Nummer 2/2012

Kalvmärkning i Gabna sameby.          Bild: Silje Bergum Kinsten/norden.org

Bryter rennäringslagen mot FN:s kvinnokonvention?

Det var inte helt lätt för en utomstående som jag att hänga med i svängarna när Jenny Wik-Karlsson, förbundsjurist på Svenska Samernas Riksförbund (SSR), förklarade rennäringslagen för oss seminariedeltagare. Ändå var det endast en aspekt på rennäringslagen som seminariet tog upp, men en viktig sådan: vilka följder lagen får för kvinnor och barn.

  Med utgångspunkt i FN:s kvinnokonvention respektive Barnkonventionen berättade Jenny Wik-Karlsson och SSR:s handläggare för kultur- och samhällsfrågor Ellacarin Blind om vad som står i lagen och hur den fungerar i praktiken.

  Rennäringslagen är en gammal lag, som har ändrats flera gånger genom åren. Dessutom har domstolarna ibland tolkat lagen olika, när tvister uppstått. Så helt säker på hur den ska tolkas kan nog ingen vara, men Jenny Wik-Karlsson förklarade olika tolkningsmöjligheter.

Ingen skillnad mellan kvinnor och män

När rennäringslagen infördes 1886 (då hette den renbeteslagen) gjordes det inte någon skillnad mellan kvinnor och män. Det fanns ingen närmare definition på vem som kunde få bedriva renskötsel, så könen hade lika rättigheter. Det var också så det var i praktiken då. Kvinnorna i samesamhällena hade runt sekelskiftet mellan 1800- och 1900-tal en aktiv roll inom renskötseln.

  Men när lagen ändrades 1928 var den inte längre könsneutral. Kvinnors medlemskap i samebyn kopplades till relationen till männen; hustru, dotter eller änka. Om en kvinna med renskötselrätt gifte sig med en man utan renskötselrätt förlorade hon sin rätt, medan en man som gifte sig med en kvinna utan renskötselrätt inte förlorade sin rätt.

  1971 års rennäringslag utgick från näringspolitiska avvägningar. Kvinnors roll som tillhörig mannen togs bort. Men seminarieledarna konstaterade att tänkandet lever kvar, och de tog en rad exempel som stöd för sin inställning.

F A K T A

Rennäringslagen, som infördes 1886, grundas på den samiska befolkningens rättigheter i Sverige enligt ”urminnes hävd”.

Rennäringslagen gäller den same som är medlem i en sameby. Samebyn är en förening som ska styra renskötseln inom ett visst område utifrån medlemmarnas gemensamma bästa. En sameby får inte bedriva någon annan ekonomisk verksamhet än renskötsel.

I Sverige idag finns 51 samebyar, fördelade över Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.

Det finns väldigt lite forskning kring samer i Sverige och knappt någon med genus- perspektiv.

Först 1977 erkände Sveriges riksdag samer som ursprungsfolk, men Sverige har fortfarande inte undertecknat den internationella konventionen om urfolks rättigheter – ILO:s konvention nummer 169.

  Ett exempel var att renar som tillhör en renskötande samebymedlems ”husfolk” enligt lagen räknas till den renskötandemedlemmen. (Det står uttryckligen ”husfolk” i lagen.) Familjen är oftast en gemensam ekonomisk enhet, och flickors och kvinnors renar räknas då in under pappan eller mannen, även om flickan eller kvinnan har ett eget märke för sina renar.

  Andra exempel gällde skilsmässor respektive dödsfall. Om en renägande kvinna gifter sig med en renägande man, och renarna räknas till hans ekonomiska enhet, vad händer då om han dör? Är hon inte själv medlem i samebyn tvingas hon ofta sälja renarna och flytta ut ur samebyn, trots att hennes barn ska ha renskötselrätt. Ur detta har det uppstått många konflikter.

Till allas bästa?

Enligt den svenska staten ska kvinnor och män ha samma möjlighet att påverka sina liv. Men i samebyn har endast en i varje ekonomisk enhet rösträtt när samebyn ska fatta beslut som ska vara till ”allas bästa”. Den rösträtten tillfaller oftast inte kvinnan, som istället står utan beslutsrätt. Dessutom är antalet renar avgörande för hur många röster en medlem har.
Den kollektiva rätt som rennäringslagen ska ge det samiska folket blir ofta till en individuell rätt för den renskötande mannen.

  – Vi börjar se fler kvinnor som renskötare i dag, sa Jenny Wik-Karlsson.

  Men hon tillade att dessa har det svårt. De flesta kvinnor som bor i en sameby har istället jobb utanför samebyn.

Föreläsarna Jenny Wik-Karlsson och Ellacari Blind.

Foto: SSR respektive Carl-Johan Utsi

Inte bara renskötsel

Det var en engagerad publik på seminariet och frågorna var många. Publiken tog även upp exempel på egna erfarenheter.

  I och med att renbeteslagen infördes 1886 delades samerna upp i olika kategorier – med renskötselrätt eller utan. Av alla samer i Sverige är det endast cirka 10 procent som tillhör en sameby. Men eftersom rennäringslagen framställer samer som renskötande, kan samer utanför samebyarna få problem med att exempelvis kunna få hemspråksundervisning för sina barn.

  Att renskötselrätten ofta går i arv från far till son kan dessutom innebära att döttrar förlorar möjligheten att återvända till samebyn, där de vuxit upp.

Skandalöst!

I publiken fanns också numera pensionerade universitetsdirektören Görel Oscarsson. Hon berättade att hon var ordförande i Rennäringspolitiska kommittén, som lade fram sitt betänkande 2001. Det ord hon hade för att rennäringslagen tillåts fortsätta att avvika från FN:s barnkonvention, kvinnokonventionen och andra internationella konventioner var kort och koncist: Skandalöst!

  Men frågorna är känsliga. Det var först 1977 som Sverige erkände samer som ursprungsfolk, och inställningen har fortsatt att präglas av diskriminering och rester av kolonialt tänkande. Så sent som 2010 konstaterade Diskrimineringsombudsmannen att regeringens diskriminering av landets samer är allvarlig, och en kränkning av samernas mänskliga rättigheter:

  ”De samiska språken, den samiska kulturen och de samiska näringarna är på väg att dö ut.”

Samisk kvinnoorganisering

För samerna är och har det varit viktigt att hålla samman – för att kunna bevara sitt språk och sitt kulturarv. Samernas land, Sápmi, sträcker sig över både norra Norge, Sverige och Finland samt Kolahalvön i Ryssland. Därmed är det inte helt självklart att organisera sig utifrån olika länder. Det finns en samisk kvinnoorganisation för hela Sápmi, Sámi NissonForum (Samiskt Kvinnoforum - SNF), med säte i Norge. Men det finns ännu inget nätverk för just renskötande samekvinnor.

  Det är också svårt för Samiskt Kvinnoforum att verka, eftersom det är näst intill omöjligt att få bidrag för ett arbete över landsgränserna. Hittills är Norge det enda land som stöttat deras arbete.

  Men debatten om jämställdheten i samebyarna fortsätter. Jenny Wik-Karlsson och Ellacarin Blind avslöjar avslutningsvis att en undersökning om kvinnors villkor ska publiceras senare i vår.

Gerda Christenson

Läs mera:
Svenska Samernas Riksförbund (SSR) har hemsidan: www.sapmi.se

Samiskt Kvinnoforum (SNF) har en hemsida på nordsamiska, finska, norska och ryska:
www.saminissonforum.org/norsk

Allt material där inte annat anges:
© Kvinnofronten