«  Sveriges, och kanske världens, första deckarförfattarinna

Emilie Smith föddes den 8 augusti 1807 i Strömstad som yngsta dotter i en familj med fjorton barn. Hennes pappa var sjökapten och köpman och drev sitt eget rederi, så familjen hade det gott ställt.

  Som liten höll Emilie gärna till i sjöbodarna och lekte för sig själv. När hon var 12 år fick hon följa med sin pappa på resor till olika fiskelägen och när hon var sjutton år fick hon ta eget ansvar för en båt. Hon fick på det sättet en betydligt friare uppfostran än de flesta flickor på den tiden. Hushållssysslor var hon helt ointresserad av, vilket gjorde att en del tyckte att hon som flicka inte var "kvinnlig" nog.

  1827 gifte sig Emilie med läkaren Axel Flygare och flyttade till Sunnerbo i Småland. Där följde hon ofta med mannen när han besökte folk, och Emilie lärde sig mycket om folks levnadsvillkor. Paret fick fyra barn, men två av dem dog som spädbarn. Efter bara sex års äktenskap dog även mannen, och Emilie flyttade tillbaks till Bohuslän med sonen Edvard och dottern Mimmi.

  Där träffade Emilie en jurist som hon trolovade sig med. Men han dog troligen, även om det finns de som tror att han egentligen reste till Amerika och aldrig hördes av. Emilie blev ensamstående igen, nu dessutom med ett barn i magen. Trots att trolovning enligt lagen skulle jämställas med äktenskap ansåg Emilie inte att det var möjligt för henne att behålla dottern Rosa, så hon adopterades bort. Strax därefter dog även dottern Mimmi. Emilie och Edvard flyttade då hem till Emilies mamma.

det var där och då Emilie började skriva. Sin första bok gav hon ut under pseudonymen "Fru F", men senare skrev hon i eget namn, vilket var ovanligt att kvinnor gjorde på den tiden.

  1839 flyttade Emilie till Stockholm och umgicks där med andra författare och intellektuella. Hon var bland annat nära vän med C.J.L. Almqvist, som hon senare ofta jämställdes med som författare.

Emilie Flygare på en teckning
av Maria Röhl 1840.

  I Stockholm träffade Emilie den radikala Johan Gabriel Carlén som hon gifte sig med 1841. De skaffade sig ett trähus i Humlegården, och de levde tillsammans ända tills han dog 1875.

  Det var Emilies yngsta bror Edward som uppmanade henne att börja förlägga historierna till deras barndomsmiljö i Bohuslän. Emilie skrev inte om överklassen, utan om vanligt folk eller lägre medelklass, och hon tog upp kvinnors villkor. Hennes böcker blev snabbt populära och såldes i allt större upplagor. Hon tjänade så bra på sina böcker att hon kunde försörja flera av sina släktingar. Dessutom satte hon upp en stiftelse för "fattiga fiskarefamiljer" i Strömstad.

Världens första deckarförfattarinna?

Det som brukar räknas som världens första detektivroman var Morden på Rue Morgue av Edgar Allan Poe, som publicerades 1841. Året därpå, 1842, gavs Emilie Flygare-Carléns Rosen på Tistelön ut. Den byggde på ett verkligt mordfall, som hennes bror Edward tipsat henne om, och den blev Emilies stora genombrott. Redan året därpå gjordes det också teater på historien, under namnet Brottslingen, och den har filmatiserats flera gånger.

  Boken översattes till flera språk och Emilie Flygare-Carlén blev därmed inte bara bland de mest lästa i Sverige, utan också den svenska författarinna som var mest spridd internationellt, mer känd än till och med Fredrika Bremer. Emilie Flygare-Carlén översattes till exempelvis norska, danska, franska, tyska, engelska, polska, italienska, spanska, ungerska, holländska, ryska och böhmiska – totalt omkring 20 olika språk. Tillsammans med Charles Dickens och Alexandre Dumas hörde hon till dåtidens mest lästa författare i väst.

Många av böckerna gavs senare ut som "25-öresromaner" av Åhlén & Åkerlunds förlag. Det var böcker som folk ofta prenumererade på, antingen i häftad billighetsversion eller påkostat inbundna i skinn. Romanerna kom då ut i flera delar, ofta tre. I dessa senare utgåvor gjordes ofta omslagbilderna till Emilie Flygare-Carléns böcker av den kända illustratören Jenny Nyström.

  Men under en stor del av 1850-talet skrev hon inga böcker. Sonen Edvard hade dött och hon sörjde honom djupt. Dessutom hade hon skrivit romanen Rykte, som flera kritiserade som "för mycket" – för att kvinnan som var huvudperson inte var tillräckligt sedesam för borgarklassen. "Hur kan ett fruntimmer skriva något så oanständigt som denna bok?" skrev Nya Wexiöbladet. Vid den tiden kom hennes bortadopterade dotter och bodde hos henne en period.

  Men sedan kom Emilie igen. 1859 publicerades Ett köpmanhus i skärgården som följetong i Aftonbladet. Det blev sedan en av hennes mest kända böcker. I den tog hon än en gång upp kvinnors brist på rättigheter och hur kvinnor förtrycks i äktenskap. Hon ville att kvinnor skulle ha rättigheter, hon var för allmän folkskola och hon var emot dödsstraff. Men hon bakade in sina åsikter i historierna, så att böckerna aldrig framstod som något annat än spännande romaner.

Klassmedvetenheten är ofta tydlig i Emilie Flygare-Carléns böcker, där överklassen ofta är pompös och löjlig, och dessutom mycket översittaraktig. Emilie hade också ett socialt engagemang i vardagen, och använde sin position som kändis i det. Exempelvis tog hon vintern 1867-1868 intitiativ till en hjälpaktion mot hungersnöden bland de fattiga i Stockholm. Hon uppmanade de rika att skänka saker och ordnade en tre dagar lång basar och auktion, dit även kungafamiljen skänkt ett antal dyra saker. Bland annat skänkte kungen en kamé med drottningens porträtt, och prinsessan Eugénie skänkte tre statyetter som hon själv gjort. Totalt samlades 25.000 kronor in – en mycket stor summa på den tiden – som skänktes till Stockholms Allmänna Skyddsförening.

        Klicka på bilden av Minnesbladet för att läsa mer om basaren.

  Emilie Flygare-Carlén dog i Stockholm den 5 februari 1892, 84 år gammal. Hon hade då överlevt alla sina män och alla sina barn. På grund av att hon förlorat hela sitt kapital när banken gick i konkurs, dog hon utfattig.

Emilie Flygare-Carlén var en av de mest lästa författarna i Sverige under över hundra år, alltså långt in på 1900-talet. När Sveriges Radio (som då hette Radiotjänst) 1938 skulle sända sin första radioföljetong, valde de just Emilie Flygare-Carléns Rosen på Tistelön.

Statyn till vänster, som står i Strömstad, restes 1939.

Se dramadokumentären Emilie - Sveriges första kvinnliga deckarförfattare på SVTplay.

På Litteraturbanken kan du läsa flera av Emilie Flygare-Carléns böcker direkt på nätet.

Hos Projekt Runeberg finns också många och delvis andra av böckerna att läsa på nätet.