Nummer 3/2010

Pojkkrisen

Det ojas om att pojkars resultat i skolan blir allt sämre. I många ämnen står flickornas betyg över pojkarnas, och det är fler pojkar än flickor som blir underkända, skolkar eller hoppar av skolan. Många föräldrar kan också vittna om att deras söner totalt tappat intresset för utbildning. Fler pojkar än flickor blir också diagnostiserade med beteendeproblem.

  DEJA-utredningen inleds med att konstatera att det är sant att det råder en kris i fråga om kön och utbildning världen över. I många länder innebär den att flickor stängs ute från utbildningssystemen, och bestraffas hårt om de ändå försöker ta sig in i det. Det finns en stor könsklyfta som blir allt tydligare ju högre upp i åldrarna en kommer – pojkar får tillgång till utbildning, flickor får det inte.

  Detta är också synligt i väst, men där gäller det främst högskolorna och universiteten, där kvinnor är stort underrepresenterade, särskilt när det gäller professorer. Könsklyftan i västerländsk utbildning som får mest uppmärksamhet är istället skillnaden mellan pojkars och flickors skolresultat. Detta kallas för en pojkkris, men utredningen vill poängtera att den visserligen existerar, men inte i den bemärkelsen som det oftast talas om.

"Feminiserad undervisning"

Att flickor stängs ute från utbildningen var helt sant även i västvärlden för bara några decennier sedan. Bland den nuvarande åldersgruppen 55-64 år har män högre utbildning än kvinnor i nästan alla västländer. Men bland 25-34-åringarna är läget tvärtom – kvinnor har högre utbildning än män.

  Denna tendens har försökt förklarats på en mängd olika sätt. Bland de vanligaste hör förändringen av arbetssamhället – från ett där industrijobb och andra jobb som inte krävde en högre utbildning kunde ge relativt bra betalt till ett där kunskaper värderas högt. I industrijobb kunde män som hoppat av gymnasiet tjäna mer än kvinnor med eftergymnasiell utbildning. Så är fortfarande fallet på alltför många håll, men nu när utbildning krävs för att få ett välbetalt jobb är det inte lika lätt att klara sig bra på det sättet. Unga män är inte förberedda på detta, menar flera forskare. "Det som gör det till en kris är att den traditionella sysselsättningen för män går förlorad", menar en av dem – och ignorerar att trots detta tjänar fortfarande män mer än kvinnor.

  Andra förklaringar kan vara att eftersom det numera finns fler kvinnliga lärare än manliga lärare uppmuntras inte pojkarna till engagemang genom manliga förebilder. "Dagens kvinnliga lärare har skolats utifrån en feministisk dogm som gör att de motsätter sig tanken på att pojkar måste undervisas på ett annat sätt", teoriserar en observatör. Många påstår att undervisningen har "feminiserats" i och med flickornas intåg. Den tvingar stackars testosteronstinna, vilda pojkar att sitta still och läsa och skriva och därmed lär dem att nedvärdera deras naturliga behov som pojkar. Andra menar att det innebär en oerhörd stress att prestera när det motsatta könet finns där som sexuell distraktion. Enkönade skolor är enda lösningen, är slutsatsen.

  Intressant att bemärka att när flickorna hade sämre resultat än pojkar i skolan sades det bero på att de var mindre intelligenta, men när pojkar har sämre resultat så beror det på brister hos skolan...

Maskulinitetens hinder

Och ändå skulle många skratta en rakt i ansiktet om en sa att skolan bara välkomnar flickor. Känt är det ju att flickor tillåts mycket mindre utrymme för att tala och ta plats på, att undervisningen nästan enbart fokuserar på män, och att flickor ständigt utsätts för verbalt, fysiskt och sexuellt våld utan att personalen ingriper. Att säga att skolan nonchalerar pojkar kan uppfattas som en grov förolämpning.

Men det är sant att det finns käppar i hjulen för pojkars studier – och de är det maskulina idealet. Det omfattar inte intresse för studier. Det är omanligt. Utredningen citerar psykologen Robert Brannons fastslagning av fyra grundregler i maskuliniteten:

Illustration: © Annina Claesson

Allt material där inte annat anges:
© Kvinnofronten