Kvinnors
pensioner –
Dags att bli förbannad!
Det
är något allvarligt fel på ett samhälle
där över hälften av alla äldre kvinnor tvingas
leva i relativ fattigdom. Gerda Christenson har läst några
nya rapporter om pensioner och tycker att fler kvinnor i Sverige
borde vara förbannade.
Alla vet väl vid
det här laget att det pensionssystem som Sverige införde
på 1990-talet slår särskilt hårt mot kvinnor.
Att Sverige har flest fattigpensionärer i hela Norden. Men
det är som att de flesta ändå bara accepterar att
det är – och fortsätter vara – så.
Därför är det skönt att läsa
Handels rapport En
studie av handelsanställdas pensioner. För Handels
konstaterar att det är fullkomligt
orimligt att det ser ut som det gör idag. Inte minst
för att Handels pensionärer dessutom har det så
tufft även i de fall de inte
hör till fattigpensionärerna.
Handels medlemmar som är pensionärer har nämligen
i genomsnitt bara 300 kronor mer i pension
varje månad än gränsen för att räknas
som fattigpensionär. Förutom alla fattigpensionärer
i Sverige finns alltså en väldig massa människor,
framför allt kvinnor, som är på
gränsen till fattigpensionärer. Och då visar
Handels rapport ändå inte hur illa det är i verkligheten.
För studien gällde Handelsmedlemmar, och de som är
fackligt anslutna i branschen har ofta haft tryggare anställning
och dessutom arbetat fler timmar än de som inte är fackanslutna.
Och för kvinnorna
inom Handels är pensionen även i genomsnitt
under gränsen för relativ
fattigdom.
Så när rapporten lanserades konstaterade
Handels ordförande Linda Palmetzhofer
det som borde vara självklart:
– Det är helt orimligt
att det ser ut så här.
Kalla fakta
Det finns många intressanta siffror i Handels rapport. Till
exempel att hela 73 procent av kvinnor
i detaljhandeln jobbar deltid, fast en majoritet av dem skulle vilja
jobba mer. Ändå uppger många också att de
arbetar deltid för att jobbet är för krävande
för att de ska orka mer. Trots det har över 96
procent av pensionärsmedlemmarna i Handels jobbat ända
fram tills de fyllt 65 år. Det är fler än motsvarande
siffra för alla pensionärer, och klart fler än exempelvis
inom Kommunal.
Men över hälften
av kvinnorna är sedan helt eller delvis beroende av garantipension,
mot bara 12 procent av männen.
Även männen inom Handels har låga pensioner, men
jämfört med männens pensioner får kvinnorna
bara ut cirka 79 procent. Och trots
de generellt så låga pensionerna för Handelsmedlemmar
får bara 1 av 5 av dem bostadstillägg.
Rapporten slutar med att konstatera att det inte är
hållbart med "ett pensionssystem
som innebär att normen för kvinnor som arbetat i detaljhandeln
är en pension under gränsen för ekonomisk standard".
– Det måste till en
förändring nu, sa Handels ordförande i pressmeddelandet.
Jag håller förstås med. Om normen
för ett pensionssystem är att kvinnor ska bli fattiga
är det definitivt inte ett pensionssystem värt namnet.
Så varför hör vi inte fler protester?
Pensionsgruppen
En förklaring finns förstås i den så kallade
Pensionsgruppen. Alltså att
några riksdagspartier har kommit överens om att skapa
en särskild grupp utanför det parlamentariska systemet,
där alla beslut om pensioner tas – utan folks (och utestängda
partiers) insyn. Pensionsgruppen måste avskaffas genast meddetsamma,
och alla pensionsfrågor ska förstås diskuteras
och beslutas öppet i riksdagen.
Men att så många kvinnor mest känner
uppgivenhet inför pensionsfrågan tror jag också
beror på den massiva propaganda vi möts av överallt,
inte minst från den statliga Pensionsmyndigheten.
För de rapporter som Pensionsmyndigheten har levererat
nu i år kan inte kallas för något annat än
grovt patriarkal och kvinnoförtryckande
propaganda. Jag blir så provocerad av att läsa
dem att jag blir alldeles matt.
Propagandaskrift
I rapport 4, Kan pensionerna bli mer jämställda?,
konstaterar de först att skillnaden i vad kvinnor och män
som pensionärer har att leva på i genomsnitt är
nästan 30 procent. Men sedan
påpekar rapporten genast att om lagstiftaren skulle vilja
förändra det, så blir det svårt att i så
fall hålla fast vid att pensionen ju ska handla om vad du
tjänat ihop under hela livet (livsinkomstprincipen).
Sen raddar de i en punktvis lista upp allt som redan
har införts som undantag från den principen; att staten
står för pensionsrätter åren efter barns födelse,
liksom pensionsrätt vid studier, att gifta par kan föra
över pensionsrätter, samt valbart efterlevandeskydd, garantipension
och bostadstillägg – och de påpekar vid varje punkt
att just detta minsann gynnar kvinnor.
Systemet att livsinkomsten divideras med delningstalet
är könsneutralt, förklarar
rapporten, och sen har alla dessa punkter alltså lagts in
för att gynna kvinnor.
Jo, tjosan, ett väldigt "könsneutralt"
system – som utgår från en norm
för mäns villkor på arbetsmarknaden = någon
som arbetar heltid hela livet utan huvudansvar för barn, inom
branscher där kollektivavtal är vanliga, och utifrån
ett system som gör att de som tjänar mest (män!)
får procentuellt ut mer av sin lön i tjänstepension!?
Men när rapporten beskriver sådant som att
avsättningen till tjänstepensionen är 4,5
procent, men att den som tjänar mer än en viss
summa (just nu 44.375:-) istället får en avsättning
på hela 30 procent på
all lön över den summan – alltså allt sådant
som uppenbarligen gynnar män,
då finns inga punktlistor, utan sådant smygs som av
en tillfällighet bara in i löptexten.
De
hoppas väl att alla ska ha glömt att det förra pensionssystemet
istället utgick från de 15 år då du tjänat
som mest – och att det gjorde det just
på grund av medvetenheten om att de flesta kvinnor
faktiskt inte kan jobba heltid hela
livet.
Ett system som bortser
från könens olika villkor i samhället, och istället
utgår från mannen som norm,
kan ju aldrig kallas "könsneutralt",
hur mycket det än undviker att prata om kön.
Individuell "lösning"
Dessutom blir jag bara förbannad för en del av det där
som påstås "gynna" kvinnor. Ta det att gifta
par kan överföra pensionsrätt. Samhällets strukturella
förtryck av kvinnor i pensionssystemet ska alltså "lösas"
genom att en enskild kvinna ska gå och be sin man om att just
han ska kompensera just henne för det förtryck som samhället
har byggt in i pensionssystemet för gruppen kvinnor!?
Och om han inte vill det? Och alla kvinnor som inte
ens lever med män? Det här är ju ett sätt att
låsa kvinnor i beroende av män i kärnfamiljen. Det
är ingen "lösning" på ett förtryckssystem,
tvärtom. Det bevarar och reproducerar förtrycket.
Att skuldbelägga offren
Först har samhället alltså skapat ett pensionssystem
som slår mot kvinnor. Sen förväntas kvinnor vara
tacksamma för att staten har lagt in några små
kompenseringar för en del av förtrycket!? Och dessutom
förväntas enskilda kvinnor vara tacksamma om
deras man vill skriva över lite pensionsrätt på
dem för att motverka det samhälleliga
kvinnoförtrycket – medan de kvinnor vars män
inte gör det får skylla sig själva!?
Snacka om både gaslighting och skuldbeläggning
av offren. Med en sådan propaganda från statens sida
är det kanske inte konstigt om många kvinnor blir uppgivna
istället för förbannade?
Vadå problem?
En annan rapport från Pensionsmyndigheten jag läst är
en liknande propagandaskrift: rapport 6, Varför
finns det fattiga pensionärer – vilka är de och
hur kan de bli färre? Den inleder med att betona att
Sverige har den lägsta andelen pensionärer i absolut fattigdom
i hela EU. Det är samma påpekande som myndigheten har
drivit i flera debattartiklar.
Det är kanske sant. Absolut fattigdom handlar ju
om folk som svälter, och det gör de flesta inte i Sverige.
Men den väsentliga frågan är ju om pensionssystemet
ökar den relativa
fattigdomen eller inte. För det gör det svenska pensionssystemet.
En rapport från OECD visade 2017 att Sverige var det
enda av OECD-länderna som har ett system av högre
kompensationsgrad för högre inkomster än för
lägre. Det slår särskilt hårt mot deltidsarbetande,
det vill säga kvinnor. Andra länder kompenserar mer i
pensionssystemet, medan det svenska istället ökar
skillnaden: i Sverige är inkomstskillnaden mellan kvinnor och
män bland pensionärer alltså värre
än löneskillnaden mellan könen var medan de jobbade.
Som Kvinnofronten konstaterade i vårt remissvar
om pensionerna härom året har Sverige ett pensionssystem
som i sig ökar
diskrimineringen av kvinnor.
Vad kan göras?
De gamla pensionärsorganisationerna idag verkar mest bara vara
till för medelklassmän. Sedan finns Tantpatrullen
som nu poppar upp här och var över landet, och som arbetar
hårt för att uppmärksamma hur vi kvinnor som är
pensionärer faktiskt har det. Men när jag läser Pensionsmyndighetens
rapporter tänker jag att det skulle behövas så mycket
mer av daglig motpropaganda mot statens
förljugna "information" om pensionerna.
Vi behöver nog ständigt påminna
varandra och alla andra kvinnor om hur djupt
kvinnoförtryckande detta pensionssystem faktiskt
är – och varför! – för att peppa varenda
kvinna att börja kräva ett helt annat system.
Gerda Christenson
Noter:
1. Jämför med det förra pensionssystemet som istället
utgick från de 15 år varje person tjänat som mest.
Läs mer
om vad Kvinnofronten tycker om pensionsystemet och våra krav
i vårt remissvar
om jämställda pensioner.
|