom hon tillbaka till Garpenberg igen och jobbade som piga. Där träffade hon gruvarbetaren Karl Johan Igelbäck, gifte sig och flyttade till Norberg. De fick två barn tillsammans.

Norbergsstrejken

Gruvarbetarna hade det svårt redan innan, och lönerna hade sjunkit sedan ett tjugotal år, så när ägarna vintern 1891 sänkte lönerna med 16 procent blev det droppen. Det blev starten för Norbergsstrejken, som pågick i omgångar under 1891-1892.

Risbergsschaktet i Norberg 1891.
Teckning av Henry Reuterdahl (beskuren).

  Arbetarna hade inga rättigheter, och var närmast livegna, mat och kläder inhandlades genom att skrivas upp i företagets affär och drogs sedan av på lönen. Bostäderna ägdes av företaget, och den som gjorde något som ägarna inte gillade vräktes direkt. Facklig eller politisk agitation var förbjuden. Gruvägarna hade också rätt att kroppsligt bestraffa sina anställda, och både polisen och ägarnas egen milis misshandlade återkommande de strejkande gruvarbetarna.

  Som strategi sände de strejkande därför kvinnor på de mest riskfyllda uppdragen, i hopp om att brukspatronerna inte skulle vara lika snabba till brutalitet mot kvinnor. Alma Igelbäck och Emma Hallin var två gruvarbetarhustrur som ofta sändes iväg för att agitera* och samla pengar till strejken.

  Strejken fick på så sätt stöd av arbetare i hela landet, som samlade in både pengar och mat till de strejkande. Men till slut tvingade svälten arbetarna att gå tillbaka till arbetet.

Arbetslag vid Kallmora silvergruva i Norberg omkring tiden för strejken.

  Eftersom både Alma och Johan varit så aktiva i strejken kunde de knappast få arbete i trakten igen. Istället flyttade de 1892 till Nacka utanför Stockholm, där Johan började jobba som järnvägsarbetare.

På ett stort utomhusmöte i Lill-Jansskogen med tusentals deltagare samma år talade Alma Igelbäck i egenskap av gruvarbetarhustru vid Norbergsstrejken. Hon tog upp hur viktiga arbetarnas rättigheter var att kämpa för även för hustrurna, eftersom kvinnor och barn drabbades hårdast av paragrafen i kontrakten om att familjerna kunde vräkas.

  Genom strejken hade Alma Igelbäck också fått kontakt med socialdemokratiska kvinnor i Stockholm. Sommaren 1892 var hon med och bjöd in till ett möte för att bilda en särskild organisation för arbetarkvinnor – SAKK, Stockholms Allmänna Kvinnoklubb. På det första mötet var Alma Igelbäck och Emilia Rathou talare.

  Alma valdes sedan in i interimstyrelsen tillsammans med bland andra Emilia Rathou och Elin Engström.

Länge fanns ingen annan information om Almas fortsatta liv än att hon av oviss anledning reste ensam till Amerika i mitten av 1890-talet, och att sonen Hilmer reste efter henne dit 1906. Men tack vare en släktforskare fick vi så småningom mer information, och tips för att kunna söka vidare.

  I USA gifte sig Alma 1903 med John Kirkham, och flyttade till hans hemstad Sullivan. Med den nye mannen fick Alma de närmaste åren två söner. Tillsammans startade paret också en mejeributik och Alma blev med tiden en mycket uppskattad affärsinnehavare i Sullivan.

  Alma fortsatte samtidigt sitt engagemang i arbetarrörelsen, för hon var med i Socialist Labor Party i USA. Det framgår av partiets tidning Weekly People 14 oktober 1905 att hon samlat in pengar till agitationsfonden. Och 18 juli 1908 står att hon var nominerad till uppdraget som "föreståndare för allmän undervisning" som representant för partiet i Indiana.

  Hon fortsatte också kampen för kvinnors rättigheter. I Indiana hade kvinnor krävt rösträtt sedan 1851, men en del ville ha en mer radikal organisation. Antoinette Dakin Leach var drivande i att starta vad som verkar ha varit en lokalavdelning av rösträttsorganisationen Equal Suffrage Party i Sullivan 1910, och i en text om henne framgår att Alma Kirkham var en tidig medlem i organisationen. Eventuellt anslöt de sig senare till den mindre radikala paraplyorganisationen NAWSA, National American Woman Suffrage Association.

Kvinnor i Indiana kampanjade för rösträtt för kvinnor med hjälp av hästar.

  När mannen dog 1924, och Alma själv sedan blev sjuk i cancer, sålde hon mejeributiken och flyttade hem till sonen Milburn. Hon verkar ha hållit kontakt även med bägge barnen hon fått i Sverige, de nämns i minnesorden när hon dött.

  Alma Kirkham dog i Sullivan den 28 februari 1928, 61 år gammal.

Alma Igelbäck finns nämnd i en del texter om Norbergsstrejken och om startandet av SAKK, men annars är hon nog bortglömd idag.

* Agitation/agitera = att argumentera i syfte att sätta i rörelse, uppvigla.

Stockholms allmänna kvinnoklubb: Från Alma till Ulla – Stockholms Allmänna kvinnoklubb de första 50 åren 1892-1942, SAKK 2011.