« Tillbaka

Suffragetter som greps av polismän i olika sammanhang.

När de brittiska suffragetterna i WSPU eller WFL krossade fönster, kedjade fast sig eller ägnade sig åt annan direkt aktion accepterade de inte böter, och sattes därför i fängelse. Det var så de ville ha det, för fängelsestraffen gav dem uppmärksamhet för rösträttsfrågan.

Bild till vänster: Emmeline och Christabel Pankhurst med fängelsekläder i Holloway-fängelset.

Till höger: 1. inne i Hollowayfängelset, med celldörrarna längst med sidorna, 2. tre suffragetter på fängelsets rastgård, 3. ruiner efter en brand som suffragetter i WSPU startat.

  Under tio år, 1904 - 1914, sattes cirka
1 000 suffragetter i fängelse i Storbritannien. Där for de illa. Suffragetterna krävde att de skulle få bli behandlade som alla andra politiska fångar, men myndigheterna vägrade. Många av kvinnorna hungerstrejkade då i protest, och fängelset svarade med att tvångsmata dem tre gånger om dagen.

  Tvångsmatningen har ofta framställts som en jobbig, men ofarlig, metod att få de "triskande" kvinnorna att äta. I själva verket fick flera av dem skador för livet av tvångsmatningen.

Tvångsmatningen gick till så, att kvinnan hölls ner mot en säng av vakterna eller bands fast i en stol som kunde tippas bakåt. Sen fördes en gummislang ner i magen, antingen upp genom näsan eller via munnen. Det senare var värst, för då fördes ett "stålgap" in i munnen, för att tvinga munnen att vara så öppen som möjligt. Vävnaderna i näsan och halsen fick skador av gummislangen och ibland stacks den av misstag in i luftstrupen. Det gjorde att maten kom in i lungorna, vilket var livsfarligt. Det fysiska våldet, plågorna och förödmjukelsen gjorde att kvinnorna kände att deras kroppar invaderades.

  Lady Constace Lytton, som själv satt i fängelse fyra gånger och tvångsmatades många gånger, skrev en bok om sina erfarenheter – inklusive hur fängelset behandlade fångarna olika beroende på vilken social klass de tillhörde. Hennes bok kom ut 1914 och den fick stor påverkan på systemet.

Först i NUtid har det avslöjats att att suffragetter ibland också utsattes för sexuella övergrepp i samband med tvångsmatning. Exempelvis blev några utsatta för "tvångsmatning" vaginalt och analt.

  – Självklart var det inte för att faktiskt ge dem näring, utan för att använda sexuellt våld och övergrepp mot dem, konstaterade historikern och författaren Kate Williams i en dokumentärserie på engelska tv:s Channel 5.

En silverbrosch föreställande Hollowayfängelset.

Katt och råtta

När de blev för sjuka av tvångsmatningen släpptes suffragetterna tillfälligt från fängelset enligt en lag som kom att kallas för katt-och-råtta-lagen (Cat and Mouse Act). Den innebar att en kvinna kunde släppas när hon blivit för svårt sjuk, och kanske riskerade att dö, bara för att föras tillbaka till fängelset så fort hon blev bättre igen. Straffet kunde på det sättet bli mycket längre än det var enligt domen. Många suffragetter tvångsmatades mer än 200 gånger.

Den som mådde bra när den släpptes från fängelset fick en åktur med häst och vagn och firades med fin vegetarisk frukost, den som mådde dåligt fick kanske tas om hand av en sjuksköterska. Till vänster Mary Leigh och Edith New, till höger Emmeline Pankhurst med sköterska.

Medalj

När en suffragett i WSPU hade hungerstrejkat och släpptes ut ur fängelset fick hon en särskild medalj av WSPU. Där stod hennes namn, och på en silverrand på ordensbandet stod ibland också tiden för när hon hade suttit i fängelse. För flera av suffragetterna blev det många silverränder på ordensbanden.

  Fängelset Holloway, där de flesta suffragetterna placerades, öppnades första gången 1852. År 1902 blev Holloway det första engelska fängelset enbart för kvinnor. Holloway stängdes inte för gott förrän under 2016.

June Purvis: Suffragette hunger strike, 100 years on. The Guardian 6/7 2009.
June Purvis: Force-feeding of hunger-striking suffragettes. 26/4 1996.
June Purvis: Suffragettes in Prison. Women's History Review 1995.