«
Strejkagitator som inspirerade tlll
Stockholms Allmänna Kvinnoklubb
Alma
Maria Andersson
föddes den 23 februari 1867 i Vaktarbo i Garpenberg. Hon hade
två äldre bröder, som då var 3 och 6 år.
När Alma var två månader dog pappan. Innan hon
fyllt 3 år dog även mamman. De tre barnen placerades
ut i olika fosterhem, och de flyttades sedan runt som "fattigvårdsbarn".

Men när Alma var 5 år kom hon till ett fosterhem
där hon kunde bo kvar. När hon var 17 år flyttade
hon ett år till Hedemora, men sedan kom hon tillbaka till
Garpenberg igen och jobbade som piga. Där träffade hon
gruvarbetaren Karl Johan Igelbäck,
gifte sig och flyttade till Norberg. De fick två barn tillsammans.

Norbergsstrejken

Gruvarbetarna hade det svårt redan innan, och lönerna
hade sjunkit sedan ett tjugotal år, så när ägarna
vintern 1891 sänkte lönerna med 16 procent blev det droppen.
Det blev starten för Norbergsstrejken, som pågick i omgångar
under 1891-1892.
 Risbergsschaktet
i Norberg 1891. 
Teckning av Henry Reuterdahl (beskuren).

Arbetarna
hade inga rättigheter, och var närmast livegna, mat och
kläder inhandlades genom att skrivas upp i företagets
affär och drogs sedan av på lönen. Bostäderna
ägdes av företaget, och den som gjorde något som
ägarna inte gillade vräktes direkt. Facklig eller politisk
agitation var förbjuden. Gruvägarna hade också rätt
att kroppsligt bestraffa sina anställda, och både polisen
och ägarnas egen milis misshandlade återkommande de strejkande
gruvarbetarna.

Som strategi sände de strejkande därför
kvinnor på de mest riskfyllda uppdragen, i hopp om att brukspatronerna
inte skulle vara lika snabba till brutalitet mot kvinnor. Alma Igelbäck
och Emma Hallin var två gruvarbetarhustrur
som ofta sändes iväg för att agitera* och samla pengar
till strejken.

Strejken fick på så sätt stöd
av arbetare i hela landet, som samlade in både pengar och
mat till de strejkande. Men till slut tvingade svälten arbetarna
att gå tillbaka till arbetet.

Arbetslag vid Kallmora silvergruva i Norberg omkring tiden för
strejken.

Eftersom
både Alma och Johan varit så aktiva i strejken kunde
de knappast få arbete i trakten igen. Istället flyttade
de 1892 till Nacka utanför Stockholm, där Johan började
jobba som järnvägsarbetare.

På ett stort utomhusmöte i
Lill-Jansskogen med tusentals deltagare samma år talade Alma
Igelbäck i egenskap av gruvarbetarhustru vid Norbergsstrejken.
Hon tog upp hur viktiga arbetarnas rättigheter var att kämpa
för även för hustrurna, eftersom kvinnor och barn
drabbades hårdast av paragrafen i kontrakten om att familjerna
kunde vräkas.

Genom
strejken hade Alma Igelbäck också fått kontakt
med socialdemokratiska kvinnor i Stockholm. Sommaren 1892 var hon
med och bjöd in till ett möte för att bilda en särskild
organisation för arbetarkvinnor – SAKK,
Stockholms Allmänna Kvinnoklubb.
På det första mötet var Alma Igelbäck och Emilia
Rathou talare.

Alma valdes sedan in i interimstyrelsen tillsammans
med bland andra Emilia Rathou och Elin
Engström.

Länge fanns ingen annan information
om Almas fortsatta liv än att hon av oviss anledning reste
ensam till Amerika i mitten av 1890-talet, och att sonen Hilmer
reste efter henne dit 1906. Men tack vare en släktforskare
fick vi så småningom mer information, och tips för
att kunna söka vidare.

I USA gifte sig Alma 1903 med John
Kirkham, och flyttade till hans hemstad Sullivan. Med den
nye mannen fick Alma de närmaste åren två söner.
Tillsammans startade paret också en mejeributik och Alma blev
med tiden en mycket uppskattad affärsinnehavare i Sullivan.

 Alma
fortsatte samtidigt sitt engagemang i arbetarrörelsen, för
hon var med i Socialist Labor Party
i USA. Det framgår av partiets tidning Weekly
People 14 oktober 1905 att hon samlat in pengar till agitationsfonden.
Och 18 juli 1908 står att hon var nominerad till uppdraget
som "föreståndare för allmän undervisning"
som representant för partiet i Indiana.

Hon fortsatte också kampen för kvinnors rättigheter.
I Indiana hade kvinnor krävt rösträtt sedan 1851,
men en del ville ha en mer radikal organisation. Antoinette
Dakin Leach var drivande i att starta vad som verkar ha varit
en lokalavdelning av rösträttsorganisationen Equal
Suffrage Party i Sullivan 1910, och i en text om henne framgår
att Alma Kirkham var en tidig medlem i organisationen. Eventuellt
anslöt de sig senare till den mindre radikala paraplyorganisationen
NAWSA,
National American Woman Suffrage Association.

Kvinnor i Indiana kampanjade för rösträtt för
kvinnor med hjälp av hästar.

När
mannen dog 1924, och Alma själv sedan blev sjuk i cancer, sålde
hon mejeributiken och flyttade hem till sonen Milburn.
Hon verkar ha hållit kontakt även med bägge barnen
hon fått i Sverige, de nämns i minnesorden när hon
dött.

Alma Kirkham dog i Sullivan den 28 februari 1928, 61
år gammal.

Alma
Igelbäck finns nämnd i en del texter om Norbergsstrejken
och om startandet av SAKK, men annars är hon nog bortglömd
idag.
*
Agitation/agitera = att argumentera i syfte att sätta i rörelse, uppvigla.

Stockholms allmänna kvinnoklubb: Från
Alma till Ulla – Stockholms Allmänna
kvinnoklubb de första 50 åren 1892-1942, SAKK
2011.
|