Småflickor
i rosa och pojkar i blått – det är väl självklart?
Okej, visst har man hört om 1970-talets unisex-mode –
men det är ju länge sen nu. Och förutom på
det galna
70-talet har det alltid varit blått för pojkar och
rosa för flickor. Ju. Va? Tvärtom!!!???
Omslag till
Ladies' Home Journal 1912
Historien
om rosa & blått
en 29 mars 1914, kunde oroliga mammor läsa i den amerikanska
tidningen The Sunday Sentinel, om
hur de skulle klä sina barn enligt könens olika färgkod:
"Om du vill ha färgmarkering på
den lilles klädesplagg, så använd rosa för
pojken och blå för flickan, om du vill vara traditionell."
I tidningen The Ladies Home
Journal 1918 (eller var det The Earnshaws
Infant's Department?) kunde man läsa motsvarande tips:
"Det har funnits
olika åsikter i saken, men den allmänt accepterade regeln
är rosa för pojken och blått för flickan. Anledningen
är att rosa, som ju är en mer bestämd och stark färg,
är mer passande på pojken, medan blå, som är
mer spröd och förtjusande, är sötare på
flickan."
Dåtiden kopplade rosa till en ton av rött,
vilket sågs som en "intensiv" färg. Rosa associerades
till starkt och dramatiskt – liksom rött – vilket
ju pojkar skulle vara.
Jungfru Maria
En del pekar på att Jungfru Maria
i katolsk tradition kopplats ihop med blått. Det verkar vara
först så sent som på 1950-talet, efter andra världskriget,
som färgerna tycks ha bytt plats. Och jag har inte hittat någon
säker förklaring till varför det blev så. Några
menar att könens byte av färg har en koppling till att
nazisterna under andra världskriget använde rosa som färg
för att märka ut homosexuella – att det efter det
inte kunde fungera som stark "pojkfärg".
Hur som helst tyckte jag att färghistorien passade
väl ihop med min föreställning om "förr-i-tiden".
Inte har man väl sett en massa små rosaklädda flickor
på gamla tavlor till exempel?
Falska citat?
För att få mer information letade jag vidare via internet.
Då fann jag en annan källa, som skrev att han kollat
fakta och inte hittat citatet i det nummer av The
Ladies' Home Journal som angavs. Var då alltihop en
skröna? Stämde det inte? Hur kunde man komma vidare?
Jag tittade på gamla målningar för
att kolla hur flickor och pojkar var klädda för länge
sen. Jag hittade många flickor i ljusblått, som pekade
mot att det kanske låg något i historien trots allt.
Gå till källorna!
Så kom jag på nåt – jag hade för en
tid sen hittat en amerikansk hemsida som specialiserade sig på
att publicera inlästa framsidor av amerikanska damtidningar
från 1800-talets slut och framåt!
Jodå, där fanns The
Ladies' Home Journal bland en massa andra tidningar. Och
ja, flickorna var helt klart klädda i blått runt förra
sekelskiftet. Så många rosa pojkar hittade jag inte
(men en del!), däremot var rött en mycket vanlig pojkfärg.
Men inte lika genomgående som att blått var en "flickfärg"
– för det var det absolut!
Det flickblå löstes upp
Jag följde flera tidningars omslag framåt i tiden och
runt 1920-1930-tal började flickorna bli mindre blå (och
vita). Över huvud taget var färgerna inte så låsta
då. Och rosa för flickor började det bli mer av
först framemot slutet av 1950-talet, men det var inte alls
så dominerande som nu. Historiskt sett har nog färgerna
aldrig nånsin varit så könsuppdelade som idag.
Sammanfattat intryck: Kring förra sekelskiftet
var "dresskoden" enligt kön och färg i stort
sett omvänd mot nu, men tvånget var inte tillnärmelsevis
så starkt som idag. En bit in på 1900-talet luckrades
kön-färg-kraven upp.
Så detta att det är så extremt viktigt
att peka ut kön och färg idag – vad säger det
egentligen om vår tid?
|
Franska
kung Louis XIV och hans bror av okänd målare.
Franska
kungen Louis XV som barn, målad av Pierre Gobert cirka 1712.
