|  
             «  Prinsessan 
              Sophia Duleep Singh – radikal rösträttskämpe 
             
                
            Prinsessan 
              Sophia Alexandrovna 
              Duleep Singh föddes den 8 augusti 1876 i den fashionabla 
              stadsdelen Belgravia i London, men växte också upp på 
              herrgården Elden Hall i Suffolk. Hon var den tredje dottern 
              till Maharaja Duleep Singh, Sikh-imperiets 
              sista furste. Storbritannien hade tvingat honom att avgå som 
              11-åring samtidigt som de fick honom att överlämna 
              den mytomspunna Koh-i-Noor-diamanten. Sen togs han ifrån sin 
              mamma och skickades till Storbritannien, där drottning Victoria 
              skötte hans fortsatta uppväxt. Drottning Victoria blev 
              senare också gudmor till prinsessan Sophia. 
                
                 Vid 
              ett tillfälle när Sophia var 9 år försökte 
              pappan återvända till Indien med familjen, men de arresterades 
              och togs tillbaka till London. De levde överklassliv, men var 
              samtidigt bevakade och indirekt fångar, eller gisslan. När 
              Sophia var 10 år dog hennes mamma, när både mamman 
              och Sophia fick tyfoidfeber. 
                
                 Prinsessan 
              Sophia fick i övrigt en klassisk överklassuppväxt. 
              Hon var en blyg och tyst tjej, men lärde sig att gilla att 
              klä sig i tjusiga klänningar från Paris modehus, 
              hon födde upp tävlingshundar och deltog i fester. Men 
              hon gillade också att cykla och hade fotografering som hobby. 
              En rik ung skönhet som medierna älskade att skildra. 
              
              Systrarna Duleep Singh, stående: 
              Catherine, sittande: Bamba och Sophia.  
                
              1893, när 
              prinsessan Sophia var 17 år, dog hennes pappa och hon ärvde 
              en förmögenhet efter honom. Drottning Victoria gav dessutom 
              Sophia en lyxlägenhet i Hampton Court där hon kunde bo 
              gratis. Den brittiska regeringen började allt mer minska sin 
              bevakning av Sophia, för att hon ansågs ofarlig.  
                
              Men Sophia var inte så försynt 
              som hon såg ut. Hon reste till Indien i hemlighet 1903 tillsammans 
              med sin syster Bamba, som redan var 
              politiskt intresserad. Den första resan följdes av fler. 
              På resorna träffade de släktingar i Lahore och Amritsar. 
              Men mesta tiden var de inte igenkända när de reste runt 
              i Indien. Livet som okänd indier bland andra påverkade 
              Sophia starkt. Hon mötte fattigdomen och hon började inse 
              vad den brittiska regeringen hade gjort mot hennes familj. Hon träffade 
              också indiska frihetskämpar och revolutionärer, 
              och blev ännu mer negativ till det brittiska imperiet.  
               
                
                 1909 
              gick prinsessan Sophia med i WSPU, 
              Women's Social and Political Union, 
              i Storbritannien. Hon blev aktivist och stödde också 
              olika suffragettgrupper ekonomiskt. Hon stödde även kvinnors 
              kamp för rösträtt i de brittiska kolonierna – 
              och använde sig av sin titel som prinsessa när hon kunde 
              få fördelar av det, inte minst när hon skulle få 
              andra att skänka pengar till kampen. 
                
                Den brittiska regeringen blev allt mer irriterad över 
              prinsessan Sophias agerande. Hon stod utanför lägenheten 
              i Hampton Court Palace och sålde WSPU:s tidning, vilket medierna 
              förstås spred fotografier av. Hon deltog i aktioner, 
              och gick med i WTRL, 
              Women's Tax Resistance League, som 
              vägrade betala skatt så länge de inte hade rösträtt. 
                
Klicka på WTRL för att läsa 
              mer om hennes kamp där. 
              
              Fotot visar den indiska delen av suffragetternas "Women's Coronation 
              Procession",  
              som WSPU arrangerade i samband med kung Georg V:s kröning för 
              att betona  
              att rösträtt hörde den nya tiden till. 
                
             Den 
              18 november 1910 gick cirka 300 kvinnor från WSPU i 
              en march till parlamentet i protest mot att ett förslag om 
              rösträtt för kvinnor då lagts ner. Sophia Duleep 
              Singh gick i täten tillsammans med Emmeline 
              Pankhurst. Men suffragetterna stoppades av polisen. Under sex 
              timmar misshandlades de och utsattes för sexuella trakasserier 
              och övergrepp i det som kommit att heta Black 
              Friday. Minst två kvinnor dödades och över 
              hundra arresterades. 
                
                Sophia grep in mot en polis som slog en kvinna till 
              marken, men polisen kände igen Sophia och gick då direkt 
              därifrån. Civila poliser med uppdraget att bevaka just 
              prinsessan Sophia såg till att hon inte skulle bli inblandad 
              i nåonting. Trots att Sophia alltså deltog i det som 
              andra suffragetter hamnade i fängelse för, och trots att 
              hon ibland arresterades, släpptes hon alltid igen. Regeringen 
              ville inte riskera vad som kunde hända om de satte drottning 
              Victorias populära guddotter i fängelse. 
                
               Under 
              första världskriget började Sophia arbeta 
              som frivillig sjuksköterska för Röda korset. Hon 
              vårdade sårade indiska soldater som evakuerats. Sikh-soldater 
              förundrades över att "Ranjit 
              Singhs barnbarn satt i sjuksköterskeuniform vid deras sängkant". 
              En del bad henne om fotografier för att kunna bevisa att det 
              var sant. 
                
                När kriget tog slut och Storbritannien 1918 beslöt 
              att delvis införa rösträtt för kvinnor gick 
              prinsessan Sophia med i Suffragette Fellowship, 
              och där var hon med under resten av livet. De upprättade 
              ett arkiv för allt material från suffragetterna, och 
              föreningen hade som syfte att se till att historien om kampen 
              för kvinnors rösträtt bevarades till eftervärlden. 
                
                1924 reste Sophia och Bamba på en rundresa i Indien 
              igen och hjälpte den indiska rösträttsrörelsen 
              att propagera för rösträtt för kvinnor. 
                
                 Prinsessan 
              Sophia gifte sig aldrig och fick inga egna barn. Men på gamla 
              dar blev hon gudmor till Drovna, som 
              var dotter till Sophias hushållerska och som blev döpt 
              efter Sophias andranamn. Drovna kom att stå Sophia nära. 
              När hon blev lite större måste Drovna lova prinsessan 
              Sophia att hon alltid, alltid, alltid skulle rösta. 
                
                Sophia Duleep Singh dog i sömnen, vid 71 års 
              ålder, den 22 augusti 1948 i Buckhamshire i systern Catherines 
              hus. Innan hon dog hade Sophia förklarat att hon ville begravas 
              enligt sikhisk sed och hennes aska spreds därför i Indien. 
                
                Prinsessan Sophia hade tagit över sin farfars önskan 
              att olika religioner skulle kunna samverka och existera i respekt 
              för varandra. Hon testamenterade sin förmögenhet 
              till tre flickskolor; en hinduisk, en muslimsk och en sikhisk.  
              
              2018 hedrade Storbritannien Sophia Duleep 
              Singh med ett frimärke i en serie om suffragetterna. 
            
			  
                Anita Anand: Sophia: Princess, Suffragette, 
              Revolutionary, 2015. 
             |