« 
               Anti-nazisten som startade Tisdagsklubben 
             
                
            Amelie 
              Posse föddes den 11 februari 1884 i Stockholm som det 
              första av tre barn, och enda dotter, i en överklassfamilj. 
              Pappan var greve och järnvägsbyggare. Familjen flyttade 
              snart till den slottsliknande villan Maryhill i Glumslöv i 
              Skåne,  och 
              där växte Amelie upp. Men när hon var 13 år 
              dog pappan, och det visade sig att det inte fanns några pengar 
              kvar. Mamman flyttade med barnen till Lund, ekonomisk beroende av 
              farfadern. 
                
                 Amelie 
              lärde sig tidigt flera språk. Hon gillade konst, musik 
              och litteratur, och hon började med tiden studera målning 
              i Köpenhamn. Men 1904 gifte hon sig och fick en son. Efter 
              åtta år blev det skilsmässa och mannen behöll 
              då sonen. Kvinnor hade ingen rätt till sina barn då, 
              och var inte heller myndiga eller räknades som medborgare. 
                
                Amelie reste till Italien för att måla. Där 
              mötte hon den tjeckiska konstnären Oki 
              Brázda som hon gifte sig med några år 
              senare och fick två söner med, Slávo 
              och Jan. Amelie och Oki engagerade 
              sig under första världskriget i tjeckernas frihetskamp. 
              En period var familjen internerad på Sardinien, men kunde 
              sedan återvända till Rom. 
                
              Under 1920-talet började Amelie 
              skriva för olika tidningar och tidskrifter. Men 1925 övertog 
              de ett förfallet slott, Lickov, i norra Böhmen. Det satsade 
              de stort på att renovera. Det sägs att slottet blev som 
              ett centrum för kultur, med massor av kända besökare. 
              Från Sverige var bland andra Prins Eugen 
              och vännen Elin Wägner på 
              besök. 
              
              Här i Sverige verkar Amelie Posse varit omskriven i veckopressen 
              mest som en glassig grevinna som ordnade glada fester i sitt 
              böhmiska slott. 
                
            Precis 
              som Elin Wägner var Amelie Posse i grunden pacifist. 
              1935 skrev hon ett brev till tidningen Tidevarvet 
              och uppmanade till Kvinnornas vapenlösa 
              uppror, en pacifisktisk aktion som samlade 20 000 kvinnor 
              i Sverige. Men fascismens utbredning i Europa under 1930-talet och 
              utvecklingen i Tjeckoslovakien fick Amelie Posse att se att pacifismen 
              inte räckte för att bekämpa fascism och nazism. Hon 
              upptäckte dessutom att nazisterna gav ekonomiskt stöd 
              till pacifistiska organisationer, som ett sätt att tysta aktivt 
              motstånd. 
                
                Amelie Posse gick i sina artiklar öppet emot nazisterna, 
              än mer när Nazityskland 1938 införlivade den tyskspråkiga 
              delen av Tjeckoslavakien, Sudetenland. Det ledde till att hon hamnade 
              på nazisternas svarta lista. 1939 intog Tyskland även 
              den västra delen av landet, Böhmen-Mähren, som tyskt 
              protektorat. Gestapo var då inställda på att gripa 
              Amelie, men hon hann fly tillbaka till Sverige. Sönerna Slávo 
              och Jan kom efter. 
                
               Här 
              i Sverige drev Amelie Posse stödarbete för flyktingar. 
              Hon började också driva att alla anti-nazister borde 
              samlas i en gemensam organisation och bygga upp ett motstånd 
              mot Nazityskland, inklusive att förbereda sig för en eventuell 
              ockupation. Hon hade sedan tidigare ett brett kontaktnät med 
              människor av alla slag, inklusive i kungahuset, och hon var 
              både driftig och kunde uttrycka sig så att folk lyssnade. 
              Så snart tog hon initiativ till bildande av Tisdagsklubben. 
                
              Läs mer om Tisdagsklubben HÄR! 
            Efter 
              andra världkriget  flyttade Amelie Posse tillbaka till 
              Tjeckoslovakien en kort period. Hon belönades för sina 
              insatser under kriget med medaljer från både norska 
              och danska kungen för "berömvärda 
              gärningar under krigsåren". Från Storbritannien 
              fick hon the King's medal for service in the 
              course of freedom och från den avgående tjeckiske 
              ministern fick hon orden Vita lejonet. 
              Från Sverige däremot fick hon nöja sig med en tung 
              mapp i Säkerhetspolisens arkiv. 
              
              Amelie Posse skrev många böcker, som översatts till 
              bland annat engelska, 
              danska och tjeckiska. 
                
              1948 flyttade 
              Amelie tillbaka till Sverige igen, och under 1950-talet fortsatte 
              hon att arbeta för flyktingar här. Hon skrev ett antal 
              böcker genom åren, flera med berättelser ur sitt 
              eget liv. Om krigsåren skrev hon i boken Åtskilligt 
              kan nu sägas, 1949. 
                
                 Om 
              Amelie Posse som person sägs att hon hade en "osviklig 
              optimism, rättspatos och stort mod". Trots att 
              hon var av fin familj hade hon under stora delar av sitt liv inte 
              mycket pengar, och hon var dessutom sjuklig, ibland svårt 
              sjuk, men hon var ovanligt driftig. Själv sa hon att det bara 
              aldrig legat för henne att stillatigande stå bredvid 
              och se hur en orättvisa begås. 
                
                Amelie Posse dog av en stroke den 3 mars 1957, 73 år 
              gammal. I en nekrolog stod att hon var "bullrig, 
              bråkig, brinnande, alltid byggande, alltid varm för en 
              sak eller en människa eller många människor". 
              Ture Nermans slutord var: "Eftervärlden 
              kommer att söka grevinnan Posse inte så mycket i Sveriges 
              adelskalender. Hon hör främst hemma i Frihetens". 
                
            Amelie 
              Posse museum finns på Örenäs Slott (som tidigare 
              hette Maryhill) i form av ett litet minimuseum i Slottsparken med 
              fotografier, historik och några av Amelie Posses böcker. 
                
            
             |