«  Tidig aktivist i USA för alla människors lika rättigheter

Harriet Davy Forten föddes den 1 februari 1810 i Philadelphia i delstaten Pennsylvania i USA. Hon var en av fyra systrar och hade även fyra bröder. Pappan var en rik affärsman och de var en av de mest ansedda och välkända svarta familjerna i Philadelphia.

  Pappan var med och startade en skola som barnen gick i. Bägge föräldrarna var aktiva abolitionister, alltså aktivister mot slaveriet, och det var ständiga politiska diskussioner i hemmet. Harriet gillade att läsa och var med i Black Female Literary Association och flera litteraturgrupper. Musik och konst var andra intressen.

  1831 gifte sig Harriet med Robert Purvis, som hon fick åtta barn med. Deras äktenskap ansågs mycket annorlunda för sin tid, eftersom de delade lika på det mesta. Bägge var engagerade aktivister för alla människors lika rättigheter.

  Eftersom de var rika kunde de anställa tjänstefolk och ägna sig åt vad de ville, och deras hem blev en mötesplats för abolitionister. Det var också en "station" i den underjordiska järnvägen, som hjälpte slavar att fly från sydstaterna. Harriet var även med och bildade Female Vigilant Society, samlade in pengar och ordnade med kläder, mat och transporter till de flyende.

Tillsammans med sin mamma Charlotte Vandine Forten, sin storasyster Margaretta och lillasyster Sarah, samt Lucretia Mott och flera andra kvinnor, startade Harriet PFAAS, Philadelphia Female Anti-Slavery Society, 1833. Det var då den första abolitionistorganisationen för både svarta och vita kvinnor tillsammans, och det väckte stor uppståndelse. PFAAS uppmanade kvinnor att vägra använda bomullskläder och annat som hade producerats genom slaveriet. De ordnade möten och de samlade in pengar, bland annat till skolor för svarta barn.

  Harriet och hennes systrar var dessutom engagerade i bygget av Pennsylvania Hall i Philadelphia, ett hus där abolitionister kunde mötas. I maj 1838 höll PFAAS en konferens där, med både svarta och vita deltagare från tio stater. Det sägs att rasister som samlats utanför blev extra upprörda för att de sett Harriet Forten Purvis och Robert Purvis gå in i lokalen tillsammans, och då Robert var väldigt ljushyad hade de tagit honom för vit, och provocerats av vad de trodde var ett blandäktenskap. När Angelina Grimké sedan höll tal krossade en rasande folkmassa av tusentals rasister fönstren till lokalen, skrek hot mot henne, och brände senare ner hela byggnaden.

Det blev allt farligare för abolitionisterna. 1842 omringades Harriets och Roberts hem under flera dagar av hotfulla rasister. Efter det valde de att flytta ut på landet, till Byberry, norr om Philadelphia. Där byggde de in hemliga rum under huset, så att de kunde gömma flyende slavar utan risk för upptäckt. Även i Byberry blev deras hem en samlingsplats för abolitionister.

  Utgivaren av tidningen The Liberator, William Lloyd Garrison, har berättat om hur trevligt deras hem var, och hur han bjöds på glass och färska jordgubbar hos familjen Purvis. Deras nära vänner Lucretia Mott och hennes man var ofta på besök, liksom rösträttskämparna Elizabeth Cady Stanton och Susan B. Anthony.

Systrarna Forten stod varandra väldigt nära genom livet, och de var alla engagerade både mot slaveriet och för kvinnors rättigheter. När den femte National Woman's Rights Convention skulle hållas i Philadelphia 1854 var Harriet, Margaretta och Sarah bland arrangörerna. Dessutom gifte sig Sarah med Roberts bror, så Harriet och hon var inte bara systrar, utan blev också svägerskor och bosatte sig nära varandra.

  När den första rösträttsorganisationen AERA, American Equal Rights Association, bildades 1866 gick Harriet med direkt, och valdes in i ledningen. Även hennes man och deras dotter Hattie gick med.

Harriets dotter Hattie Purvis.

  Harriet höll tal på olika möten om kvinnors rösträtt och mot rasism. När AERA sedan splittrades för att 15th Amendment skulle ge svarta män rösträtt, men inte kvinnor, gick Harriet med i NWSA, National Woman Suffrage Association, som fortsatte att kräva universell rösträtt, alltså för alla, oavsett kön, etnicitet, inkomst eller annat. Hennes man Robert var en av de få ledande svarta abolitionistmän som också fortsatte kräva universell rösträtt.

  Under 1860-talet var Harriet även aktiv i kampen mot rassegregering på spårvagnarna. Det var en framgångsrik kamp, där de 1867 fick igenom att Pennsylvania antog en lag som förbjöd att svarta skulle vara tvungna att sitta på särskilda platser. Annars har det varit svårt att hitta info om senare delen av hennes liv.

  Harriet Forten Purvis dog av tuberkolos den 11 juni 1875, 65 år gammal.