All porr är hämndporr
Den
här rubriken har jag tagit från Meagan
Tyler på webben Feminist Current.
Jag blev så glad när jag såg att hon hade skrivit
ett inlägg där om just det som jag tänkt skriva om
så länge – om hur fel diskussionen om ”hämndporr”
känns, om du har en feministisk analys av porr.
Det
är svårt att skriva kritiskt om debatten om "hämndporr".
Den tjej eller kvinna som utsätts av exempelvis en före
detta kille/man som sprider bilder eller filmer av henne är
ju utsatt för ett allvarligt övergrepp. Det är klart
att det behöver lagstiftas mot det.
Ändå vänder jag mig mot hela begreppet
"hämndporr".
För jag vet hur många kvinnor som helst som
har utnyttjats även i kommersiell pornografi. Problemet är,
precis som Rebecca Whisnant skrev
i artikeln ”Pornografi
och förnedring” – som vi publicerade
i förraförra numret av Kvinnofrontens nyhetsbrev –
att ingen pratar om de tjejernas "anseende",
för de är till för att förnedras.
Det är det som är själva vitsen med den
kommersiella pornografin; att sälja bilden av den förnedrade
kvinnan.
Genom upprördheten över hur förnedrad
en tjej blir av att utsättas för just hämndporr,
genom pratet om att den porren ju sprids utan
hennes samtycke, sprids också den underliggande föreställningen
om att "vanlig" porr handlar om tjejers samtycke –
inte om förtryck, förnedring och utsatthet.
Försäljningsargumenten
För över tjugo år sen gjorde Christina
Nilsson och jag en undersökning om porrindustrins försäljnings-argument
i baksidestexterna till kommersiell porrfilm på video.
Det visade sig att ett viktigt försäljningsargument
var våld, tvång och hot.
Det förekom i 54% av baksides-texterna.
Ett annat vanligt försäljningsargument var lura/övertala.
Det förekom i 32% av baksidestexterna.
När vi räknade ihop de filmer som såldes
med våld/tvång/hot eller
lura/övertala eller bådadera
visade det sig att 68%
såldes med själva försäljnings-argumentet
att tjejen/kvinnan i filmen inte
ville.
Det är vad kommersiell pornografi är.
Sexualiserad underordning
Det som porrindustrin säljer är en
sexualisering av könsmaktstrukturen; av kvinnors underordning
och mäns överordning. Pornografin
gör kvinnors underordning till något ”sexigt”.
Det här har feminister kämpat mot sedan tidernas
begynnelse. Jag brukar citera Kathleen Barry,
som på en konferens som Roks ordnade för 20 år
sedan eller så berättade om kampen i USA. Hon förklarade
att ju mer feministerna pratade om vad män gjorde mot kvinnor,
desto mer började de som förespråkar porr och prostitution
och hela samhället att fokusera på samtycke.
Men att fokusera på individens samtycke riskerar
att bli ett förnekande av att vi lever i ett patriarkat, ett
samhälle där kvinnor är underordnade ekonomiskt,
socialt, politiskt, sexuellt – vilket begränsar kvinnors
"val". Och det blir också att acceptera hora/madonna-uppdelningen,
eftersom det ska lagstiftas mot att de andra
kvinnorna utsätts för allt som kvinnor utsätts för
i porren. Det är bara de tjejer/kvinnor som anses ha något
"anseende" att förlora som ska få upprättelse.
Inte hororna som "låter"
sig förnedras i den kommersiella pornografin.
"Samtycke" är liberalt
Fokuseringen på samtycke leder
med andra ord till en liberal, individualistisk politik, som delar
upp kvinnor i vi & dom. Det
problematiserar inte vad porr är.
Som vi i Kvinnofronten sagt och skrivit om många
gånger, är pornografi inte heller endast kvinnoförtryck.
Det är också rasism och fascism. Megan
Tyler hänvisar till den amerikanska aktivisten mot porr
Gail Dines, som reser runt och föreläser
om pornografi i både USA och övriga världen nu.
Men jag tänker på alla andra som pekat på det här
sen 30 - 40 år tillbaka, som till exempel Andrea
Dworkin och Diana Russell
i USA, Unni Rustad i Norge, och vi
kvinnofrontare här i Sverige.
Skulle det vara okej att sprida den rasistiska, fascistiska,
kvinnohatande och sexuellt våldsförhärligande propaganda
som den kommersiella pornografin är, om bara tjejen i filmen
sagt ja? Eller snarare: så länge hon inte kan bevisa
att hon sagt nej...
Vem bryr sig om ditt samtycke?
För er som är yngre kan jag berätta ett gammalt exempel
på att porrindustrin inte har några problem med krav
på "samtycke".
Den sadistiske porrprofitören Carl
Serung spelade under 1990-talet in extremt förnedrande
porrfilmer på sina porrklubbar. Han drogade unga tjejer och
fick sen de nerdrogade tjejerna att skriva under intyg om att de
samtyckte. Det väckte stor uppmärksamhet i medierna ett
tag då. Men trots att flera av tjejerna hamnade på psykiatriska
mottagningar efter övergreppen och att Serung polisanmäldes
ett antal gånger, lades allt ner i brist på bevis.
Och porrfilmerna? Ja, de fortsatte att spridas, även
i vanliga videobutiker, bland annat där jag bor – trots
att alla, i och med att medierna uppmärksammat saken, visste
att tjejerna var neddrogade och utnyttjade. För
porrindustrin är det som sagt ett försäljnings-argument
att det handlar om övergrepp, videobutiksägarna hade ingenting
emot att sälja filmade övergrepp, och de som köper/konsumerar
porren brydde sig lika lite som vanligt.
Vi kräver mer!
Nej, den radikalare feminismen har aldrig nöjt sig med "samtycke".
Vi tycker inte att någon tjej
eller kvinna ska utsättas.
Så vad gör vi? Jag vet inte riktigt. Men
jag är ganska säker på att vi, samtidigt som vi
kräver lagstiftning mot att män sprider sexuella skildringar
av sina före detta flickvänner på nätet, måste
tillägga något om vad all pornografi faktiskt är,
och att ingen kvinna borde behöva
utsättas för sexuell förnedring och förtryck.
Jag tror att vi måste tjata om att all
porr fungerar som "hämnd" mot alla
kvinnor, att den i sig är ett sätt att förnedra
alla tjejer & kvinnor och på så sätt medverka
till att hålla oss kvar i vår underordnade position
i samhället – på motsvarande sätt som den
enskilda killen vill förnedra
sin före detta tjej som han sprider bilder av på nätet.
Jag tror vi måste tjata om vad det gör med
oss tjejer och kvinnor att leva i ett samhälle där vi
är ständigt omringade av bilder av sexuellt förnedrade
kvinnor – att vi måste peka på att pornografi
faktiskt är en del i en propagandaapparat som legitimerar,
glorifierar och reproducerar en könsmaktsordning.
Om vi alltid i alla sammanhang tjatar om det, då
kanske, kanske, det kan göra att den liberala, individualistiska
idén om "samtycke" inte lyckas sudda ut all feministisk
analys. |