«  Tillbaka

Handarbetets Vänners butik på Brunkebergstorg 18.

Föreningen Handarbetets Vänner (HV) startades 1874 på initiativ av Sophie Leijonhufvud Adlersparre, Hanna Winge och Molly Gothlieb. Syftet var att ge kvinnor en möjlighet att kunna försörja sig, men också att gynna svensk slöjd.

  Sophie Leijonhufvud Adlersparre blev föreningens ordförande och Hanna Winge var den första konstnärliga ledaren. Kända svenska konstnärer gjorde förlagor till gobelänger som sedan vävdes hos Handarbetets Vänner eller las ut på uppdrag till väverskor på flera olika orter i landet. HV jobbade också med inredningstextil, tapetvävnad, matt- och möbeltyger, ridåer, konstbroderi och spetsknyppling.

  Föreningen arbetade med internutbildning i broderi och textilt konsthantverk, och från 1891 höll de kurser för vävlärare. Från och med 1915 fick HV ett särskilt statsbidrag för undervisningen. Kurserna var aldrig separatistiska enbart för kvinnor, men det var endast kvinnor som ville gå dem. Först på 1960-talet började män söka sig dit.

  För att kunna visa upp sin verk och sälja dem skaffade HV en lokal både för utställning och försäljning. De blev också officiell hovleverantör.

Försäljnings- och utställningslokalen Birger Jarlsgatan 5, 1906.

  De kvinnor som först arbetade med Handarbetets Vänner reste runt i landet och samlade på sig exempel på textil folkkonst att ha som inspiration för nya arbeten.

  Handarbetets Vänner hade också stor betydelse för den feministiska rörelsen i Sverige. Det var inte bara så att föreningen startades av feminister. Många av medlemmarna genom åren var feminister. När Dräktreformföreningen försökte förändra att det dåtida kvinnomodet tvingade kvinnor att bära korsetter, snörliv och långa, tunga kjolar i lager, som hindrade dem från att röra sig, skapade Hanna Winge 1885 ett förslag till reformdräkt.

  1911 höll den internationella rösträttsroganisationen IWSA, International Woman Suffrage Alliance, sin kongress i Sverige. Till den tillverkade Handarbetets Vänner det standar som IWSA sedan förde med sig överallt genom åren. Standaret var designat av Eivor Hedvall Fischer. Skisserna till det och många andra arbeten finns idag hos Nordiska muséet. I tidningen Dagny beskrevs standaret så här:

Handarbetets Vänner är aktivt även idag. Numera beskriver sig HV som ett "centrum för utbildning, utveckling, tillverkning och experiment av avancerade textilier och design".