Debatt: Var står GAPF?

Organisationen GAPF – Glöm aldrig Pela och Fadime – arbetar mot hedersvåld. Den leds av Sara Mohammad, som har fått priser och utmärkelser för sitt arbete, men av andra fått hård kritik för att sprida rasism genom att framställa islam som det stora hotet mot Sveriges kvinnor. Nu ifrågasätts även andra personer i GAPF, bland annat för samarbete med Sverigedemokraternas nättidning Avpixlat*. Det skriver Gerda Christenson i en debattartikel.

Organisationen GAPF startades 2001 av Sara Mohammad, som nyligen blev utnämnd till heders-doktor vid Linköpings universitet. Organisationens namn syftar på de två mest kända offren för så kallat heders-mord i Sverige: Pela Atroshi och Fadime Sahindal.

  Sara Mohammad har bland annat kritiserats för att hennes kritik av hedersvåld går över i rasism mot muslimer. Ett exempel var när hon medverkat i en starkt rasistisk film om islam, kallad "Muslims in Europe". Sara Mohammad har också fått kritik för att hon har kallat sig själv "stolt islamofob" och att hennes argumentation ofta låter likadan som när Sverigedemokraterna pratar om islam.

  GAPF i sin tur kritiserar ofta vad de kallar "svenska" feminister för att inte bry sig om hedersvåld och den som de allra oftast har kritiserat har varit Gudrun Schyman (F!).

Kritik från Expo

För bara några månader sedan fick GAPF också kritik från Expo** för att de bjudit in rasistiska talare till den "Fadime-gala" som de ordnar varje år. Kritiken gällde Devin Rexvid, doktorand i Umeå och projektanställd på GAPF, samt Ann Heberlein, författare och lektor i etik. 1. Båda har skrivit anti-muslimska artiklar. Ann Heberlein har exempelvis skrivit: "Vi måste hantera att majoriteten av de terrordåd som drabbar oss, våra värderingar, vår frihet, ja hela vårt sätt att leva, hämtar både argument och drivkraft ur islam." 2.

  Hon påstod i artikeln bland annat att det år 2014 hade skett 395 religiöst grundade terrorattacker i Europa. Men den rapport från Europol som hon hänvisade till angav i själva verket att det skett 2 (två). Efter en storm av kritik rättades artikeln.

Foto av tre franska poliser som står på en stenig strand runt en sittande kvinna som håller på att klä av sig. Solande folk i bakgrunden.

Foto av tre franska poliser som står på en stenig strand runt en sittande kvinna som håller på att klä av sig. Solande folk i bakgrunden.

  Devin Rexvid har exempelvis skrivit: "Tänk att den bild på franska poliser som ber en burkiniklädd kvinna att ta av sig burkinin, var istället en bild på franska poliser som bad en kvinna eller man i SS-uniform att ta av den. Många skulle säkert ställa sig bakom polisens agerande att inte tillåta nazistuniform på stranden eller andra offentliga platser. Men nu när polisen vill få bort politisk islams uniform från offentliga platser i Frankrike så blir det ramaskri." 3.

  Men om det hade handlat om en nazistuniform hade makten säkerligen sett annorlunda ut än på den bilden. Det som syns på bilden är ju en underordnad kvinna som tvingas att klä av sig – av maktens män.

  Devrin Rexvid vill till varje pris ha bort slöjan, men han ser inte att hans krav på att kvinnor ska tvingas ta av sig slöjan är lika fel som religiösa ledares krav att kvinnor ska ta på sig den. Det är inte upp till män att avgöra vad kvinnor ska ha, eller inte ha, på sig.

  Även Sara Mohammad har skrivit positivt om slöjförbud i Sverige. 4.

Samarbetar med Avpixlat

Nu visar det sig att en annan aktivist i GAPF, Camilla Grepe, redaktör för tidskriften Bright, samarbetar med Avpixlat. 5.

  I rasistiska Swebbtv intervjuas hon av Jan Sjunnesson, och hon förklarar att islam inte är som kristendomen: "Islam har en politisk aspekt, helt klart. Den är på hugget på ett helt annat sätt [än kristendomen]. Den strävar efter ett världsherravälde, den vill upprätta kalifatet." 6.

  För Camilla Grepe handlar detta alltså om islam, och därmed alla muslimer, inte om eventuella extrema grupper, utan religionen som sådan. Hon fortsätter:

  "Vi ska inte förledas att tro att bara för att det är si-och-så 'få' procent muslimer totalt sett i Sverige så har vi inget problem. Därför att i vissa bostadsområden så har vi en väldigt hög andel muslimer, och där finns problemet."

  Det där lät allvarligt. De sa förstås ingenting om hur det ser ut i reda siffror. Men det kan ju vi kolla upp!

Det stora hotet?

SCB:s (Statistiska centralbyrån) aktuella siffra (maj 2017) visar att Sveriges befolkning idag är 10 023 893 personer. Enligt Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund finns det ungefär 139 700 aktiva muslimer i Sverige. Det blir alltså drygt 1 procent av Sveriges befolkning. Hur många av de aktiva muslimerna i denna dryga procent som också kan antas vilja påverka Sveriges lagstiftning i religiös riktning, det vet vi lika lite som vi vet hur många av de aktiva kristna, som vill det. (Jag tänker exempelvis på det pågående kristna försöket att sabotera lagen om rätt till abort genom att införa "samvetsfrihet" – att sjukvårdspersonal ska kunna vägra utföra aborter och vägra informera om preventivmedel.) Men att det hur som helst är betydligt fler kristna som vill sabotera kvinnors villkor är uppenbart med tanke på att att de aktiva kristna är mångdubbelt fler.

Forskningsrapport utan forskning

I februari i år släppte MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) en rapport som heter "Muslimska brödraskapet i Sverige", skriven av terrorismforskarna Magnus Norell och Aje Carlbom, samt Pierre Durrani, som Norell hävdar har varit med i Muslimska Brödraskapet. I rapporten står att: "I grunden håller islamister på att bygga upp en parallell samhällsstruktur som konkurrerar med det övriga samhället om svenska medborgares värdegrund." 7.

  Även den rapporten ansåg alltså att islam håller på att ta över i Sverige. Men kritiken av rapporten lät inte vänta på sig. Forum – idéburna organisationer med social inriktning sammanfattade att kritiken "rör mycket allvarliga fel såsom bristande metodik, bristande källhänvisningar, hänvisningar till högerextrema källor, egna debattartiklar som faktaunderlag, avsaknad av hänvisning till forskning som visar andra slutsatser och slutsatser om personer och organisationer som det inte finns grund för." 8. 23 av Sveriges forskare på islam protesterade. 9. MSB markerade då att de inte stod bakom sin rapport, den skulle bara ses som en "förstudie" som endast artikelförfattarna stod för. 10.

  Och varför skriver jag om den här? Jo, för att det fanns några som gick ut till stöd för den ovetenskapliga rapporten. Just det, GAPF, genom Sara Mohammad, tillsammans med några till (främst enskilda). 11. Även i deras artikel blandar de ihop vanliga muslimer och islamism.

Religionskritik?

Någon kanske undrar varför jag är så negativ till GAPF-arnas kritik av islam. De som känner mig vet ju att jag inte alls är någon som brukar försvara religiösa. Jag anser att alla religioner är patriarkala – inklusive islam, att alla religiösa friskolor (oavsett religion) borde förbjudas omedelbart, och att slöjan är en symbol för patriarkat.

  Men grejen är att jag håller med egyptiska Nawal El-
Saadawi som (i alla fall påstås ha) sagt att smink är lika patriarkalt som slöjan, eller som hon kallat sminket: "den postmoderna slöjan". Jag tycker varken att vi ska förbjuda sminket eller slöjan. Däremot ska vi kritisera att bägge begränsar oss kvinnor. Men det är inte införandet av förbud riktade mot kvinnor som leder till förändring. Det är, som El-Saadawi säger, makten som behöver "avslöjas". Det som behövs är alltså både religionskritik och kritik av den patriarkala kulturen.

  Men det som GAPF-folket gör är inte religionskritik. Det är att skapa ett vi och dom grundat på rasism.

Skapandet av "de andra"

Det blir väldigt tydligt i intervjun på Swebbtv. De sitter där och fikar och pratar avslappnat på Kulturhusets tak i Stockholm, och programledaren frågar varför det är så mycket känsligare att diskutera islam än att diskutera kristendom i Sverige? (suck) Camilla Grepe ser ut att fundera och svarar att hon tror att det grundar sig i artighet, att vi uppfostrats till att inte kritisera våra gäster. Rent psykologiskt blir vi försiktiga med att kritisera alla andra.

  Men vi måste förstå, förklarar hon vidare, att islam är en politisk religion som har ett förakt för demokrati, som anser att kvinnor ska hållas kort, att homosexuella ska dödas och så vidare.

  För den som inte tänkte efter kanske det hon sa lät bra. Men det som hände här var flera saker:

1. Sådant som egentligen utmärker de flesta organiserade religioner – som hierarkisk struktur, kvinnoförakt och motstånd mot homosexuella – gjordes om till något typiskt för just islam. Islam blev "det onda" som hotar oss alla.

2. För att skapa hotfullhet, framställdes islam som en, trots att det inom islam precis som inom kristendomen finns flera olika inriktningar och tolkningar.

3. Detta enväldiga, onda islam kopplades ihop med alla "gäster" i Sverige. Det skapas ett "vi och dom", i första hand vi "svenskar" mot "muslimer", men också mot alla invandrare – gäster – i Sverige.

  De framställer Sverige som något annat än det mångkulturella samhälle vi faktiskt är, och de förnekar att de flesta av oss svenskar idag (oavsett vilken religiös/kulturell bakgrund vi har) faktiskt inte är religiöst aktiva – och att många av oss vardagligt kan blanda lite i firandet av traditionellt "religiösa" högtider från flera religioner.

  De sprider istället en uppdelning av människor utifrån religion och kultur/etnicitet. Det är klassisk rasism.

  En sak till: Pela och Fadime. Pela Atroshis syster har ifrågasatt att Sara Mohammad använder Pela för att föra sitt korståg mot islam. 12. Och lyssna på, eller läs, Fadime Sahindals tal i riksdagen 2001. 13. Hennes starka och respektfulla skildring om sin utsatthet för hedersproblematiken har ingen som helst likhet med Sara Mohammads islamhat.

Det jag skrivit här om GAPF och kopplingen till rasistisk höger är den kanske allvarligaste kritiken mot GAPF. Men det finns också en allmän feministisk kritik. Ett sådant exempel blir tydligt när en tittar på GAPF:s tidigare sekreterare Virpi Hellmark (som skrivit flera debattartiklar tillsammans med Sara Mohammad).

  Virpi Hellmark är aktiv på OLA Stödjour i Nyköping. Den startades med motiveringen att jourer måste vara till även för män, vilket betyder att OLA Stödjour har boende för utsatta oavsett kön.

  Nyköpings kommun valde att upphandla enligt det samkönade alternativet istället för att fortsätta ge stöd till kvinnojourer. Eftersom upphandlingen ändrades till att gälla jourverksamhet för både män och kvinnor "valde" kvinnojouren MIRA i Nyköping att inte konkurrera om uppdraget från kommunen. 14.

"Relationsvåld"

Virpi Hellmark har också (tillsammans med Elin Lundh) skrivit en kandidatuppsats vid Lunds universitet om "könets betydelse för våld i nära relationer". 15.

  Där ifrågasätter de att "kunskapsfältet relationsvåld" (!) har fått domineras av analyser om "mäns våld mot kvinnor". De skriver att denna "polarisering" av ämnet har styrt både all offentlig förvaltning och vilka som genom Brottsofferfonden har fått bidrag till sina forskningsprojekt. Detta vill författarna ändra på. De har därför i sin uppsats uteslutit all forskning som utgår från mäns våld mot kvinnor och istället utgått från forskare med andra förklaringar.

  Eventuella feministiska tolkningar ska helt enkelt bara bort.

Aktiv anti-feminist

En annan kvinna, som idag sitter i GAPF:s styrelse, är
Helene Bergman. Hon har gjort sig känd genom en rad debattartiklar i olika tidningar, där hon kommit med mer eller mindre uppenbart falska påståenden. Bland annat har hon påstått att hon "i många år ledde Sveriges Radios legendariska kvinnoprogram Radio Ellen". 16.

  Katarina Mazetti, som faktiskt var programledare (och producent) för Radio Ellen berättar att det enda Helene Bergman gjort för dem var några få frilansjobb från Bangladesh, vilka dessutom anmäldes och dömdes i radionämnden för både osaklighet och partiskhet, så det var givet att det inte blev fler jobb där för Bergman. 17.

  Katarina Mazetti konstaterar att Helene Bergman använder sin falska bakgrund för att leverera hätsk kritik av dagens feminism. "Och hon kan göra det ostraffat – vem minns vad som sades i radio för trettio år sen?" 18.

  Helene Bergman påstår att hon arbetat feministiskt sedan 1970-talet, men hon har ingen aning om feminismens paroller, utan skriver exempelvis att "Jag skrev under kvinnokampsdevisen: 'Det privata är det personliga.'" 19. Någon sådan paroll fanns det självklart inte, så vi får anta att hon syftar på "Det personliga är politiskt".

Feminism – manshat

Helene Bergman är i själva verket anti-feminist. På mansrätts-aktivisten Pelle Billings blogg har hon bland annat skrivit om hur feminismen har blivit en "förtryckande maktapparat" i Sverige. 20.

  På sin egen blogg skriver hon om hur hon har JO-anmält åklagaren Marianne Ny för att Julian Assange har behandlats så illa av Sverige – själv tyckte hon så mycket om honom när hon hälsade på honom i England och "vet" att han är oskyldigt anklagad. "Min långa erfarenhet av livet som journalist och feminist, och av män och journalistkollegor, säger att det är en falsk bild." 21.

  Och hon hänvisar i inlägget till hur allmänläkaren och obducenten behandlades under fallet med den styckmördade Catrine da Costa under 1980-talet – och hela denna utveckling skedde för att, enligt Helene Bergman, feminismen under 1980-talet vände till att "angripa män och mäns sexualitet".

  Förutom allt detta är Helene Bergman också en av dem som påstår att Sverige håller på att intas av islam: "En islamistisk könsapartheid breder ut sig över Sverige." 22.

Fler anti-feminister

Helene Bergman står även på GAPF:s hemsida som en av organisationens "goodwill-ambassadörer 2016".

  Bland andra goodwillambassadörer finns bland annat Alice Teodorescu, politisk redaktör och chef för ledarsidan på Göteborgs-Posten, som fått tidningen att gå från liberal till råhöger. Samtidigt försvann flera ledarskribenter från tidningen. Och när Elin Grelsson Almestad slutade skriva för GP motiverade hon det just med att "GP:s ledarsida blivit ett organ för Sverigedemokraterna". 23.

  En annan goodwillambassadör är Maria Abrahamsson, riksdagsledamot (M), som under sin tid som ledarskribent i Svenska Dagbladet har profilerat sig som stark kritiker av feminism, framför allt "radikalfeminism" och "statsfeminism".

  Egentligen kanske det bara är vad en kan vänta sig. Maria Abrahamssons och Helene Bergmans beskrivningar av hur den hemska "radikalfeminismen" har tagit över, och förvandlats till en påtvingad "statsfeminism", är ju i grunden samma föreställning som den att islam håller på att ta över Sverige.

Vilket ansvar har GAPF?

Förutom att Sara Mohammad får höra att hennes kritik av islam låter som SD, får hon ibland också frågor om varför hon så ofta hyllas, och hänvisas till, på Sverigedemokraternas sidor på nätet, när de skriver om att islamisterna håller på att skapa ett kalifat*** i Sverige.

  GAPF har då på sin Facebooksida skrivit att de inte stöder Sverigedemokraterna. Det är nog sant. Men mot bakgrund av allt jag skrivit om här, borde de allvarligt fundera över vilka människor de vill samarbeta med, och vilka som ska få representera deras organisation.

  För som det är nu förlorar GAPF trovärdighet i sin kamp mot hedersproblematik genom att framstå mer som en i första hand anti-feministisk och rasistisk kampanjorganisation mot islam.

* Avpixlat är en formellt oberoende nättidning som startats av Sverigedemokraterna och där Sverigedemokrater skriver.

** Expo är en anti-rasistisk organisation som granskar rasistiska grupper och utbildar om bland annat "organiserad intolerans". De ger också ut en tidskrift med samma namn.

*** Kalifat = ett samhälle byggt på islamska lagar.