Som alla feminister
blir förstås också vi i Kvinnofronten ibland kallade
"manshatare". Men vad är egentligen MANSHAT? Precis
som tjejen på teckningen, så tycker vi att det är
viktigt att definiera vad mans- respektive kvinnohat faktiskt handlar
om. Kvinnor som blir kallade "manshatare" har ju oftast
inte våldtagit män, misshandlat män, utnyttjat dem
i prostitution eller liknande. Men däremot har kvinnor som
blir kallade "manshatare" oftast pratat
om att män begår sådana övergrepp mot kvinnor.
Vi tar oss alltså rätten
att berätta om vad män gör mot kvinnor i vårt
samhälle. Och vi tar oss rätten att prata om könen
i allmän bemärkelse, eftersom kvinnoförtrycket inte
bara handlar om att några enskilda män varit taskiga
mot några enskilda kvinnor, utan om ett helt samhälle
skapat av män, för män, med kvinnoförtrycket
som grund.
Dessutom kan man fråga sig
varför kvinnor inte skulle hata män, precis som alla andra
förtryckta kan hata förtryckaren. Självklart
händer det de flesta kvinnor, att vi då och då
känner att vi hatar män (om än inte alla män,
och kanske inte samtidigt). Det gäller nog speciellt när
vi ser vad så många män gör mot så många
kvinnor i form av sexualiserat våld. Men likadant kan det
vara när vi ser hur ovilliga många män är att
ta till sig vad kvinnor säger eller att ge upp några
av sina privilegier.
Men det är inte samma sak som
att (alltid) tycka att alla män är hopplösa, eller
att tro att män inte kan förändras.
Man kan ju dessutom vända på
det, och säga att det är egentligen ganska fantastiskt
och hoppfullt? att trots allt det män gör
mot kvinnor i form av ekonomiskt, politiskt och sexuellt förtryck
i vår värld, så tror vi fortfarande att män
kan förändras och åtminstone personligen välja
att försöka att inte delta i förtrycket av kvinnor.
© Kvinnofronten 2001. Illustration:
© Gerda Christenson.
|