Nummer
3/2018
|
På
All of Us-nätverkets
träff i Bryssel i juni 2018 diskuterades rapporten Restoring
the Natural Order (Att återställa den naturliga
ordningen) som handlar om extremhögerns strategier när
det gäller bland annat abort.
Agenda Europe
– extremhögerns strategier och hur vi kan kämpa emot
Ingen kan ha missat att kvinnors rättigheter
just nu står under ett allt starkare hot från reaktionära
och ultrakonservativa högerrörelser som tar världen
med storm. Så här i valtider har det länge påpekats
hur Sverigedemokraterna utgör
en direkt fara för mänskliga rättigheter i Sverige,
inte minst när det gäller kvinnor och hbtq-personer.
Liksom sina gelikar runtom i världen eldar
Sverigedemokraterna på kvinnohat och homofobi som ett verktyg
i sin strategi för att nå makten, och vill därmed
rulla tillbaka de juridiska och sociala rättig-
heter som folkrörelser länge kämpat för. En
gång i tiden sågs de som en relativt isolerad rörelse.
Så är inte längre fallet.
Rörelser såsom Sverigedemokraterna
har numera en stor skara vänner i Norden, Europa och övriga
världen. Dessa vänner är också ofta väldigt
rika. De är vänner som är mer än villiga att
använda sina resurser och sin makt för att driva en organiserad
kamp mot kvinnors rättigheter.
När Kvinnofronten deltog i mötet för
All of Us-nätverket i Bryssel,
som arbetar för att mobilisera feministiska organisationer
mot anti-abortlobbyn i Europa, fick vi ta del av rapporten
Restoring the Natural Order (Att återställa
den naturliga ordningen). Den är framtagen av organisationen
EPF (European
Parliamentary Forum on Population and Development –
Europeiska parlamentforumet för Befolknings-
och Utvecklingsfrågor).
Rapporten går igenom nyligen läckta
dokument som avslöjar en detaljerad högerextrem strategi,
kallad Agenda Europe. Det handlar om
ett professionellt kampanjnätverk som aktivt och metodiskt
attackerar kvinnors och hbtq-personers rättigheter (såsom
aborträtten, rätt till sexuell och reproduktiv hälsa,
och samkönade äktenskap) och som redan fått stort
inflytande.
Så hur fungerar detta nätverk och vad
betyder det för Sverige? Nedan går jag igenom och analyserar
vad rapporten avslöjar:
Ursprung och mål
År 2013 samlades ett tjugotal abortmotståndare och strategi-
konsulter från Nordamerika och Europa på ett hemlighets-
belagt möte för att diskutera två huvudfrågor:
att utveckla en kristen europeisk tankesmedja och en bredare anti-abortagenda
i Europa.
Ledare för gruppen var två välkända
abortmotståndare – Gudrun Kugler
från Österrike och Terrence McKeegan
från USA. Mötet framtog en stor del av Agenda Europes
struktur, som består av tre huvuddelar: en blogg med samma
namn där anonyma medlemmar i nätverket delar information,
ett årsmöte, och ett manifestdokument.
På årsmötet 2015 tog sig nätverket an fem
huvudmål:
1. en strategi mot dödshjälp
2. en strategi för religionsfrihet
3. en strategi för äktenskap och familjen
4. en strategi mot anti-diskrimineringslagstiftning
5. en strategi mot surrogatmödraskap
Dessa mål ses som delsteg i en större
"agenda". För dessa ultrakonservativa grupper så
tjänar dessa mål till att nå ett idealsamhälle
där kristen lära styr hela samhället, där kvinnors
plats är som (hus-)mödrar i en heterosexuell kärnfamilj,
och där hbtq-personer helst inte finns och åtminstone
inte syns.
Senare blev gruppen mer specifik i de länder
och mot de lagar de vill attackera. Polens försök till
att helt förbjuda abort år 2016 (som lyckligtvis stoppades
av feministiska aktivister) hade stöd från Agenda Europe,
som anlitade flertalet konsulter och lobbyister för att påverka
lagförslaget. Vi talar alltså om en högst välorganiserad
grupp som vuxit sig betydligt starkare under de senaste åren.
Så vilken agenda är det nätverket egentligen driver?
Extremhögerns samhällsanalys
Extremhögergrupper brukar ofta se världen i konspiratoriska
drag. Eftersom det ofta är vita, rika, heterosexuella män
som är drivande i dessa grupper, som vill framställa sig
själva som förtryckta eller marginaliserade av samhället
(trots att de i stort har all makt och privilegium i samhället),
så måste de hitta på en historia om gömda,
hemliga krafter som styr världen "egentligen". Nazister
talar om globala nätverk av judar eller "kulturmarxister"
som i hemlighet har infiltrerat världens alla maktkorridorer.
Jämför Sverigedemokraternas (med fleras) retorik om att
"radikalfeminister" tagit över Sveriges politiska
institutioner.
Så är också fallet är det
gäller Agenda Europe. I sitt manifest påstår gruppen
att dess ideologi inte är baserad på religion, utan på
"naturlagen" som människor kan analysera men inte
ändra på. "Naturlagen" pådyvlar oss bland
annat att sex bara är till för fortplantning, att kvinnors
naturliga roll är som mödrar, och att homosexualitet är
förkastligt. Denna "naturlag", menar gruppen, är
under hot från den så kallade "kulturrevolutionen"
som har fört med sig sexuell frigörelse, preventivmedel,
en uppluckring av äktenskapet, och en agenda av "anti-diskriminering"
som skydd för "onaturliga" grupper och beteenden.
Agenda Europe är baserad på en glidande
logik, där till exempel acceptansen av preventivmedel sägs
leda till acceptans av homosexualitet och slutligen pedofili. Alla
samhällsfenomen i "kultur-
revolutionen" – ens vagt relaterade till sex och familjeliv
– är sammankopplade, vilket innebär att konservativa
som vill bekämpa detta fenomen måste ta sig an dessa
fenomen som en helhet. Om "kulturrevolutionen" inte stoppas
inom tio eller tjugo år, menar Agenda Europe, så kommer
västvärlden självförstöras.
Extremhögerns strategi
Manifestet slår också fast att Agenda Europe "inte
ska vara rädda för att verka extrema" och
föreslår fyra huvudmetoder för att nå sina
mål:
1) ”Använd våra motståndares
vapen emot dem”
För att vita, heterosexuella män ska kunna övertyga
någon om att det egentligen är deras behov och rättigheter
som är hotade så måste de "ta tillbaka offerrollen".
De kristna är offer för en konflikt där "religionsförsvarare"
har tryckts ner av "intoleranta kulturrevolutionärer".
Lagstiftning som är till för att verka mot diskriminering
av homosexuella är egentligen "kristofobisk" och
förtycker religiösa. Agenda Europe vill använda samma
språk om förtryck, orättvisa, och diskriminering
(som feministiska, anti-rasistiska, och hbtq-rörelser historiskt
har använt) för att framställa sig själva som
de riktiga maktlösa offren i samhället och som därmed
behöver särskilt skydd – det vill säga mer
makt.
2) "Framställ våra frågor
som rättighetsfrågor"
Viktigast av allt i denna strategi är att tala om rättigheter.
Agenda Europe försöker medvetet använda samma språk
som FN-organ använder i sina rapporter om mänskliga rättigheter,
och undviker med flit att använda "för religiöst"
språk. De vill att deras krav ska verka som juridiskt och
akademiskt motiverade och i linje med internationella standarder.
Religionsfrihet och yttrandefrihet är de vanligaste verktygen.
Skillnaden är att de vill omdefiniera vad dessa mänskliga
rättigheter ska betyda i samhällsdebatten till sin egen
fördel.
3) "Få våra motståndare
att verka oresonliga och farliga"
Det är extremhögern själva som oftast begår
våldsbrott, eftersom deras ideologi bygger på hat och
dehumanisering av vissa människogrupper. Det vet Agenda Europe,
och därför är det viktigt att istället framställa
"abortlobbyn, gaylobbyn, radikalfeministerna
och de militanta ateisterna" som de verkliga våldsverkarna.
Agenda Europe driver budskapet att dessa grupper vill hindra öppen
och rationell debatt, driva skrämselpropaganda, och även
ta till fysiskt våld mot de som inte håller med.
4) "Bli en respekterad medlare på
internationell nivå"
Agenda Europe vill passa in bland sina mäktigaste vänner.
De involverar medlemmar som innehar höga poster i EU, FN, OSCE,
och andra internationella organisationer. Dessutom har de starka
kopplingar till ledare av konservativa politiska partier och regeringar,
såsom Viktor Orbán i
Ungern. För att kunna röra sig i elitkretsar så
måste de också bete sig "respektabelt": Agenda
Europes manifest inkluderar instruktioner om hur representanter
bör klä sig, tala, och beter sig när de nätverkar
för större inflytande. Genom detta nätverkande får
gruppen både större makt att påverka och mer tillgång
till stora mängder pengar.
Vilka står bakom?
Och pengar får de. EPF:s rapport avslöjar att Agenda
Europe närmast kan betraktas som en nickedockeorganisation
för Vatikanen. Både Gudrun
Kugler och Terrence Mc-Keegan har länge arbetat för mäktiga
katolska organisationer med direktkoppling till Vatikanstaten och
påvens hierarki. Även andra mäktiga religiösa
grupper, såsom den ryska ortodoxa kyrkan, har visats ha kopplingar
till nätverket. Dessutom har gruppen inbjudit en stor skara
välkända konservativa finansiärer: aristokrater,
miljardärer från företagsvärlden, ryska oligarker,
korrupta italienska politiker, och förmögna medlemmar
av den amerikanska kristna högern. Konservativa lobbygrupper
som förnekar klimatförändringar har också varit
framstående på deras gästlistor. Det är högst
troligt att dessa grupper har erbjudit stora mängder resurser
till Agenda Europe.
Nätverket anlitar sedan konservativa nationella
organisationer i europeiska länder för att tillämpa
deras strategier. Dessa inkluderar La Manif
pour Tous i Frankrike (som protesterar mot samkönade
äktenskap), I Familjens Namn
i Kroatien, Hazte Oir i Spanien,
och den mäktiga organisationen Ordo
Iuris (vars namn betyder just naturlig ordning) i Polen.
Dessutom ser de till att plantera fler och fler av sina medlemmar
i EU-organ och internationella organisationer för att ha tillgång
till insiderinformation av hur politiken utvecklas på global
nivå.
Agenda Europe tänker långsiktigt. Genom
att få rätt personer på parlamentssäten, presidentposter
och domstolar i Europa säkrar de sin makt. Genom att sprida
sitt budskap på nätet och i medierna kan de sakta men
säkert skifta offentlig diskussion till sin egen fördel.
En orealistisk rörelse
Mycket av det ovanstående låter säkert bekant.
Extremhögergrupper skiljer sig inte åt dramatiskt när
de gäller mål och taktik. Agenda Europe är bara
en del av en internationell våg av hatiska och reaktionära
rörelser.
Men trots att de blir allt mäktigare och
rikare, så har de fortfarande mycket att kämpa emot.
Feminister, hbtq-aktivister, anti-rasister, och andra progressiva
förkämpar för mänskliga rättigheter kommer
alltid att göra motstånd mot extremhögerns agenda.
Ett exempel är folkomröstningen om abort i Irland. Agenda
Europe gjorde ett ordentligt försök att köpa till
sig inflytande för att påverka resultatet för att
se till att abort förblev olagligt i Irland, men blev besegrade
av en effektiv feministisk kampanj som lyckades mobilisera det irländska
folket för att ändra grundlagen.
I Sverige försökte Agenda Europe också
profitera på fallet med barnmorskan om vägrade utföra
aborter av samvetsskäl. Organisationen Människorättsjuristerna
tog sig an fallet genom det svenska rättssystemet, och använde
Agenda Europes retorik genom att påstå att barnmorskan
utsatts för diskriminering som kristen. Agenda Europe hjälpte
sedan barnmorskan ta fallet vidare till Europanivå. Redan
år 2015 drog Agenda Europes marionettorganisationen FAFCE
(Federationen för katolska familjeorganisationer
i Europa) fram ett gemensamt klagomål mot Sverige mot
Europeiska Socialstadgan eftersom "samvetsfrågor inte
respekterades" i området reproduktiv hälsa, vilket
avslogs av Europarådet.
Vi lever i läskiga tider, men det är
viktigt att inse att till och med Agenda Europe själva beskriver
sig som "extrema" och "orealistiska". Feminister
har nästan ett århundrade av lagstiftning för mänskliga
rättigheter på vår sida. Extremhögern är
per definition en reaktionär rörelse som vill dra samhället
tillbaka. Det finns många som inte är särskilt pigga
på den idén, även om de inte själva är
aktiva i folkrörelser.
Feministiskt motstånd
Det är därför som rörelser som Agenda Europe
använder smygtaktiker och hemlighetsfullhet för att dölja
vad de egentligen driver. Det gör det viktigt att genomskåda
dessa taktiker. Feminister måste vara extra varsamma, eftersom
Agenda Europe och dess gelikar ibland kapar frågor som många
feminister driver av helt andra orsaker, såsom surrogatmödraskap.
När det passar dem så försöker ibland extremhögern
låta som feminister trots att de är fullständigt
emot allt vad feminismen står för. Tänk på
Sverigedemokrater som helt plötsligt börjar bry sig om
att bekämpa mäns våld mot kvinnor – för
att svartmåla invandrare som gärningsmän.
Det är ett strategiskt val
för att lura folk att stödja reaktionära och hatiska
rörelser. Vi som feminister måste vara mycket försiktiga
med vad vi delar på nätet – många tidsskrifter
och webbsidor är utformade specifikt för att få
feminister att omedvetet dela extremhögerns propaganda! Kolla
alltid källan och undersök kontexten för vad som
skrivs på en blogg eller på sociala medier innan du
delar.
För att kunna bekämpa en rörelse
som Agenda Europe kan inte heller feminister kämpa ensamma.
Agenda Europe skriver helt tydligt att de ser feminism, hbtq-frågor,
anti-rasism, socialism, och grön politik som sammanlänkade
fenomen, och försöker aktivt bekämpa dessa som en
helhet. Därför måste vi också kämpa tillsammans.
Intersektionalitet och solidaritet är inte bara en analytisk
fråga – det är också ett strategiskt verktyg.
Extremhögern tjänar på att feminismen och hbtq-rörelsen
splittras (till exempel i frågor som trans eller surrogatmödraskap).
Vi måste undvika att falla i den fällan, även när
vi inte håller med varandra, och hålla oss solidariska
och systerliga som grupper vars rättigheter är under hot.
Agenda Europes analys faller nämligen på
detta: det finns ingen "naturlig ordning". Det finns bara
den samhällsordning som vi skapar, och det är upp till
oss att se till att den skyddar alla människors rättigheter.
Annina Claesson
Läs mer om mötet
i Bryssel genom att klicka på ordet.
|