«  Tidig feministisk föregångskvinna i USA

Sarah Moore Grimké föddes den 26 november 1792 i Charlestone i South Carolina i USA. Hon var det sjätte av familjens 14 barn. Pappan var en rik plantageägare och jurist.

  Sarah blev tidigt feminist, för medan hennes bröder fick ordentliga utbildningar fick hon själv ingen. Hon drömde om att bli advokat, men det var omöjligt för en kvinna då, och hon fick höra att det var "okvinnligt". Istället fick hon genom privatlärare ägna sig åt att läsa franska, brodera, måla akvarell och spela cembalo, som ansågs som passande för en kvinna av hennes klass. Men eftersom familjen såg hur smart hon var, fick hon ändå tillgång till sin fars bibliotek, och där studerade hon på egen hand historia, matematik och geografi. Dessutom läste hon pappans lagböcker.

Familjen var slavägare och Sarah hade tidigt tilldelats en "egen" slavflicka, Hetty, som skulle passa upp på just henne. Men Sarah reagerade redan när hon var barn mot slaveriet. När hon var 12 år ville hon lära slavbarnen på plantagen att läsa, vilket gjorde föräldrarna upprörda. De förklarade att det sedan 1740 var förbjudet enligt lag i South Carolina att lära svarta läsa. I hemlighet lärde Sarah ändå Hetty att läsa. När pappan upptäckte det lät han piska Hetty.

  Sarah stod inte ut med att stanna kvar i sitt hem, som var så format av slaveriet. 1821 flyttade hon till Philadelphia och blev kväkare. Hon började förespråka rösträtt för svarta och för kvinnor. Men det visade sig snart att de flesta kväkarna inte var så radikala som hon trott, istället förväntades hon som kvinna hålla sig tyst och anpassa sig till männen.

Sarah hade hela tiden stått väldigt nära sin tretton år yngre syster Angelina, som hon tagit hand om ända sedan Angelina föddes. När Angelina blev vuxen flyttade hon till Sarah i Philadelphia. Systrarna reste runt i New England och föreläste om att slaveriet måste avskaffas. Tusentals kvinnor kom och lyssnade på deras tal.

Möte bland kväkare, som formellt kallar sig Society of Friends.

  Sarah var mer blyg och tillbakadragen än Angelina, men hon tyckte att det var så viktigt att driva kampen mot slaveriet att hon ville tala ändå. Och sett till hur efterfrågade hennes föreläsningar var måste hon ha varit bra på att hålla tal.

  När AASS, American Anti-Slavery Society, bildades 1833 ville systrarna gå med där. Men kvinnor fick inte bli fullvärdiga medlemmar, så när PFASS, Philadelphia Female Anti-Slavery Society, startades lokalt av svarta och vita kvinnor tillsammans engagerade sig både Sarah och Angelina där.

  Men när en artikel av Angelina publicerades i tidningen The Liberator 1835 växte motståndet mot systrarna Grimké inom rörelsen för att avskaffa slaveriet, det som kallades abolitionism (abolish = avskaffa). Många män ansåg att kvinnor inte borde få uttala sig i tidningar. 1836 flyttade systrarna till New York. Tillsammans med andra kvinnor inom rörelsen organiserade de New York Anti-Slavery Convention of American Women 1837.

Samma år reste Sarah och Angelina Grimké på föredragsturné på uppdrag av BFASS, Boston Female Anti-Slavery Society. Fram tills dess hade de hållit sina föredrag för kvinnor, men på den turnén började systrarna tala inför både kvinnor och män. Det var något kvinnor inte tilläts göra på den tiden. Kritiken växte mot dem inom rörelsen. De fick höra att de borde tona ner sitt "okvinnliga beteende" – för sakens skull – och att de måste sluta prata om kvinnors rättigheter.

  Varken Angelina eller Sarah böjde sig. Förutom texter i tidningarna The Liberator och The Spectator skrev Sarah Grimké en pamflett för BFASS: Letters on the Equality of the Sexes and the Condition of Woman. Den texten anses vara den första utvecklade argumentationen för kvinnors lika rättigheter i USA, och den fick stor påverkan på tidiga rösträttskvinnor som Elizabeth Cady Stanton, Susan B. Anthony, Lucretia Mott och Lucy Stone. Sarah Grimké drev redan för så länge sedan att det sexuella förtrycket av kvinnor är avgörande för kvinnors underordning i samhället. Hon drev rätt till utbildning för kvinnor, kvinnors ekonomiska oberoende, och kvinnans rätt att själv bestämma när och om hon skulle föda barn. Och hon pekade på hur män både enskilt och som grupp gynnas av kvinnoförtrycket på motsvarande sätt som plantageägarna gynnades av slaveriet och rasismen.

När Angelina 1838 gifte sig med en man som inte var kväkare uteslöts hon ur församlingen. Sarah uteslöts samtidigt för att hon hade närvarat på systerns bröllop, som genomfördes som en manifestation mot rasism och kvinnoförtryck, och för allas lika rättigheter, oavsett kön eller hudfärg. Många ledande inom abolitioniströrelsen deltog ändå på bröllopet.

  Sarah flyttade med Angelina och Theodore till en gård i New Jersey, där hon också hjälpte till med de tre barn som familjen fick. Sarah bodde med Angelinas familj under resten av sitt liv.

  Systrarna började ta emot elever i hemmet och de flyttade flera gånger. 1851 började de driva en internatskola. 1854 flyttade de igen och startade skolan Eagleswood, som de tre vuxna drev fram till 1862, då de flyttade till Boston. Där fortsatte de att undervisa på andra skolor. De brukade då också lära eleverna om driftiga kvinnor, både inom abolitioniströrelsen och rösträttsrörelsen.

  Vid den tiden upptäckte Angelina och Sarah att två av studenterna var söner som en av deras bröder fått med en slav i hans ägo. Archibald och Francis välkomnades genast hos familjen Weld och systrarna försökte hjälpa dem på olika sätt, inte minst ekonomiskt. Både Archibald och Francis blev senare aktiva inom medborgarrättsrörelsen.

Den kända rösträttskämpen Elizabeth Cady Stanton, som också var aktiv i abolitioniströrelsen, var vän med systrarna Grimké ända sedan den tiden. Hon skickade också två av sina söner till systrarnas skola. När den första National Woman's Rights Convention skulle hållas i Seneca Falls 1848 försökte hon bjuda in Sarah Grimké till den.

  Men det verkar som om systrarna Grimké valde att framför allt jobba lokalt, där de bodde, på senare år. De hade slutat resa runt och tala för abolitioniströrelsen när de flyttade till New Jersey, men de fortsatte skriva och vara aktiva lokalt.

Båda systrarna Grimké fortsatte också hela livet att vara engagerade för kvinnors rättigheter. De engagerade sig även i rörelsen för kvinnors klädreform, och bägge klädde sig i bloomers. Båda drev också kvinnors rösträtt, bland annat gjorde de och deras lokala kvinnoorganisation ett symboliskt försök att rösta i ett lokalt val.

  När MWSA, Massachusetts Woman Suffrage Association, startades 1870 gick båda systrarna Grimké med där. Den tillhörde först riksorganisationen AWSA, American Woman Suffrage Association, som hade startats året innan. När rösträttsrörelsen senare gick ihop i NAWSA, National American Woman Suffrage Association, blev deras lokala organisation en del av NAWSA istället.

  Vid närmare 80 års ålder gick Sarah Grimké ofta och delade ut flygblad eller andra texter på gatorna i Boston, och sålde kopior av John Stuart Mills då nyutkomna bok The Subjection of Women.

Sarah och Angelina Grimké var ovanligt tidiga föregångskvinnor både när det gäller anti-rasistisk kamp och kamp för kvinnors rättigheter i USA. När flera amerikanska feminister 1881 gav ut det klassiska verket History of Woman Suffrage var det inte konstigt att de dedikerade boken till bland annat systrarna Grimké.

  Sarah Grimké dog i hemmet i Boston den 23 december 1873, 81 år gammal. Kända abolitionister som William Lloyd Garrison och Lucy Stone höll hyllningstal på hennes begravning.

2019 döptes en nyligen rekonstruerad bro i USA om efter systrarna Grimké. 1998 introducerades systrarna i National Women's Hall of Fame. En krater på Venus har fått namn efter Sarah. Systrarna finns också med i Judy Chicagos feministiska verk The Dinner Party.

1973 citerade den amerikanska domaren Ruth Bader Ginsburg Sarah Grimké i ett tv-tal. Sedan dess sprids citatet ofta på nätet som om det vore ett citat av RBG, men det var alltså Sarah Grimké som skrev:

Sarah Grimkés Letters on the Equality of the Sexes and the Condition of Woman finns att läsa på nätet, på Internet Archive.

2014 skrev Sue Monk Kidd romanen "En handfull vingar" utifrån Sarah Grimkés liv.