| « 
               Martina Bergman Österberg – 
              feministen som lärde Englands flickor gymnastik Sofia 
              Helena Martina Bergman  föddes 
              7 oktober 1849 i Hammarlunda i Skåne. Hennes pappa hade titeln 
              "Inspector", så de var troligen ganska välbeställda. 
              Martina föddes mitt i barnaskaran; hon hade två äldre 
              bröder och tre yngre systrar.
  Högre utbildning var eftersträvansvärt 
              i familjen så Martina Bergman fick inte bara en ordentlig 
              utbildning, hon fick också möjlighet att ta examen som 
              privatstudent. I tonåren reste hon till Schweiz för att 
              studera språk. Hemma i Sverige igen jobbade hon bland annat 
              på redaktionen för Nordisk familjebok. 1877 var det dags 
              att resa igen, hon studerade gymnastik i Schweiz, Tyskland, Frankrike 
              och England. När hon kom hem sökte hon in på
   Kungliga Gymnastiska Centralinstitutet 
              i Stockholm. Hon var alltså redan 30 år när hon 
              kom in på institutet.  Till vänster: Foto av Martina Bergman i folkdräkt vid 
              tiden för studierna på GCI.
  
  Till höger: Foton från Gymnastik- och idrottshögskolans 
              bibliotek.
 
  Klicka på bilderna till höger för att se dem större.
 
 
 Efter 
              sin utbildning bosatte sig Martina Bergman i London, där 
              hon fick jobb som gymnastikinspektris vid London School Board – 
              hennes jobb var att se till att flickor fick gymnastikundervisning. 
              Gymnastik var fortfarande inte vanligt i England och det var därför 
              de gav jobbet till en utbildad svenska. 1888 hade 267 folkskolor 
              infört svensk gymnastik på schemat.
  1885 startade Martina Bergman det första institutet 
              för utbildning av gymnastiklärarinnor i England: Hampstead 
              physical training college. Första året hade hon 
              bara fyra elever, men redan året därpå hade elever 
              börjat strömma till. Det var många som reagerade 
              mot elevernas klädsel, eftersom de inte använde korsetter 
              och kjolarna slutade redan vid knäet – annars hade ju 
              kvinnor långa kjolar på den tiden. Men Martina betonade 
              att gymnastiken krävde en lättsam klädsel.
  Cricketlaget 1913, iförda skoldräkten.
 
 
   Martina 
              Bergmans teknik innebar en alldeles egen kombination av den svenska 
              så kallade Ling-gymnastiken och engelsk friluftslek och tävling. 
              Teoretiska ämnen var anatomi, fysiologi, kemi, fysik, hygien 
              och rörelseteori. De praktiska innehöll  gymnastik, 
              massage, fäktning, simning och olika bollspel. Hon letade också 
              upp gamla danslekar som hon tog med i utbildningen, både svenska, 
              engelska och skotska.  Efter 
              att ha besökt USA under 1890-talet införde hon en ny bollsport 
              på schemat: basketboll. 
  Utbildningen vid Martina Bergmans institut var anpassad 
              till alla olika former av lärare; vid högre flickskolor, 
              vid skolor för funktionshindrade och så kallade arbeterskeklubbar 
              för fabriksarbetare och sömmerskor.
 
  
  Ingen vet egentligen varifrån Martina 
              Bergman fick sin feministiska grundsyn, men klart är att den 
              grundlades redan i Sverige. Hon drevs av viljan att förändra 
              kvinnors villkor i samhället. Gymnastiken var för henne 
              något som kvinnor behövde för att få "karaktärsstyrka, 
              självförtroende och självkänsla". 
              Hon sa ofta också att svenska kvinnor "skämma 
              bort de svenska männen genom att passa upp dem". 
              Kvinnor och män ska hjälpa varandra, men om kvinnor "passar 
              upp" sina män börjar männen lätt tro att 
              det är deras rättighet att bli uppassade, sa hon. 
  Den inställningen verkade hon hålla i sitt 
              eget äktenskap. Hon gifte sig 1886 med pedagogen Edvin 
              Österberg, som pendlade mellan att bo i Sverige och 
              England. De bodde tillsammans när de besökte varandra, 
              men annars bodde hon i England och han i Sverige.
  Kingsfieldinstitutet.
 
 
   Martina 
              Bergman-Österberg drev sitt institut i tio år i London, 
              men flyttade det sedan till egendomen Kingsfield som hon köpt 
              i Dartford i Kent, en timmers resa från London. Då döptes 
              institutet om till Kingsfieldinstitutet. 
              (Senare döptes det om till Dartfordinstitutet.) 
              Vid det laget var Martina Bergman Österberg känd i hela 
              England och hennes färdigutbildade elever fick anställningar 
              även i USA, Sydafrika, Asien och Australien, dit Martina Bergman 
              Österbergs metoder spreds.
  
  Martina 
              var väldigt omtyckt bland sina elever, men de tyckte nog också 
              att hon var hård. Det sägs att hon kallades "Napoleon", 
              och att diciplinen var tuff. Hon citerades ofta säga: "Ingen 
              av mina elever säger 'Jag kan inte'. Den dagen kommer då 
              du blir nervös. Kom då ihåg att du är en av 
              Madame Österbergs studenter och det kommer att räcka för 
              att ta dig igenom alla situationer." 
   Under flera år på 1890-talet 
              bodde Martina Bergman Österbergs släkting Signe 
              Bergman hos henne, och större delen av den tiden arbetade 
              Signe på Martinas institut. Signe Bergman blev tio-femton 
              år senare känd som den stora organisatören av rösträttsrörelsen 
              i Sverige. Kanske var det åren hos Martina Bergman Österberg 
              som la grunden för Signe Bergmans feminism.
 
  
  Eftersom Martina Bergman Österberg var rik skänkte 
              hon senare stora summor till bland annat LKPR 
              – Landsföreningen för kvinnans 
              politiska rösträtt. 1911 donerade hon den då 
              smått fantastiska summan 50 000 kronor till LKPR för 
              att de skulle ordna föreläsningar i samhällskunskap 
              bland kvinnor på landsbygden. (I sitt testamente skänkte 
              hon dessutom tre gånger så  mycket till yrkes- och studiestipendier för svenska kvinnor.) 
  För sitt livsverk fick Martina Bergman Österberg 
              bland annat den svenska medaljen Litteris 
              et Artibus ("För vitterhet och konst"). Hon 
              hedrades också genom att bli LKPR:s första och enda hedersmedlem.
  
  Plaketten 
              till vänster sattes upp 1999 på Broadhurst Gardens 1i Hampstead, huset där Martina Bergman Österberg bodde 
              och arbetade i London.
 
    Martina 
              Bergman Österberg arbetade fram till 1913. Då började 
              hon trappa ner verksamheten, troligen för att hon redan då 
              visste att hon var sjuk. Hon dog av cancer 65 år gammal, den 
              29 juli 1915, dagen efter skolavslutningen på Dartford.
   Kingsfieldinstitutet 
              testamenterade Martina Bergman Österberg till engelska staten, 
              som drev det i olika former ända fram till 1982. Idag finns 
              allt möjligt därifrån bevarat i hennes samlingar 
              i The Bergman Österberg Collection 
              på North Kent College i England. Bland annat finns "Madames 
              stol" kvar där. Där går det också att 
              köpa exempelvis muggar med hennes bild på.
  
  Massor av information finns på specialsidorna Bergman 
              Österberg Union – Celebrating 
              the Legacy of Madame Österberg. 
  
  Se en kort video (på engelska) om Martina Bergman Österberg 
              HÄR! 
 
 |