«  Kämpade för mödrars rätt till vårdnad om sina barn i 1800-talets England

Caroline Elizabeth Sarah Sheridan föddes den 2 mars 1808 i London i en familj som var kulturellt inflytelserik men fattig på pengar. Hon hade två systrar och fyra bröder. Men pappan dog när Caroline var 8 år, familjen fick det då ännu sämre ställt och mamman blev beroende av släktens stöd.

  Under tonåren var alla tre systrarna i familjen Sheridan ansedda som både vackra och smarta. Caroline har beskrivits som att hon hade "olivfärgad hy, mörka brinnande ögon, mörkt hår och liknade en sydeuropeisk skönhet". Hon var dessutom smart, bitsk och snabb i repliken, och därför populär i salongerna. Både Caroline och hennes ett år äldre syster Helen började tidigt att skriva. Caroline var bara 17 år när systrarna gav ut sin första bok tillsammans, illustrerad av Caroline: The dandies' rout, en satir.

  Vid den tiden hade Caroline redan träffat sin blivande man, George Norton. Han hade fått syn på henne när hon var 15 år och ville genast gifta sig med henne. Men Carolines mamma sa nej, med hänvisning till att Caroline var för ung. När Caroline fyllt 19 år möttes hon och George igen, och denna gång sa Caroline och mamman ja till frieriet, utan att känna honom närmare.

Men efter bröllopet visade sig George vara en våldsam och kvinnoföraktande man, som redan efter två månaders äktenskap började misshandla henne. Misshandeln fortsatte även när hon var gravid med de tre sönerna, och periodvis flydde hon till släktingar med barnen.

Författaren Caroline Norton, målad av George Hayter.

  Samtidigt lyckades Caroline ändå försörja familjen genom sitt författarskap. Hon blev en allt mer känd och uppskattad poet och författare. Hon blev också redaktör för flera dåtida tidskrifter. Men när Caroline väntade sitt fjärde barn misshandlade mannen henne så svårt att hon fick missfall.

  När Caroline flytt till sin syster i samband med det, flyttade George de tre sönerna till en släkting till honom, och vägrade Caroline att alls få träffa barnen, som då var 6, 4 och 2 år. Caroline stod utan några som helst rättigheter. Som make hade George rätt att göra som han ville, och hon måste underordna sig – han hade även rätt till pengarna hon tjänade på sitt författarskap när de då inte längre levde ihop.

  När mannen 1835 anklagade henne för att ha varit otrogen tillsammans med Englands åldrande premiärminister, som han krävde på pengar för "brottet", hade Caroline ingen rätt att ens yttra sig i frågan, hon fick varken närvara i rättssalen eller vittna. När anklagelsen sedan avfärdades av domstolen var det premiärministern som friades, Caroline var redan stämplad som "omoralisk" genom medierna.
Läs mer om rättegången HÄR.

Caroline Norton, till höger, målad av Frank Stone, tillsammans med vännerna poeten Samuel Rogers och hennes tidigare svägerska Maria-Louisa Phipps.

  Caroline ville skilja sig, men endast maken hade rätt att begära skilsmässa, inte ens det hade hon som kvinna rätt att göra. George hade ingen egen inkomst, så han ville ha kvar Caroline som hustru, så att han kunde fortsätta ha tillgång till pengarna hon tjänade – samtidigt som han vägrade låta Caroline träffa sina barn. Lagen var helt på hans sida.

Då bestämde sig Caroline för att ändra lagen. Hon samlade information om liknande fall och började skriva om frågan. Hon startade en kampanj om vårdnad, gav ut flera broschyrer, och skrev till samtliga parlamentsledamöter samt till den nytillträdda drottning Victoria.

  1839 infördes till slut en lagändring, Infant Custody Act, som gav mödrar rätt att begära vårdnaden om barn under sju år och rätt till umgänge med äldre barn – förutsatt att det kunde bevisas att mamman levde ett "ärbart" liv.

  Då flyttade George barnen till Skottland, där engelsk lag inte gällde. Först när en av sönerna dött efter en hästolycka ändrade han sig och lät ibland Caroline få träffa de två kvarvarande sönerna. George fortsatte hela tiden att utnyttja Caroline ekonomiskt, som make bestämde han ju över henne på alla sätt.

När sönerna vuxit upp kunde Caroline äntligen ta strid mot George utan att riskera att det gick ut över hennes kontakt med sina barn. Hon förklarade offentligt att eftersom hennes man tog alla pengar hon förtjänade på sitt skrivande skulle hon från och med då endast skriva om behovet av att ändra äktenskaps- och egendomslagarna.

  Under 1850-talet skrev hon flera broschyrer med krav på kvinnors rätt att begära skilsmässa och kvinnors rätt till sin egen inkomst och egendom. En del i hennes strategi var att hävda att kvinnor ju alls existerar, eftersom den gifta kvinnan inte hade några som helst rättigheter enligt lagen, utan ansågs som en del av sin mans egendom. Caroline Norton såg sig själv som en förkämpe för alla kvinnor som inte hade hennes möjlighet att som författare påverka politiken. Hon krävde allas likhet inför lagen; kvinnor som män, fattiga som rika. Det var förstås väldigt radikalt för den tiden.

Caroline Norton som Rättvisans ande, målad av Daniel Maclise.

  En av Carolines nära vänner var sedan länge författaren Mary Shelley, dotter till Mary Wollstonecraft. Det påpekas ofta att medan Wollstonecraft såg kvinnor och män som likvärdiga, gjorde Caroline Norton inte det, och därmed kan hon inte sägas ha varit feminist. Men hur det än var med det krävde hon ju mycket bestämt könens lika rättigheter.

  Caroline Norton var väldigt tidig när det gäller mödrars rättigheter, det fanns ännu inga kvinnoorganisationer i England som drev frågorna då. När Langham Place Group bildades i mitten av 1850-talet drev flera av kvinnorna där både rätt till skilsmässa och gifta kvinnors egendomsrätt. Men även om Caroline stod nära dem i de frågorna gick hon inte med i gruppen.

När lagen Matrimonial Causes Act infördes 1857 var det en hel del av det som Caroline Norton krävt i sina broschyrer som fanns med. Lagen gjorde det möjligt att skiljas utan att kyrkan var inblandad och gav i vissa fall även hustrun möjlighet att begära skilsmässa. En kvinna som var separerad från sin man kunde då få rätt till sin egen inkomst, kunde ärva och testamentera egendom, och ingå kontrakt. Men för gifta kvinnor hade mannen fortfarande all ekonomisk rätt. Först när Married Women's Property Act infördes 1870 fick även gifta kvinnor rätt till sin inkomst och egendom.

  Både när det gäller mödrars rätt till sina barn, kvinnors rätt till skilsmässa, och gifta kvinnors ekonomiska rättigheter, gjorde Caroline Norton en stor insats för att förändra såväl lagar som folks inställning.

  Efter att lagarna ändrats återgick Caroline Norton till att skriva poesi och skönlitteratur. Själv såg hon sig i första hand som poet, men hon skrev både dikter, romaner, noveller, pjäser, litteraturkritik och politiska pamfletter. Av sin samtid kallades hon ibland "en kvinnlig Lord Byron". Hon skrev öppet om mäns våld och kvinnors utsatthet inom äktenskapet, om skilsmässa, om fabriksarbetares rättigheter, och om vikten av att bekämpa barnarbete. På så sätt påverkade hon den offentliga debatten på flera områden under sin tid.

1875 dog George Norton, och Caroline blev då änka och kunde gifta om sig. 1877 gifte hon sig med William Stirling-Maxwell, en man hon varit nära vän med i närmare 25 år.

  Men några månader senare blev Caroline Norton sjuk, och hon dog i deras hem i London den 15 juni 1877, 69 år gammal.

Caroline Nortons romaner är numera nästan bortglömda, men hennes kamp för kvinnors, och framför allt mödrars, rättigheter
mot de dåtida viktorianska lagarna är välkänd än idag.

Hos PoetAndPoem.com kan du läsa en del av Caroline Nortons dikter.