Bakgrundspapper uppe

«  Ottar – den mest kända sexualupplysaren i Sverige

Nära porträttfoto av Elise Ottesen Jensen
Namn: Elise Ottesen Jensen

Elise Ottesen Jensen – Ottar – är framför allt känd som sexualupplysare, men hon gjorde så mycket mer. Som journalist och författare ifrågasatte hon även mäns styrande och ställande i alla möjliga sammanhang.
Osynlig ruta
Foto av Ottar och en del av hennes familj sittande på trappan till deras husElise Ottesen föddes den 2 januari 1886 i Højland i Norge, som det sjuttonde av arton barn till en prost och en biskopsdotter. Hon var det enda av barnen som inte konfirmerade sig.

På bilden till vänster syns Elises pappa och mamma med Elise mellan sig samt systrarna Magnhild och Martha bakom dem.
Osynlig ruta

Ovalt foto av Ottar som relativt ung  Först tänkte Elise utbilda sig till tandläkare, men en explosion i labbet satte stopp för det. Elise förlorade båda sina tummar och ena lillfingret samt skadade de andra fingrarna. Efter sjukskrivningen arbetade hon en kort tid som riksdagsstenograf, men började sedan som journalist på olika norska tidningar: Nidaros, Ny tid och Arbeidet. Hon skrev om politik i allmänhet, om sociala frågor och kvinnofrågor. Då bodde Elise i Bergen. Redan då visade hon sin styrka som organisatör, då hon jobbade med att organisera textilarbeterskor och hembiträden, och där startade hon Bergens kvinnliga diskussionsklubb.
Osynlig ruta
Foto av Albert och Elise som unga, sittande i en soffa. På väggen bakom dem hänger fotografier. På bordet framför dem står en statyett, kanske "Grodan". Vid sidan av Elise skymtar en bokhylla.  1913 träffade Elise den svenska syndikalisten Albert Jensen. Med honom flyttade hon till Köpenhamn. De fick en son, men sonen dog efter en kort tid. Från 1920 bosatte sig Elise och Albert i Stockholm. Det var vid den tiden hon började skriva under namnet "Ottar".
Osynlig ruta
  I sina memoarer har Elise skrivit om hur det var hennes syster Magnhilds öde som fick Elise att engagera sig i sexualfrågor. Magnhild blev med barn i tonåren och pappan skickade henne då till Danmark för att föda och lämna bort barnet. Det ledde till att Magnhild hamnade på mentalsjukhus, där hon bodde i tio år innan hon tog sitt liv.
Osynlig ruta
Porträttfoto av ung Moa Martinsson I början av 1920-talet hade Ottar en "kvinnosida" i den svenska syndikalistiska tidningen Arbetaren. Där skrev hon tillsammans med Helga Johansson, som är mer känd som författare under namnet Moa Martinsson. De blev då nära vänner. Men Ottar och Helga slutade på Arbetaren redan efter några år, eftersom de kom i konflikt med männen på tidningen. Istället försökte Ottar starta en tidning med namnet Vi kvinnor. När den efter något år tvingades lägga ner i brist på pengar började hon skriva i ungsocialisternas tidning Brand.
Osynlig ruta
  Vid den här Affisch om ett Offentligt protestmöte till kamp mot könslagarna och med tal av Ottartiden började Ottar även föreläsa om sexualfrågor. Det var förbjudet att informera om preventivmedel, men Ottar gjorde just det. Hon drev också rätt till abort. Förbudet mot upplysning om preventivmedel och förbudet mot abort var både klass- och könslagar, skrev och sa Ottar. Hon förespråkade dessutom "barnkrubbor" (ungefär som förskolor) och var mycket drivande för homosexuellas rättigheter (homosexualitet var kriminaliserat på den tiden, det blev inte avkriminaliserat förrän 1944).
Osynlig ruta
Ottar blev mer och mer känd, både i Sverige och internationellt. Tillsammans med andra sexualupplysare i världen bildade hon 1928 ett världsnätverk, kallat WLSR, World League for Sexual Reform. 1933 tog hon tillsammans med några fler initiativ till bildandet av RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, där hon blev ordförande. Som många vid den tiden hade både hon och RFSU en syn på vem som borde tillåtas få föda barn som vi idag har svårt att förstå.
Läs mer HÄR.
Osynlig ruta
Foto av Ottar som håller tal  Men Ottar gjorde otroligt mycket gott. Genom RFSU öppnade hon en mottagning just för sexualrådgivning. Bredvid mottagningen låg Anna Riwkins fotoateljé. Anna Riwkin och Ottar blev nära vänner och Anna Riwkin reste med på flera av Ottars sexualupplysningsresor runt om i Sverige.
Läs mer om resorna
HÄR.
Osynlig ruta
Foto av Ottar, som ser bestämd ut med knuten näve  Ottar var frihetlig socialist och medlem i SAC, Sveriges Arbetares Centralorganisation, så hon hade inte särskilt stor tilltro till staten. Därför var hennes agitation oftast kopplad till rent praktiskt arbete. Exempelvis drev hon ett hem där kvinnor som väntade "utomäktenskapliga" barn kunde bo i väntan på förlossningen.
Läs mer
HÄR.
Osynlig ruta
  Innan och under andra världskriget hjälpte Elise Ottesen Jensen flera tyska sexualupplysare hon kände som var judar och/eller homosexuella att fly till Sverige undan risken att hamna i koncentrationsläger. Som tack för det arbetet fick hon både en gata och ett barnhem uppkallat efter sig när staten Israel bildades.
Osynlig ruta
Logotype för IPPF av ett jordklot och en männsika som håller det i sina armarEfter andra världskriget skilde sig Elise och Albert. Ottar sa inte mycket om sitt privatliv, men i själva verket hade äktenskapet brutit ner henne. 1952 tog Elise Ottesen Jensen tillsammans med flera andra sexualupplysare i världen initiativ till en ny världsorganisation: IPPF, International Planned Parenthood Federation.

Foto i halvfigur av Ottar, Margaret Sanger och Lady Rama Rau. Ottar och Sanger har hattar på sig
Elise Ottensen Jensen, Margaret Sanger, USA, och Dhanvanthi
Rama Rau, Indien, på IPPF:s konferens i Stockholm 1953.
Osynlig ruta

Foto av Ottar när hon utnämns till medicine hedersdoktor i Uppsala  1951 fick Elise Ottesen Jensen den kungliga medaljen Illis Quorum och 1958 utnämdes hon till medicine hedersdoktor vid Uppsala universitet för det arbete hon gjort för sexualupplysningen. Ottar var då känd och uppskattad av hela Sverige.
Foto av fem damer från Svensk damtidning samt Ottar som tittar på papper hon har i händerna. Alla i halvfigur och klädda i dräkt. De tre damerna till vänster har också hatt.
Osynlig rutaOttar får Svensk damtidnings pris 1953 för banbrytande insatser inom sexualupplysningen.
Osynlig ruta
  I och med att sexualundervisning i skolorna blev obligatorisk 1955 blev Elise Ottesen Jensen anlitad som talare även i skolorna. När tv kom var hon med där och pratade sexualfrågor.
Osynlig ruta
Ottar fortsatte att arbeta och resa i hela sitt liv. Hon skrev flera böcker och sina memoarer i två delar. Sitt sista framträdande gjorde hon, trots att hon då var sjuk och närmast blind, på RFSU:s kongress 1973.
Osynlig ruta
  Vid den tiden hade hon börjat ifrågasätta en del av sitt arbete. Hon såg hur män utnyttjade "den sexuella revolutionen" för att få sexuell tillgång till kvinnor, och hon frågade sig vad hon kunde gjort annorlunda, eftersom hon såg att någon verklig sexuell frigörelse för kvinnor inte hade uppnåtts.
Osynlig ruta
  Elise Ottesen Jensen dog den 4 september 1973, 87 år gammal.

Bild av leende Ottar med citatet: "Jag drömmer om den dag då  alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet."

P.S.
Många tror att Ottar var den första sexualupplysaren i Sverige, men egentligen fanns det många sexualupplysare bland de tidiga feministerna, som exempelvis Karolina Widerström, Alma Sundquist, Ada Nilsson, Gerda Kjellberg och Andrea Andreen.

Grå linje med en boktrave till vänster

Rubrik: Läs mer
Glimrande gul stjärna Elise Ottesen Jensen: Livet skrev 1886-1939 respektive Livet skrev vidare 1939-1966.
Osynlig ruta
Glimrande gul stjärna Du kan också se och höra Elise Ottesen Jensen på SVTplay.
Osynlig ruta

Osynlig ruta

 Pil åt vänster Tillbaka till förra sidan
Pil åt vänster Tillbaka till listan på förmödrar

UPP Pil uppåt
UPPDATERAD 2021-05-21

Bakgrundspapper uppe

www.kvinnofronten.nu