![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
Nummer
2/2020
|
Mer
än dubbelt så många arbetarkvinnor som
medelklasskvinnor har otrygga anställningsformer,
och den allra mest otrygga formen är vanligast bland
arbetarkvinnorna: att kallas in vid behov eller vara anställd
per timme.
Foto: CC/J.Kroll
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Ökande klasskillnader mellan kvinnor i Sverige
I takt
med senare års politik av ständiga nedskärningar
överallt i samhället ökar också skillnaderna
i vardagsvillkor mellan kvinnor. Det visar LO:s senaste jämställdhets-
barometer med statistik om arbetsmarknad, klass och kön. Gerda
Christenson har läst rapporten.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Den senaste rapporten från
LO om kön och klass på arbetsmarknaden – Sveriges
jämställdhetsbarometer 2020 – visar på
samma utveckling som hittills under 2000-talet. Den allt mer slimmade
arbetsmarknaden och alla nedskärningar i välfärden
slår mot alla människor, men mest mot kvinnor, och allra
mest mot just arbetarkvinnor.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
I rapporten beskriver LO hur den officiella jämställdhetspolitiken
i Sverige har utgått från ett medelklassperspektiv.
Medan
medelklasskvinnor har fått ökade möjligheter att
köpa sig privata servicetjänster, som har gjort dem mer
jämställda med medelklassens män, har arbetarkvinnor
betalat priset för detta genom att servicejobben blivit osäkrare,
ohälsosammare och hårdare styrda. LO konstaterar att
"jämställdheten blivit ojämlik".
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Den könsuppdelade arbetsmarknaden
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Sverige har sedan länge haft en arbetsmarknad som varit ovanligt
starkt könsuppdelad, mer än i många andra länder.
Alltså att kvinnor arbetar inom vissa yrken och branscher,
män inom andra. Under de senaste 20-30 åren har arbetsmarknaden
förändrats på många och omfattande sätt,
men könsuppdelningen består.
Av de 30 vanligaste yrkena på arbetsmarknaden är det
bara tre som har en någorlunda jämn fördelning.
1.
Sett till klass så är den här yrkesmässiga
könsuppdelningen starkast inom arbetaryrken.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
LO använder i rapporten några egna begrepp
för olika typer av könsuppdelning på arbetsmarknaden
– horisontell, vertikal och intern
– men jag är inte säker på om de verkligen
är användbara eller mest bara hitte-på-begrepp.
Men det faktum att arbetsmarknaden är så könsuppdelad
slår hur som helst mot kvinnor. Att arbetarkvinnor drabbats
hårdast beror på att just de branscherna förändrats
mest till det sämre.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Klasskillnaderna ökar
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Bland arbetarkvinnor är det idag bara drygt 4
av 10 som har fast jobb på heltid. Bland tjänstemannakvinnor
är det 7 av 10.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Bland arbetarkvinnor är det idag mer än dubbelt
så vanligt med tidsbegränsade
anställningar jämfört med bland medelklasskvinnor:
25 procent av arbetarkvinnor har tidsbegränsade
anställningar mot 11 procent av
medelklasskvinnorna.
![Foto av kvinna som arbetar bakom en disk på ett kafé. Under bilden står texten: Bland arbetarkvinnor är det idag bara drygt 4 av 10 som har fast jobb på heltid. Bland tjänstemannakvinnor är det 7 av 10. Foto: CC/M. Walsh.](Bilder/2-20/klass-4.jpg)
Den vanligast typen av tidsbegränsad anställning
för
arbetarkvinnor, som 55 procent av de
tidsbegränsat anställda har, är den allra mest otrygga
formen: att kallas in vid behov eller vara anställd per timme.
Sådana visstidsanställningar är särskilt otrygga
också för att de inte ger samma möjlighet till tjänstepension
och de gör därmed att även kvinnornas framtida pension
blir lägre.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Förutom att färre medelklasskvinnor alls har
tids-
begränsade anställningar, är de i tjänstemannayrkena
oftare aningens tryggare varianter, som objekts- eller projektanställningar.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
De helt olika villkoren utifrån klass gör
också att det är stor skillnad på när
folk jobbar. Alltså när under dygnet, och vardag eller
helg.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Endast 4 av 10 arbetarklasskvinnor
som jobbar heltid
arbetar enbart dagtid på vardagar och ännu färre,
3 av 10, deltidsarbetande arbetarklasskvinnor
gör det. Bland medelklasskvinnor är det dubbelt så
många som jobbar enbart dagtid på vardagar: 8
av 10 heltidsanställda och 7 av
10 deltidsanställda.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Deltid på olika villkor
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Nästan hälften av alla arbetarkvinnor
jobbar deltid, mot en knapp fjärdedel
bland medelklasskvinnor. Förutom den skillnaden är också
skälen delvis olika till varför
kvinnor jobbar deltid i arbetar- respektive medelklassen.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Arbetarkvinnor jobbar ofta deltid för att arbetet
är organiserat så att det bara finns deltidsjobb.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Det är detta faktum som brukar göra att klassokunniga,
privilegierade medelklasskvinnor, typ som i ledningen för Sveriges
kvinnolobby, i jämställdhetens namn drar till med
den enkla "lösningen" att alla jobb ska bli heltidsjobb,
punkt. Men då glömmer de övriga skäl till att
kvinnor jobbar deltid. Det finns exempelvis en kombination av två
skäl som 1 av 4 av både arbetar-
och medelklasskvinnor uppger till varför de jobbar deltid:
att arbetet är alltför fysiskt eller psykiskt krävande
för att de skulle orka jobba heltid, samtidigt som den egna
hälsan är för dålig för att klara att
jobba heltid.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Allt sämre arbetsmiljö
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Inom de privatiserade serviceyrkena har rationaliseringar och nya
styrningsmodeller inte bara lett till slimmade arbetsorganisationer
med mer
arbete per enskild och med allt ökande tidspress. Det har också
lett till att arbetet i sig blivit mer detaljstyrt, upprepat och
övervakat.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Bland tjänstemannakvinnor har 6
av 10 möjlighet att bestämma när olika arbets-
uppgifter ska göras, mot hälften så många
bland arbetarkvinnor. Bland arbetarkvinnor är det dessutom
bara drygt 1 av 10 som kan ta en kort
paus om hon behöver under arbetsdagen.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Över 7 av 10 medelklasskvinnor
har möjlighet att påverka sina arbetstider via flextider
eller liknande, mot endast drygt 3 av 10
bland arbetarkvinnor.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
LO konstaterar att det som utmärker arbetarkvinno-
yrken i Sverige idag är att det oftast är jobb med höga
krav och lite inflytande.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Sjuk av jobbet
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Eftersom det är just inom branscher där kvinnor jobbar
som arbetsmiljön har försämrats mest på arbets-marknaden
under de senaste 20-30 åren är det inte konstigt att
just allt fler kvinnor blir sjuka. Och eftersom arbetsmiljön
har försämrats mest i arbetarkvinnoyrkena är det
inte heller konstigt att just arbetarkvinnor blir sjukast.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Samtidigt jobbar kvinnor jämfört med män
inom yrken där de möter de människor som far mest
illa av politikernas nedskärningar av offentlig sektor, vilket
gör att de jobben också är mest känslomässigt
krävande.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Det vanligaste besväret bland både arbetar-
och
medelklasskvinnor är att vara helt uttröttad i kroppen
efter jobbet varje vecka. Det uppger nästan 7
av 10 arbetarkvinnor och nästan varannan
medelklasskvinna.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Nästan hälften av medelklasskvinnorna uppger
också att de har ont i nacken eller ryggen efter jobbet varje
vecka. Bland arbetarkvinnor uppger nästan hälften att
de har ont i nacken, ryggen, axlar, armar, höfter, ben, knän
och fötter. Mer än var tredje uppger också att hon
har ont i handleder och händer. Varje vecka.
![Foto av ung kvinna i brödbutik. Hon har en papperskasse i ena handen och slår in siffror i kassaappareten med den andra och ser lätt stressad ut. Text under bilden: Bland arbetarkvinnor uppger nästan hälften att de har ont i nacken, ryggen, axlar, armar, höfter, ben, knän och fötter. Mer än var tredje uppger också att hon har ont i handleder och händer. Varje vecka. Foto: CC/Esther Dyson](Bilder/2-20/klass-3.jpg)
Klassperspektiv, snälla!
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Det är det här som gör mig mest arg på de privilegierade
medelklasskvinnor som kräver rätt till heltid utan att
samtidigt kräva arbetstidsförkortning eller ens skärpta
arbetsmiljökrav.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Fackförbundet Kommunal
konstaterade redan för flera år sedan att trots att nästan
6 av 10 av deras medlemmar i kvinnodominerade yrken jobbat deltid,
orkar många inte jobba ända fram till pensionen eftersom
arbetena är för tunga och pressande. 2.
Det är till och med så, att arbetarkvinnor direkt jobbar
ihjäl sig, alltså dör i förtid. Tidigare levde
kvinnor i genomsnitt mycket längre än män, men sedan
1980 har den skillnaden mellan kvinnors och mäns livslängd
minskat till hälften. 3.
Fortfarande till för några år sedan steg ändå
den beräknade medellivslängden för både män
och kvinnor, men inte längre. För rika fortsätter
den visserligen öka, men för arbetarkvinnor har den utvecklingen
inte bara avstannat, utan till och med vänt. 4.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Att i det läget påstå sig kämpa
för "kvinnors" rättigheter, men driva en politik
som gynnar medelklasskvinnor på arbetarklasskvinnors bekostnad,
med krav helt utan klassperspektiv, är inte vad jag kallar
feminism. Det borde vara självklart för både feminister
och fackliga i allmänhet idag att ha sänkt normalarbetstid
som första krav!![Citata: Att i det läget påstå sig kämpa för "kvinnors" rättigheter, men driva en politik som gynnar medelklasskvinnor på arbetarklasskvinnors bekostnad, med krav helt utan klassperspektiv, är inte vad jag kallar feminism.](Bilder/2-20/klass-citat-2.png)
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Sjuknärvaro
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Samtidigt som både arbetsvillkoren och arbetsmiljön blivit
allt sämre, har det blivit allt vanligare att folk går
till jobbet fast de är sjuka. LO skriver att Arbetsmiljö-
undersökningen 2017 visat att det gäller alla grupper,
men att det är fler kvinnor än män som har sådan
så kallad sjuknärvaro.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
1 av 4 bland både
arbetar- och medelklasskvinnor uppgav att de gått till jobbet
minst fyra gånger det senaste året trots att de varit
sjuka.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Det vanligaste skälet till att kvinnor gick till
jobbet då var att de inte ville belasta sina arbetskamrater.
Gemensamt för dem var att de jobbade inom slimmade verksamheter
och hade stor lojalitet med de barn, äldre, patienter eller
liknande som de jobbade med.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Bland medelklasskvinnorna var det näst
vanligaste skälet till sjuknärvaron att de tyckte om sitt
jobb och att det var svårt att hitta ersättare inom deras
specialitet.
Huvudskälet till att arbetarkvinnor jobbade fast de var sjuka
var brist på tillräckligt många arbetskamrater
och en för hög arbetsbelastning. Bland arbetarkvinnor
uppgav dessutom 4 av 10 skälet
att de inte hade råd att vara sjuka. LO konstaterar att ingen
annan grupp hade det som något av de tre viktigaste skälen
till sjuknärvaro.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Nu börjar detta bli väl långt, men jag
måste skriva något kort om löner också.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Ökande löneskillnader
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
LO använder sig numera av begreppet faktisk
månadslön. När SCB
(Statistiska centralbyrån) och liknande ska räkna
ut löneskillnader mellan könen brukar de räkna
om lönerna så att allt blir heltidslöner.
Men då syns inte hur mycket mindre lön kvinnor faktiskt
får ut varje månad.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Löneskillnaderna syns även då lönerna
är omräknade, men de blir tydligare när den faktiska
månadslönen visas. Se jämförande
tabell.
![Bild av ett diagram där staplarna visar på skillnaden mellan omräknad månadslön och faktiska månadslöner. Den visar att löneskillnaderna är större än vad som framgår hos exempelvis SCB. Av den framgår också att största skillnaden mellan omräknad månadslön och faktisk lön är bland arbetarkvinnor.](Bilder/2-20/klass-diagram.png)
I arbetaryrken är rörliga lönetillägg
en större del av lönen än i tjänstemannayrken.
Den genomsnittliga grundlönen för kvinnor i arbetaryrken
år 2018 var (utan lönetillägg) 19
680 kronor i månaden. Men den genomsnittliga faktiska
månadslönen för de som jobbade deltid var med
lönetillägg ändå inte mer än
15 960 kronor.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Det är med andra ord inte konstigt att så
många kvinnor idag blir fattigpensionärer. Jag kan knappt
fatta att det
inte är mer protester mot hur arbetsmarknaden har utvecklats.
Det borde vara något hela kvinnorörelsen reagerar på
och agerar mot. Men samtidigt som klasskillnaderna även mellan
kvinnor ökat allt mer i Sverige har tyvärr större
delen av kvinnorörelsen blivit helt medelklassfokuserad.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Vad behöver göras?
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
LO-rapporten tar även upp ett kapitel om pensioner, men denna
artikel är redan för lång, så jag hoppar över
det. Jag avslutar istället med några ord om LO:s slutsatser.
För det tragiska är att trots att LO försöker
ha ett klass-
perspektiv, så misslyckas de.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Rapporten är skriven av medelklass, för medelklass,
med ett språk som utestänger många arbetarkvinnor.
Men det värsta är att slutsatserna alltför ofta tyvärr
utgår från typiskt medelklassperspektiv – med
krav på heltid och "individualiserad föräldraförsäkring".
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
LO-utredarna skriver om "facklig
feminism" som de förklarar innehåller fyra
delar:
• arbetmarknad
och arbetsliv
• familjeliv: omsorg om barn och äldre, hushållsarbete
• trakasserier och våld (sexualisering)
• makt, inflytande och representation
Och visst har de en del halvhjärtade
"förslag", som att anställningstryggheten behöver
stärkas, men deras förslag lever tyvärr inte upp
till feminism på något
område.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
Rapporten innehåller mycket viktig fakta. Men
det jag känner allt starkare medan jag läser den är
att vad som behövs är en verklig feministisk
arbetsmarknads-politik.
![Osynlig ruta](../Bilder/ENBLANK.GIF)
För den här skrämmande utvecklingen av
ett ständigt allt ökat kvinnoförtryck på arbetsmarknaden
bara måste brytas.
|