«  Rösträttskämpe i Storbritannien, Irland och Indien

Margaret Elizabeth Gillespie föddes den 7 november 1878 i Boyle i Irland, som äldsta barnet av sex systrar och sex bröder. Hon har sagt att hon redan när hon var 8 år hade sett orättvisorna mellan könen och kommit fram till att kvinnor och män måste ha samma rättigheter.

  Gretta, som hon kallades, studerade musik vid Royal University of Irland i Dublin och tog examen 1902. Sen började hon jobba som musiklärare.

  Redan under utbildningen hade hon träffat poeten, författaren och litteraturkritikern James Cousins och de gifte sig 1903, när Gretta var 25 år. De var bägge socialister och vegetarianer, och arbetade mot djurförsök. De var med och startade Irish Vegetarian Society 1905. Dessutom var de teosofer, som ville skapa ett slags religion som inte bryr sig om kön, etnicitet, klass eller tro.

  1906 deltog Gretta Cousins i en kvinnokonferens i Manchester i Storbritannien, och då bestämde hon sig för att ägna resten av sitt liv åt kamp för kvinnors rättigheter. Tillbaka i Irland gick hon med i IWSLGA, Irish Women's Suffrage and Local Government Association. Där träffade hon Hanna Sheehy-Skeffington.

  De tyckte bägge att det hände för lite, så tillsammans med sina respektive män startade de 1908 istället IWFL, Irish Women's Franchise League. Den blev den troligen största organisationen för rösträtt för kvinnor i Irland. 1912 startade de dessutom IWFL:s veckotidning The Irish Citizen, där Grettas och Hannas män blev de två första redaktörerna. Gretta blev en av IWFL:s främsta talare och hon skrev regelbundet i tidningen.

IWFL använde militanta och olagliga metoder i kampen för rösträtt, precis som WSPU, Women's Social and Political Union, i Storbritannien. Gretta fängslades 1913 och hungerstrejkade. Precis som de brittiska suffragetterna utsattes de irländska rösträttskvinnorna då för tvångsmatning.

"The Tullamore Four", fyra IWFL-are som krossat fönster i Dublin
Castle, utsläppta från Tullamore-fängelset. Från vänster: Meg Connery,
Mabel Purser, Barbara Hoskins och Margaret Cousins.

  1915 besökte Gretta och hennes man Indien, inbjudna av teosofen Annie Besant, och bestämde sig för att flytta dit. De bosatte sig i Madras (nuvarande Chennai). Det sägs om Gretta att hon hade en livlig och kärleksfull personlighet som inspirerade alla hon mötte.

Gretta Cousins blev den första icke-indiska medlemmen av Indian Women's University i Poona 1916. Året därpå var hon tillsammans med Annie Besant, Dhanvanthi Rama Rau, Muthulakshmi Reddy och flera andra en av grundarna av WIA, Women’s Indian Association, som pressade rörelsen som kämpade för Indiens självständighet från Storbritannien att också sätta kvinnors rösträtt på dagordningen.

  WIA var en organisation som vände sig till kvinnor inom alla kaster, klasser och religioner. Den spreds sig snabbt över Indien, och organisation är verksam än idag. 1918 startade WIA dessutom tidningen Stri Dharma, där Gretta blev första redaktör. Tidningen kom ut på engelska, men gavs periodvis ut även på hindi, tamil och telugu.

  1922 utnämndes Gretta Cousins som första kvinna till domare i Indien. Och 1927 tog hon initiativ till bildandet av AIWC, All India Women's Conference, även det en organisation som fortfarande är verksam. Den fokuserade på flickors rätt till utbildning och kvinnors ägande- och arvsrätt, samt mot barnäktenskap, slöjtvång och trafficking. Bland det första de fick igenom var en lag 1929 om förbud mot barnäktenskap med flickor under 14 år.

  Som representant för AIWC reste Margaret Cousins 1928 runt och höll föredrag i Schweiz, Frankrike, Belgien, Holland, Irland, Storbritannien, USA, Kanada, Japan och Kina.

Gretta Cousins stödde Mahatma Gandhi och Indiska Nationalkongressens kamp för ett självständigt Indien. 1932 greps hon efter att hon på ett offentligt möte hade protesterat mot Storbritanniens förslag till undantagslagar, som skulle begränsa yttrandefriheten. Hon dömdes och sattes än en gång i fängelse. Återigen hungerstrejkade Gretta. Men inte heller nu dämpades hennes kamplust av tiden i fängelse. När hon efter några månader släpptes fri igen reste hon runt i Indien, organiserade grupper och arrangerade kampanjer.

  1941 publicerade Gretta Cousins boken The Music of Orient and Occident, som egentligen var en sammanställning av artiklar hon skrivit för indisk press. Hon skrev också flera böcker om kvinnorörelsen.

  Förutom allt annat arbetade Gretta även med välgörenhet, framför allt stöd till barn. Men 1943 drabbades hon av en stroke som gjorde henne delvis förlamad.

  Efter att Indien blivit självständigt 1947 fick Margaret Cousins flera erkännanden, bland annat av av Indiens premiärminister Jawaharlal Nehru, för sitt arbete för Indiens självständighet.

1950 gav hon och hennes man ut en gemensam självbiografi, "We Two Together".

  Gretta Cousins dog i Madras den 11 mars 1954, 78 år gammal.

Rösträtt för kvinnor infördes i Indien efter att landet blev självständigt 1947.

Margaret och James Cousins: We Two Together finns att läsa på nätet hos archive.org.