Kvinnor i nätverket Feministiskt nej till surrogatmödraskap
demonstrerade utanför konferenslokalen.

Internationell konferens om surrogatmödraskap

En internationell konferens om surrogatmödraskap i Sverige – ett land där surrogatmödraskap inte är tillåtet – samtidigt som motståndare till surrogatmödraskap demonstrerade utanför konferenslokalen.
Moa Lindholm har tittat närmare på vad det är som pågår.

Den 12 augusti 2017 hölls en konferens i Stockholm om surrogatmödraskap, där tilltänkta föräldrar, IVF-kliniker, jurister och representanter för surrogatbyråer fanns representerade.

Konferensens innehåll

Programpunkterna behandlade ämnen såsom vad en ska tänka på när en väljer land, vilka kostnader en kan förvänta sig, hur juridiken ser ut, vilka tjänster som surrogatbyråer tillhandahåller och inte, hur den medicinska processen ser ut, samt exempel på hur processen gick till av personer som skaffat barn via surrogat.

  Några av de svenska personer och organisationer som deltog i paneler på konferensen var Barbro Westerholm, riksdagsledamot för Liberalerna, samt Karin Swanborg Sjöwall från tankesmedjan Timbro. Som partner till evenemanget stod bland annat Föreningen för surrogatmödraskap som arbetar för att altruistiskt surrogatmödraskap ska tillåtas i Sverige.

  Utöver ett fåtal svenska grupperingar utgjordes dock de flesta seminariehållarna och sponsorerna av icke-skandinaviska företag och organisationer. Bland annat amerikanska, spanska, ukrainska, grekiska och kanadensiska aktörer fanns representerade.

  Redan här kan man alltså börja undra, varför hålls en sådan konferens i Sverige om bara enstaka svenska aktörer finns på plats?

Families through surrogacy

Organisationen Families through surrogacy var huvudarrangör för konferensen. Det är en organisation baserad i Australien. De beskriver sig själva på följande vis: "Familjer genom surrogatmödraskap är en global konsumentbaserad icke vinstdrivande organisation. Med fokus på att stärka tilltänkta föräldrar, sammanför vi tilltänkta föräldrar, surrogater, experter samt familjer som blivit till genom surrogat".

  Den uppmärksamma läsaren lägger märke till ordet "konsumentbaserad". För ja, konsument av vadå? Inte kan det väl vara… kvinnors kroppar?

Surrogatmödrars perspektiv

På dagordningen fanns även en programpunkt med dels en förinspelad intervju med en ukrainsk kvinna, och dels några surrogatmödrar från USA och Kanada, som skulle diskutera de myter som cirkulerar kring exploatering och fritt samtycke. Vilka myter då kan en ju lite stillsamt undra…

  Efter konferensen skrev huvudarrangören följande på sin facebooksida: "Ett stort tack till alla ni som gjorde Skandinaviens första surrogatmödraskapskonferens möjlig – och ett särskilt tack till surrogatmödrarna Nadine Burger, Stacie Ludlow och Aimee Nemyer, vars ärliga insikt i vad som motiverar dem att vara surrogat lämnade de som protesterade mot konferensen utan argument."

  Och ja, vad ska en säga? Att hävda att ett fåtal västerländska surrogatmödrar kan tala för alla surrogatmödrar och att dessa kan ogiltigförklara all kritik är såklart förväntat, men otroligt oärligt.

Svenskt utnyttjande av surrogatmödrar

Samma organisation gjorde år 2015 en kartläggning av vilka nationaliteter som i högst utsträckning använde sig av surrogatmödraskap. Svenskar kom där på sjätte plats (sett till ländernas storlek) och norskar på tredje plats. Mellan 2012 och 2014 beräknas 600 norska och svenska par ha blivit föräldrar genom surrogatmödraskap. Att en konferens om detta hölls just i Sverige är därmed kanske inte oväntat. Särskilt med tanke på de ekonomiska förutsättningar som finns här.

Sponsorerna bakom konferensen

Ännu mer oroväckande blir det när en utforskar de sponsorer som stod bakom evenemanget. De flesta av dessa var fertilitetskliniker och surrogatbyråer. Saxat från några av dessas hemsidor:

"Över åren har vi uppnått ett utmärkt rykte och våra tjänster har blivit mycket uppskattade av tusentals kunder över hela världen."

"Efter registrering på vår hemsida kan du recensera surrogatmödrarnas profiler efter behag."

"Fördelarna med en amerikansk klinik, med bekvämligheten i en global närvaro..."

"Vi tror på att alla har rätt att bli föräldrar och vi finns här för att hjälpa till att uppnå detta."

"Surrogattjänster utomlands är perfekt för par som bor i länder där det inte är lagligt för dem att använda surrogat, eller i länder där det tar för lång tid att hitta en surrogatmamma."

  Om nu, som surrogatindustrin ofta verkar hävda, kvinnor och barn inte är handelsvaror – varför marknadsförs de då som det? Om människor som använder sig av dessa tjänster beskrivs som just "kunder" som ska "recensera surrogatmödrarnas profiler efter behag" – på vilket sätt är detta inte en fråga om kommersiell handel med andra människor? Den uppmärksamma läsaren kan även fråga sig vad det innebär att alla ska ha rätt att bli föräldrar. För om alla ska ha den rättigheten så betyder ju det att någon annan är skyldig att se till att den rättigheten uppfylls. Och vilka var det nu igen som har förmågan att bära barn? Jo, kvinnor. Att kvinnor ska göras skyldiga att med sina kroppar tillfredsställa andras rättigheter för oss in på farlig mark.

  Hos en av de USA-baserade surrogatbyråerna finns det olika paket, där priset sjunker ju större del av programmet som genomförs i Mexiko: "Fullständigt Mexiko-program med förlossning i Mexiko, inklusive äggdonator, 59 000 dollar. Fast pris (som inkluderar alla tjänster relaterade till IVF, surrogatgraviditeten, äggdonation, juridisk rådgivning, surrogatens resor, förlossning, försäkring och koordinering)."

  Inte heller här blir en särskilt övertygad av idén om att detta är en etisk industri, för här ser vi även att industrin helt öppet sätter olika pris på människor utifrån etnisk tillhörighet. Det billigaste programmet är alltså det som genomförs med mexikanska ägg samt med en mexikansk surrogatmamma – men vi ska samtidigt låtsas som att detta inte sker i en värld där människor de facto behandlas som mindre värda utifrån etnisk tillhörighet?

  En surrogatbyrå som verkar i Ukraina marknadsför sig till surrogatmödrar genom att dels säga att surrogatmödraskap aldrig handlar bara om pengar, men att de förstår och uppskattar att ett surrogatmödraskap är ett sätt att hjälpa sin egen familj. I samma stycke ger de också exempel på hur mycket kompensationspaketet kan räcka till, exempelvis att starta företag, köpa ett eget hem eller betala universitetet för sina egna barn. Att försöka hävda att det inte är en fråga om pengar hade varit mycket mer övertygande ifall gruppen surrogatmödrar i högre utsträckning hade utgjorts av kvinnor som har möjligheter att skicka sina barn till universitetet och bygga upp en egen försörjning utan att behöva inkomsten från en surrogatprocess.

  En annan ukrainsk surrogatbyrå svarar såhär på frågan om hur de säkerställer att surrogaten lämnar ifrån sig bebisen efter förlossningen: "En surrogat har inga föräldrarättigheter gentemot barnet, i något stadie i processen. I Ukraina är lagen otvetydig i att fastslå att alla rättigheter gällande barnet tillhör de tilltänkta föräldrarna. Surrogaterna deltar i detta framförallt för ekonomisk kompensation. Surrogatmamman mottar betalning först efter att bebisen är registrerad på din ambassad och ett resedokument har utfärdats i bebisens namn".

  Samma klinik kräver också att surrogatmammans make ger henne tillstånd att delta i processen. De marknadsför sig dessutom genom att de använder sig av kaukasiska ägg (det vill säga ägg som resulterar i vita barn…).

  Denna klinik är åtminstone något ärligare i att konstatera att det primärt handlar om ekonomisk kompensation. Här kan den uppmärksamma läsaren dock fråga sig vad det innebär att denna betalning kommer först när surrogatmamman levererat barnet. Alla som vet något om graviditeter vet att det är en process som kan medföra många risker och som absolut inte kommer med en garanti på att det i slutändan levereras ett barn. Vad som händer med surrogatmamman då står det inget om. En kan också fråga sig vad det innebär att en surrogat helt saknar föräldrarättigheter. Om barnet hon bär på tillhör någon annan så blir det ju i praktiken så att aborträtten har blivit bortförhandlad.

  Kunder som använder sig av surrogatbyrån Tammuz, som är den enda surrogatbyrå jag tittat på som uttryckligen vänder sig till svenskar och andra skandinaver, kan enligt deras hemsida vara gravida genom en surrogatmoder inom 1–2 månader. De skriver så här angående sina värderingar:

"Surrogat för alla – heterosexuella, ensamstående och HBTQ.

Att hålla det enkelt – Vi finns för Din/Er skull och jobbar på ett smidigt och flexibelt sätt med hög sekretess.

Vi är en familj – Vi stöttar Dig/er genom hela processen och hjälper till för att underlätta så mycket som möjligt."

  En kan ju undra hur detta reflekterar värderingar, då detta ju snarare låter som försäljningsargument.

   En annan av byråerna jämför de olika fördelarna mellan surrogatmammor i Ukraina och USA bland annat såhär:

- Surrogatprocessen i Ukraina är laglig, inga juridiska tvistemål om vem som är juridisk vårdnadshavare föreligger, tilltänkta föräldrar och surrogater matchas med religiös tillhörighet samt etnicitet i åtanke och det behövs generellt nästan inga resedokument för att ta sig in i Ukraina. Dessutom är tekniker tillåtna som låter föräldrarna bestämma barnets kön.

- Barn som blir till via surrogater i USA får ett amerikanskt pass, processen är öppen för singlar och hbtq-personer, även här är det möjligt att välja kön på barnet och dessutom finns en större mångfald bland donatorer vilket gör att valmöjligheterna kring ras, hårfärg, längd och så vidare är större.

  Som vi redan frågat oss så kan en alltså undra varför exempelvis ras och hårfärg överhuvudtaget nämns, ifall det verkligen är så att detta bara är en oskyldig tjänst för att tillgodose barnlösa pars önskningar. Att det är ett försäljningsargument att människor kan välja barnets egenskaper framstår åtminstone för denna feminist som att det nästan verkar som att barnet är en… vara?

Surrogatmödraskap och hbtq

Något som blir tydligt när jag tittar på surrogatklinikernas marknadsföring är att de ofta trycker på sitt inkluderande av hbtq-personer som ett argument för att de är etiska, inkluderande etc.

  Surrogatmödraskap lyfts ofta av delar av hbtq-rörelsen som ett bra sätt för homosexuella män att få barn, varvid personer som är kritiska mot surrogatmödraskap ibland anklagas för att motsätta sig att homosexuella män ska kunna bli föräldrar. Vad som blir mycket tydligt när en granskar surrogatbyråernas marknadsföring är att de riktar sig till rika, vita västerlänningar. Könssammansättningen i de par som utnyttjar dessa tjänster är ju inte det relevanta.

Sneda maktförhållanden

Indien, Thailand, Kambodja och Nepal är några länder som på senare tid stängt ner möjligheten för utländska par att åka dit för att använda sig av surrogatmödraskap, detta på grund av sneda maktförhållanden och kulturella skillnader. Ukraina och Georgien har därför blivit allt populärare destinationer för heterosexuella par, medan homosexuella par framför allt vänder sig till USA och Kanada. Vad som ju blir ytterst tydligt när en ser på marknadsföringen av de ukrainska klinikerna är ju att det knappast går att tala om jämna maktförhållanden, där jämlika parter genomför en affärstransaktion som vilken annan som helst. Att tala om att det är ett så kallat "fritt val" helt frånskilt från ekonomisk ojämlikhet och ojämställdhet faller helt enkelt platt.

   Den statliga utredning 2016:11, "Olika vägar till föräldraskap", slog fast att varken altruistiskt eller kommersiellt surrogatmödraskap ska kunna genomföras i Sverige. Utredningen hänvisade till att det inte går säkerställa att surrogatmamman inte utsatts för påtryckningar. Utredningen konstaterar också att Sverige bör motverka att svenska par åker utomlands för att använda sig av surrogattjänster, med hänvisning till att det närmar sig handel med kvinnors kroppar – och att det lagen inte tillåter i Sverige inte heller ska ske utomlands.

  En kan ju undra hur denna konferens går i linje med detta med tanke på de aktörer som låg bakom den. Inte minst kan en ifrågasätta hur ett bolag såsom Tammuz tillåts verka och marknadsföra sina tjänster i ett land där deras tjänster faktiskt inte är lagliga.

Kvinnofrontare och i nätverket andra demonstrerar när Tammuz
fortsatte att ordna konferenser för surrogatmödraskap i Sverige.

Feministiskt nej till surrogatmödraskap

Utanför konferensen protesterade deltagare från nätverket Feministiskt nej till surrogatmödraskap, som ett tiotal organisationer (bland annat Kvinnofronten) står bakom, med det gemensamma manifestet:

1. Nej till graviditetskontrakt – försvara kvinnans fullständiga rätt till sin kropp.

2. Stoppa handeln med kvinnor.

3. Nej till en återgång till ofrivillig graviditet – försvara aborträtten!

4. Kvinnor är inga behållare – barn är inga handelsvaror.

5. Det finns ingen rätt till barn – barn har rätt till sina föräldrar.

Något behöver göras

Något som blir klart är att Sverige måste ta ett tydligare ställningstagande för att hindra att svenskar kan delta i processer som bygger på handel med kvinnors kroppar. Det vi inte tillåter i Sverige kan vi ju heller inte stötta utomlands. Så länge vi lever i ett ojämställt och ojämlikt samhälle så kan vi helt enkelt inte garantera att det är ett fritt val att delta i surrogatarrangemang. Sammanfattningsvis så lyckas surrogatbyråerna med konststycket att i samma veva exploatera fattiga människor, reproducera rasism samt bedriva handel med kvinnors kroppar. Allt detta samtidigt som de marknadsför sig som goda hjälpare som bara vill uppfylla barnlösa människors drömmar. Det är nästan så att jag blir imponerad över hur många sätt samma industri lyckas förfära mig.

Moa Lindholm

Artikeln, som ursprungligen publicerades i Kvinnofrontens nyhetsbrev 2017, är något omarbetad i augusti 2019.

Allt material där inte annat anges:
© Kvinnofronten