Nummer 2/2021

Vi som inte jobbade hemma

Rapporten Vi som inte jobbade hemma – Hur covid 19-pandemin påverkat arbetsmarknad och villkoren i arbetet för kvinnor och män i arbetaryrken ger oss en bild av världen som vi tyvärr oftast inte får tillgång till via vanliga medier. Det är en verklighet som inte bara visar att Sverige är ett utpräglat klassamhälle, utan också ett starkt patriarkat.

  Medan myndigheter och medier uppmanar "alla" att jobba hemifrån har de flesta arbetarkvinnor inte alls kunnat det, och istället drabbats särskilt hårt på jobben just på grund av pandemin.

  Drygt 9 av 10 anställda inom arbetaryrken (lite fler kvinnor än män) har jobbat kvar på plats jämfört med mindre än hälften inom tjänstemannayrken.

  Det är egentligen självklart, för som rapporten konstaterar är det så verkligheten ser ut: "Äldre som ska skötas, avdelningar som ska städas, barn som ska lyftas. Bussar körs på vägar och hus byggs på plats. Det som handlas på nätet plockas av någon i butik och på lager. Sjuka har vårdats. Öga mot öga, på plats." Inom de fyra största yrkesområdena för LO-kvinnor har 96 procent av kvinnorna inom hälso- och sjukvården jobbat kvar på plats, 97 procent inom förskola/skola, 97 procent inom vård/omsorg och 96 procent inom handeln.

Går inte att hålla avstånd

Dessutom jobbar 8 av 10 av arbetarkvinnor i Sverige inom vad som kallas kontaktyrken, alltså där jobbet innebär att möta andra människor, vilket gör det svårt att hålla avstånd till andra.

  I praktiken betyder det inte bara att utsättas för en större risk för smitta, utan också en större risk att bli svårt sjuka.

  Det borde då vara självklart att information om hur en kan minska smittspridning skulle vara obligatorisk inom dessa jobb. Men så mycket som en tredjedel har fått endast lite eller ingen utbildning alls på jobbet – av tidsbegränsat anställda har ännu färre fått info, och 1 av 4 arbetarkvinnor är tidbegränsat anställd.

Dålig tillgång till skydd

Dessutom har 4 av 10 arbetarkvinnor inte fått någon tillgång alls till skydd eller väldigt lite personlig skyddsutrustning på jobbet.

  LO konstaterar: "Undersökningen visar att lägre inkomster sammanfaller med sämre tillgång till skydd medan högre inkomster sammanfaller med högre tillgång till skydd."

  När det gäller anpassning av jobbet har drygt en tredjedel inom arbetaryrken inte fått någon eller väldigt liten anpassning av jobbet.

Ökad arbetsbelastning

Däremot har över hälften av arbetarkvinnorna fått mer att göra på jobbet, antingen av sådant som de gjorde redan innan eller nya arbetsuppgifter. Hela 44 procent av kvinnorna har fått nya typer av arbetsuppgifter under pandemin, mot inte ens hälften så många bland männen.

  Samtidigt har arbetarkvinnornas möjligheter till återhämtning minskat. Det gäller särskilt inom hälso- och sjukvård, vård- och omsorg samt förskola och skola. LO påpekar att de som drabbats värst alltså är just sådana yrkesgrupper som har varit hårdast pressade redan innan pandemin: "Många arbetsplatser och inte minst de kvinnodominerade välfärdsyrkena har tampats med personalbrist redan innan pandemin utbröt. Pandemin har av förklarliga skäl fördjupat denna problematik på många arbetsplatser."

  Det som kvinnor själva lyfter som trots allt positivt är att samarbetet mellan arbetskamraterna ofta har stärkts under pandemin.

Ökad arbetslöshet

Fler kvinnor inom arbetaryrken än inom tjänstemanna-yrken har blivit arbetslösa under pandemin, särskilt de med otrygga anställningar. Eftersom Arbetsförmedlingen har skurits ner fullständigt har det inte heller funnits någon beredskap för den ökade arbetslösheten.

  För att försöka minska pandemins påverkan på arbetsmarknaden har staten satsat på ersättning för korttidsarbeten. Men den satsningen gäller bara inom privat sektor, det vill säga inte offentliga arbetsgivare, där de flesta kvinnor är anställda. Så det är främst tjänstemän, och män, som har gynnats av det samhälleliga stödet.

  Det som arbetarkvinnor också har drabbats av har dessutom ofta varit att de inom sina redan otrygga anställningar har fått färre arbetspass och färre timmar.

Slutsatser

Den främsta slutsats LO drar av pandemins påverkan på arbetsmarknaden är att det är just arbetarkvinnor som har drabbats värst. Och det gäller alltså särskilt de som jobbar inom yrken som redan utmärkts av "snål bemanning, ett eftersatt arbetsmiljöarbete och systematiska brister i tillgång till trygga anställningar".
Ändå har inga samhälleliga satsningar gjorts för att underlätta för arbetarkvinnor.

  LO lyfter hur viktigt det är att framöver satsa på förebyggande arbetsmiljöarbete och skyddsombud, särskilt som just kvinnors arbetsmiljö så regelmässigt har försämrats under lång tid nu.

  Slutligen lanserar LO begreppet "hälsoskuld" bland kvinnor i arbetaryrken. Med det verkar de mena att det faktum, att arbetsmarknaden har misslyckats med att hantera att pandemin lett till ökad arbetsbelastning och arbetsmiljöproblem, kommer att slå hårt mot arbetarkvinnornas långsiktiga hälsa. Att samhället därmed har skaffat sig en "skuld" till arbetarkvinnor. Men det tycker jag är ett konstigt sätt att resonera. Som om det inte alltid pågår en kamp mellan de som arbetar och arbetsgivarna om hur högt pris alla som arbetar ska tvingas betala för jobben. Arbetsgivarna struntar väl i prat om "hälsoskuld"? Om de brydde sig det minsta om det skulle de väl aldrig låtit kvinnors arbetsmiljö bli allt sämre, så till det faktiskt extrema läge som är idag.

6 timmars arbetsdag

Det går förstås inte att vara annat än tacksam för att LO, till skillnad från nästan alla andra numera, faktiskt synliggör arbetarkvinnors vardag. Men slutsatsen borde inte bara vara att kvinnors arbetsmiljö behöver förbättras.

  Det är ju så sjukt att alla förväntas slita ut sig på jobbet idag, istället för att kräva att livet ska vara så mycket mer än så. Jag kommer att tänka på en gammal paroll som jag alltid gillat: Vi vägrar leva på knä. Det mest självklara idag borde ju vara krav på kortare arbetstid – 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön – särskilt för de som säger sig se ur arbetarkvinnors perspektiv.

Gerda Christenson

Läs rapporten HÄR.

Allt material där inte annat anges:
© Kvinnofronten