«  Suffragetten som avslöjade fängelsets klassförtryck

Lady Constance Georgina Bulwer-Lytton föddes den 12 januari 1869 i Wien som det tredje av sju barn i en adlig brittisk familj. Hennes pappa utsågs till generalguvernör i Indien, så hon levde sina första år där. Men familjen bodde också i storstäder i flera europeiska länder, som Lissabon och Paris.

  Constance har beskrivit att hon hade en ensam uppväxt, uppfostrad av en rad olika guvernanter. Hon var blyg och till skillnad från sina syskon trivdes hon aldrig i den överklassmiljö hon kom ifrån. Kanske påverkades hon redan som barn av berättelserna om hennes farmors mor, Anna Wheeler, som var en engagerad feminist och socialist på sin tid.

  När pappan dog flyttade familjen tillbaka till England. De hade det då inte så gott ställt ekonomiskt längre. Men Constance bidrog med inkomster från att hon skrev bokrecensioner till olika tidningar.

  1893 blev Constance Lytton, 24 år gammal, djupt förälskad i en man som inte tillhörde överklassen och som inte hade några pengar. Familjen var därför emot att hon skulle gifta sig. Hon hoppades ändå länge på att mamman skulle ändra sig, men till slut gav hon upp. Hon valde att aldrig gifta sig.

  Constances systrar Emily och Elizabeth, kallad Betty, hade engagerat sig för kvinnors rösträtt i det laglydiga NUWSS, National Union of Women's Suffrage Societies. Men även om Constance höll med Betty och Emily om kvinnors rösträtt blev hon själv inte engagerad.

Rösträttskampen

Det som fick Constance Lytton att engagera sig i kampen för kvinnors rösträtt var istället att hon 1905 fick kontakt med Emmeline Pethick-Lawrence och Mary Neal. Hon träffade dem genom deras arbete med unga arbetarklasstjejer i The Espérance Club. Via Emmeline, Mary och Annie Kenney (som hon träffat genom dem) gick Constance – till sin familjs stora fasa – med i WSPU, Women's Social and Political Union.

Constance Lytton med WSPU:s Mary Gawthorpe till vänster och okända
suffragetter med plakat i Manchester.

  Från början var Constance ganska tveksam till suffragetternas militanta metoder av stenkastning och fönsterkrossning. Men med tiden ändrade hon sig. 1909 arresterades Constance Lytton för första gången vid en demonstration, och andra gången för stenkastning. Bägge gångerna sattes hon i fängelset Holloway, men hennes hjärtproblem gjorde att hon tvingades spendera en hel del av sin strafftid på sjukhus. Det gjorde henne extremt upprörd att hon blev bättre behandlad än alla suffragetter som inte var överklass.

  I januari 1910 hade Constance Lytton bestämt sig för att avslöja fängelsets klassförtryck. Hon klippte av sig håret, satte på sig glasögon, klädde sig som en arbetarkvinna och deltog i en demonstration för rösträtt i Liverpool. Där arresterades hon för uppvigling, och sattes i fängelse som sömmerskan Jane Warton.

  I fängelset hungerstrejkade hon och tvångsmatades åtta gånger. Constance Lytton var vegetarian, och hon har beskrivit hur hon bad att de inte skulle tvångsmata henne med köttextrekt, men de tvingade henne ändå. Hon kräktes upp det varje gång. Men när myndigheterna till slut upptäckte vem hon egentligen var släpptes hon genast. De var rädda att hon skulle dö och bli martyr för suffragetterna.

  1911 arresterades Constance Lytton och sattes i fängelse en fjärde gång, då för att ha slagit sönder fönster. Men än en gång släpptes hon när myndigheterna upptäckte vem hon var.

Annie Kenney, Constance Lytton och Emmeline Pethick-Lawrence planterar träd för kampen under en vistelse på vilohemmet Eagle House, kallat "Suffragette's Retreat", i Batheaston nära Bath, där de återhämtade sig efter tiden i fängelse 1909.

  Den upprepade brutala tvångsmatningen hade skadat Constance Lyttons redan svaga hälsa ännu mer. Hon drabbades av en hjärtattack och senare en serie blodproppar i hjärnan, vilket ledde till att den högra sidan av hennes kropp förlamades. Med vänster hand började hon skriva på sin kommande bok om fängelsesystemet.

1914 publicerades boken Prisons and Prisoners. Den väckte stor debatt och påverkade hela synen på det brittiska fängelsesystemet. Det spelade förstås stor roll att hon skrev den i båda sina namn – Lady Contance Lytton och sömmerskan Jane Warton – och berättade om hur totalt olika hon blivit bemött som adlig respektive som arbetarklass. I boken skrev hon också ingående om vad tvångsmatningen innebar.

När första världskriget bröt ut valde WSPU att lägga ner allt arbete för kvinnors rösträtt för att istället stödja Storbritanniens krigsinsatser. Constance Lytton övergick då till att arbeta med andra kvinnofrågor, som upprättandet av kliniker för födelsekontroll.

  Men tvångsmatningarna i fängelset hade förstört hennes hälsa. Hjärtattacken och hjärnblödningarna gjorde det ännu värre. Constance fick även problem med andningen. Hon flyttade hem till sin mamma, som trots att mamman tyckte så illa om sin dotters politiska aktiviteter skötte om henne under de sista åren.

Constance Lytton
på äldre dar när hon sitter och läser, iförd sina medaljer för hungerstrejkerna.

  I mars 1923 gjorde Constance Lytton ett försök att återvända till London och bo själv. Där dog hon den 2 maj, 54 år gammal. Hon begravdes med suffragettefärgerna grönt, vitt och lila på kistan.

Flera författare som skrivit fiktiva romaner om suffragetterna har använt Constance Lyttons historia som förebild för sina karaktärer.

Constance Lyttons bok Prisons and Prisoners finns att läsa direkt på nätet hos Digital Library, på University of Pennsylvania. Den finns dessutom att beställa i nytryck, eftersom boken anses så "kulturellt viktig och är en del av civilisationens kunskapsbas".

   Tillbaka till förra sidan
  Till tema rösträtt i Storbritannien
Tillbaka till listan på förmödrar

UPP
UPPDATERAD: 2024-09-24