Kim Eldinadotter berättar i artikeln här nedanför om sina funderingar utifrån Kvinnofrontens plattform om internationell kvinnosolidaritet, och hon tar exemplet kvinnors och flickors villkor i Jemen.

Kvinnosolidaritet och lite
om kvinnors villkor i Jemen

Jag vet egentligen inte mycket om Jemen men tänkte ändå skriva några rader. För visst berör det väl oss kvinnor här i Sverige hur kvinnor har det på andra ställen i världen? Jag läser lite vad som står i Kvinnofrontens plattform och tycker faktiskt att de här raderna under rubriken "Internationell kvinnosolidaritet" är väldigt bra:

• Synliggör flykting- och invandrarkvinnors situation

• Mot sexism, rasism, fascism och all makt/underordningsideologi

• Försvara våra demokratiska fri- och rättigheter

Internationell kvinnosolidaritet. Jag tycker att det låter underbart! Men hur mycket får jag egentligen lära mig om flickors och kvinnors situation i Jemen? Tänker på att media sällan rapporterar ur flickors och kvinnors perspektiv. Tänker på hur skör tillvaron kan vara när det gäller kvinnors rättigheter. För visst berör väl alla våra systrars öden oss feminister i Sverige? Olika världar och olika förtryck men kanske ändå att våra liv vävs samman av upplevelsen av att vara just kvinna i en patriarkal värld? Förtryck kan se olika ut på ytan men den inre smärtan och känslan av att vara ofri och litet värd kan vi ha gemensam.

"Det finns så många kvinnoöden att belysa och så många olika sätt att förtrycka oss tjejer och kvinnor på. Kanske är det viktigt ändå att vi inte bara slår det ifrån oss som något som händer andra kvinnor, någon annanstans, långt borta? Vi kanske behöver varandras berättelser för att hitta mening i vårt egna livs berättelse?"

Hur som helst. Jag är, åtminstone än så länge, övertygad om att det är jätteviktigt för oss tjejer och kvinns att hålla ihop! När vi organiserar oss över alla möjliga gränser och olikheter, när vi ställer gemensamma krav, när vi ser vad som görs mot oss och vågar berätta och kräva att förtrycket upphör, när vi kämpar och ser att vi är många, när vi tillsammans drömmer om en bättre värld där kvinnor kan få må bra, ja, kort sagt, när vi solidariserar oss med varandra och kämpar för kvinnors villkor, då händer det saker, då gör vi en skillnad, både i våra egna, individuella liv, och i varandras liv!

  Men var ligger egentligen Jemen?

Jemen är lite större än Sverige och ligger på sydvästra sidan av arabiska halvön.

  Jemen var tidigare delat i Syd- och Nordjemen men förenades till ett rike år 1990. En ny konstitution skrevs då och den proklamerade att ingen diskriminering fick äga rum på grunder såsom kön, hudfärg, härkomst, språk, yrke, social status eller religion. Tyvärr ändrades denna konstitution på nytt efter inbördeskriget 1994 och texten om diskriminering försvann. I Jemen gäller nu lagar enligt Sharia – och förstås är det grupper av män som stiftat lagarna och därmed gjort en tolkning av Sharia.

  Ett axplock ur denna lagstiftning:
Artikel 40 i 1992 års Personal Status Law no. 20 och 1998 års lag no. 28 stipulerar att:

"Maken har rätt att åtlydas av sin hustru när det ligger i familjens intresse".

Kvinnan ska:
1) flytta med maken till det äktenskapliga hemmet om hon inte angett som villkor i äktenskapskontraktet att hon ska kvarvara i sin familjs hem. I sådant fall ska hon möjliggöra för maken att bo med henne och ge honom hans äktenskapliga rättigheter

2) tillåta honom att ha sex med henne

3) foga sig efter hans befallningar utan att sätta sig upp mot honom. Hon ska utföra alla sina plikter i hemmet.

4) inte lämna hemmet (vi kan också notera att kvinnor i Jemen inte får köra bil) annat än med makens tillåtelse eller om hon haft en godtagbar ursäkt i enlighet med Shari'a [...] utan att bryta mot hedern [...] eller för att sköta sina finansiella ärenden eller utföra sitt arbete som överenskommet förutsatt att det inte strider mot Sharia. En sådan ursäkt som accepteras enligt Sharia är att kvinnan lämnar hemmet för att sköta om och hjälpa sina ålderstigna föräldrar om det inte finns någon annan som ser till dem.

  Strafflagen föreskriver dödsstraff för mord på kvinnor. Strafflindring medges dock för hedersrelaterade brott och hedersmord. I fall av äktenskapsbrott kan den make som mördar sin hustru och hennes älskare dömas till böter eller fängelsestraff på max ett år.
(Källa: www.amnesty.se)

När jag sedan tänker på att det stod i Dagens Nyheter härom sistens att ungefär hälften av alla gifta "kvinnor" i Jemen är under 15 år svindlar tanken. Det får mig att undra. Hur liten kan en flicka vara då för att bli bortgift? Finns en undre gräns? Det visar sig när jag letar efter den informationen att det inte finns någon sådan undre gräns. En flicka kan vara hur ung som helst bara hon "samtycker" till äktenskapet. I praktiken spelar det förstås ingen roll om hon vägrar eller fås att "samtycka". Åtta år var en flicka då hon begärde att få skilsmässa efter det att hennes far tvingat henne till giftemål med en 30-årig man. Hon fick det faktiskt också. Domstolen argumenterade att det går att få skilsmässa om man inte trivs i äktenskapet. Varken fadern som tvingat henne eller maken som misshandlat och våldtagit henne ansågs ha brutit mot någon lag. De hade lagen på sin sida.

Åttaåriga Nojoud Ali blev bortgift, tvingades sluta skolan och utsattes för övergrepp av sin "man". Hon försökte prata med honom, med sin pappa (som tvingat henne till giftemålet) och med flera släktingar, som inte ville lyssna på henne. Men hennes moster berättade att hon kunde gå till domstol och klaga över sin situation.

  Då gick Nojoud till domstolen och krävde att få skilja sig. Hon krävde också att hennes pappa och hennes "man" skulle straffas för vad de gjort mot henne. Hon fick skilsmässa, men männen bedömdes inte ha begått något brott.

  Den jemenitiska kvinnorganisationen WNC driver att parlamentet ska anta ett lagförslag om "safe motherhood", där det ingår en 18-årsgräns för äktenskap. 61 av 301 parlamentsledamöter har hittills förklarat att de ställer sig bakom förslaget, men det har alltså inte gått igenom.

  Forskaren Husnia Alkadri har gjort en studie som bland annat visar hur pojkar i Jemen tycker att det är bra att flickor gifts bort tidigt (tydligen därför att det skulle säkerställa flickans heder) men samtidigt tyckte de att pojkar skulle vänta med giftemål tills de var färdiga med studierna...

  Allt detta får mig att undra? Det finns så många kvinnoöden att belysa och så många olika sätt att förtrycka oss tjejer och kvinnor på. Kanske är det viktigt ändå att vi inte bara slår det ifrån oss som något som händer andra kvinnor, någon annanstans, långt borta? Vi kanske behöver varandras berättelser för att hitta mening i vårt egna livs berättelse? Så är det för mig i alla fall. Det är skönt att veta att det inte är mig, personligen det är fel på. Utan att vi alla måste kämpa mot olika slags förtryck och att ansvaret och skulden egentligen inte ligger på oss, enskilda tjejer och kvinnor utan på de som förtrycker oss och på det samhällssystem (patriarkat) som lär att vi kvinnor har en lägre status än män.

"Förtryck kan se olika ut på ytan men den inre smärtan och känslan av att vara ofri och litet värd kan vi ha gemensam."

Jag tänker också på hur viktigt det är med just separatistisk kamp. Önskar att feminismen kunde handla om att det som är bra för kvinnor, det som gynnar gruppen kvinnor, det ska vi kämpa för och det som är dåligt för kvinnor, missgynnar kvinnor som grupp, är något som vi ska kämpa emot!

  Vi kan inte räkna med gruppen pojkar eller gruppen män. Det är roligt och bra med alla som stödjer oss men verklig förändring måste vi tjejer och kvinnor nog både kräva och slåss för själva. Om det vittnar de unga jemska pojkarnas attityd till barnäktenskap om. Vi måste inte alltid fundera över, analysera eller kivas om varför pojkar och män inte alltid stödjer feminism och kvinnokamp. Vi kan konstatera att det, tyvärr, ofta inte är så. Självklart kan vi jobba för att ändra på det och självklart kan vi önska och välkomna killar och män att jobba för kvinnors rättigheter. Många gör redan det, precis som många tjejer och kvinnor motarbetar feminism. Alla av tusen olika skäl. Inte ska väl vi ge tappt för det? Nä, vi kan väl kavla upp ärmarna och jobba för resultat? Ett sätt är att jobba separatistiskt. Kan vara smart och effektivt. Måste väl vara det eftersom patriarkatet tycker det är så jätteläskigt? Det som skrämmer patriarkatet kan nog vara den bästa barometern för vad som är rätt slags kamp?

  Tänker jag, Kim Eldinadotter, och passar samtidigt på att tacka alla, alla fantastiska tjejer och kvinnor världen över, historien lång, för härlig, envis och långvarig kvinnokamp. Kom igen systrar, kom igen!

Kim Eldinadotter

Källor:
www.amnesty.se
Dagens Nyheter tisdagen den 17 juni 2008:
”Lyft slöjan på kvinnoförtrycket” av Lisa Bjurwald
Skånskan, Nyheter 2008-04-26
Sydsvenskan.se 2008-04-16/17

http://www.ungdomsstyrelsen.se/art/1,2072,7073,00.html
http://hedersrelateratvald.blogspot.com/2008/04/om-den-modiga-flickan-i-jemen-och-andra.html

© Karta: Gerda Christenson

Allt material där inte annat anges:
© Kvinnofronten