«
Sydafrikas Mother of Black Freedom
Charlotte
Makgomo
Manye föddes den 7 april 1871 i Polokwane i Sydafrika,
men familjen flyttade snart till Fort Beaufort. Det är oklart
hur många syskon hon hade, men lillasystern Katie och Charlotte
följdes åt i livet. Pappan jobbade på ett vägbygge
och mamman var lärare.
Charlotte gick i missionärsskola och utmärkte
sig både för att hon var duktig i skolan och för
att hon var så bra på att hjälpa läraren att
undervisa de elever som hade mer svårt för sig.
Redan tidigt utmärkte sig Charlotte också
för att hon hade en så vacker sångröst. Pastorn
i kyrkan sa att hon hade "röst som
en ängel i himlen". När familjen flyttat till
Kimberley 1885 gick både Charlotte och Katie med i African
Jubilee Choir. 1891 reste kören på Europa-turné,
där de bland annat uppträdde i Londons Royal Albert Hall.
De gjorde också ett framträdande för drottning Victoria
och andra kungligheter i drottningens sommarresidens på Isle
of White.
African Jubilee Choir bestod av 14 vuxna och två barn. Med
på bilden är deras
managers i på turnén 1891. Charlotte sitter längst
till höger i mittenraden
och hennes lillasyster Katie är nummer tre från vänster.
Under
tiden i England träffade Charlotte även suffragetten
Emmeline
Pankhurst, som hon blev starkt påverkad av.
Kören reste sedan till USA och Kanada. I USA fick
Charlotte stipendium till att studera på ett universitet i
Ohio. Där blev hon 1901 den första svarta sydafrikanska
kvinnan som tog examen.
Det
var också där hon träffade sin blivande man, Marshall
Maxeke. De fick senare sonen Clarke tillsammans.
Charlotte och Marshall återvände till Sydafrika,
där de bland annat startade en skola för svarta barn.
Charlotte engagerade sig också i nykterhetsrörelsen genom
WCTU, Woman's
Christian Temperance Union. Bägge engagerade sig dessutom
mot kolonialismen och i startandet av partiet SANNC,
South African Native National Congress
(som senare bytte namn till ANC,
African National Congress). Charlotte
Maxeke sägs ha varit den enda kvinnan på den kongress
där SANNC bildades.
Men kvinnor fick inte vara fullvärdiga medlemmar
i SANNC, vilket fick Charlotte att starta Sydafrikas första
kvinnoorganisation för svarta, BWL,
Bantu Women's League. 1913 var hon
och BWL drivande i kvinnornas stora anti-pass-kampanj i Bloemfontein.
Läs mer om den kampen HÄR.
Senare flyttade familjen till Johannesburg
och där jobbade Charlotte bland annat som socialarbetare på
deltid. Hon skrev också i flera tidningar, bland annat Umteteli
wa Bantu, bland annat om kvinnofrågor.
Charlotte Maxeke blev en känd representant för
svarta kvinnor, och bjöds in som talare till de vita kvinnornas
rösträttsrörelse och andra organisationer i Sydafrika.
Hon lyfte också svarta kvinnors villkor på flera internationella
konferenser.
Andra har beskrivit henne som väldigt smart, självständig,
modig, rak och ärlig, och med en djup humor. Det sägs
också att hon hade fotografiskt minne. Trots att hon ofta
jobbade med en så tung verklighet orkade hon fortsätta
vara positiv och hoppfull. Någon uttryckte det som att hon
verkade se regnbågen även mitt under den mörka stormen.
Charlotte Maxeke drevs hela tiden av sin grundläggande
önskan om bättre villkor för afrikaner, särskilt
kvinnor. För det blev hon kallad Sydafrikas Mother
of Black Freedom.
Under 1920-talet var hon aktiv i startandet av ICU,
Industrial and Commercial Workers Union.
1928 startade hon en arbetsförmedling för svarta i Johannesburg.
Samma år dog hennes man och efter det utsågs hon som
första svarta
kvinna till statlig övervakare för ungdomsbrottslingar.
Hon var hela tiden också aktiv i kyrkan.
Under 1930-talet blev hon den första ordföranden
för det nybildade NCAW, National
Council of African Women. Men då var hon sjuk och orkade
inte delta mycket.
Charlotte Maxeke dog i Johannesburg den 16 oktober 1939,
65 år gammal.
I
Sydafrika finns en gata, ett sjukhus och en ubåt döpta
efter henne. Det finns ett Charlotte Manye-Maxeke
Institute. Hennes hem är nu museum. Hon finns också
som en av statyerna i Pretoria Garden of Remembrance.
Regeringen i Sydafrika förklarade 2021 som Charlotte
Maxekes år.
|