«  Krävde rösträtt för alla

Första tyska demonstrationen för rösträtt för kvinnor, i München 1912.

Deutscher Frauenstimmrechtsbund (DF) har ibland också kallats Deutscher Bund für Frauenstimmrecht. Organisationen bildades 1913 på initiativ av Anita Augspurg och Lida Gustava Heymann.

  Bakgrunden var att den organisation som de hade bildat elva år tidigare, DVF, Deutschen Verband für Frauenstimmrecht, hade ändrat inriktning. Den krävde inte längre rösträtt för alla, utan bara rösträtt för kvinnor på samma villkor som för män i de flesta delstater då, det vill säga endast för rika. Beslutet ledde till att både ett hundratal enskilda medlemmar och flera lokala grupper gick ur DVF. De samlades stället i den nya organisationen.

  Deutscher Frauenstimmrechtsbund skilde sig därmed från andra organisationer för kvinnors rösträtt i Tyskland på så sätt att DF hela tiden krävde vad som ibland kallades universell rösträtt: rösträtt för alla oberoende av kön, etnicitet eller ekonomi.

I den internationella rösträttsrörelsen IWSA:s tidning Jus Suffragii berättade Lida Gustava Heymann i juli 1916 dessutom att DF var en organisation utan styrelse. Istället fungerade den så att vilken medlem eller medlemsförening som helst kunde lägga förslag, men för att ett förslag sedan skulle antas krävdes trefjärdedels majoritet bland medlemsorganisationerna.

  I och med första världskriget minskade aktiviteten hos övriga nationella rösträttsorganisationer i Tyskland, men DF:s lokalgrupper fortsatte sitt arbete även under kriget.

Till skillnad från många borgerliga tyska feminister var både Anita Augspurg och Lida Gustava Heymann starka motståndare till kriget och engagerade i fredsarbete. De arrangerade möten mot kriget i lokala DF-föreningar, och de var med och arrangerade kvinnornas internationella fredskongress i Haag 1915. Men att kvinnor ägnade sig åt fredsarbete medan landet var i krig sågs som förräderi av den tyska staten. Alla kvinnor som hade deltagit i Haag-kongressen kontrollerades, och Deutscher Frauenstimmrechtsbund sågs därefter som en förtäckt pacifistorganisation.

  Augspurg och Heymann bevakades, de fick utegångsförbud, deras telefon avlyssnades och deras brev censurerades. Ändå lyckades de en tid fortsätta hålla möten under sken av att de hade téträffar med andra kvinnor hemma i sitt vardagsrum.

När så den tyske kejsaren mitt under kriget deklarerade att det skulle komma en rösträttsreform, men utan kvinnors rösträtt, reagerade de tyska kvinnorna med starka protester. Alla Tysklands rösträttsorganisationer gick 1917 samman – både borgerliga och socialistiska kvinnor – i ett gemensamt krav på kvinnors rösträtt.

  Ett år senare, då kriget i och med den tyska revolutionen i november 1918 tog slut, beslöt Tyskland att införa rösträtt för kvinnor.

  Kvinnorna röstade första gången i januari 1919. Då las DF ner.