«

Dräktreformklänning för vardag till vänster och för fest till höger.
Däremellan dåvarande festmode.

Svenska drägtreformföreningen bildades 1886. Allt startade på ett möte för "damsällskapet Nya Idun" i februari 1885, där Anne Charlotte Leffler höll ett engagerande tal om engelska feministers kamp för rimligare kläder för kvinnor. Bland dem som startade föreningen hörde även exempelvis Ellen Key, Alfhild Agrell och Hanna Palme. De var dessutom inspirerade av de amerikanska feministernas försök med bloomers.

   Handarbetets Vänner fick i uppdrag att utarbeta modeller för kläder som skulle vara mer lämpliga för kvinnor än exempelvis korsetter och snörliv. Idén var att kläderna skulle vara "vackrare, hälsosammare och mindre kostsamma" och att de skulle "bryta mot en konventionell kvinnlighet".

   Hos Projekt Runeberg finns det första häftet som gavs ut om "Reformdrägten" i form av ett Meddelande till allmänheten. Där står allt någon behöver veta om hur dräkten ska sys, hur mycket tyg som går åt till vad, och hur broderierna är i form av ormslingor. Nästan direkt efter gavs ännu en broschyr ut för att förtydliga det som kvinnor undrade över: Svar på frågor rörande reformfestdrägten.

   Läkaren Karolina Widerström var en annan av dem som direkt engagerade sig i föreningen, medan hon ännu höll på att utbilda sig till läkare. På ett möte i Stockholm den 29 oktober 1886 höll hon ett inledningsanförande under rubriken "Några ord om Qvinnodrägtens reformerande".

   1893 skrev hon broschyren "Den kvinnliga klädedräkten – Betraktad ur hälsans synpunkt", där bland annat nedanstående illustration fanns med.

I broschyrtexten betonade Karolina Widerström att hon inte drev att kvinnor skulle börja bära byxor – det som de amerikanska feministerna blivit så trakasserade för. Men idag kan vi ändå undra vad hon innerst inne tänkte, när hon skrev texten:

Måhända är det klokast, att jag nu genast befriar mig från den misstanke, läsarinnan av nysskrivna rader möjligen fattat, nämligen att jag skulle vilja bortskaffa allt vad kjolar heter ock ersätta dem med byxor. En sådan reform skulle dels vara alltför brådstörtad, dels har den, skulle jag tro, skönhetshänsyn emot sig. Mig åtminstone förefaller den yttre kjolen, klädningskjolen, vara ett vackert ock till den kvinnliga figuren passande plagg. Om min smak därvid bestämmes av vana eller skönhetssinne, vågar jag emellertid ej avgöra. Något rimligt skäl för att av kjolarna behålla mer än den yttre kan jag dock ej finna, utan böra underkjolarna till bärarinnans stora vinst ersättas med de lättare, varmare plaggen byxor.

Dräktreformen framställdes som att den gällde alla kvinnor, men i praktiken var det förstås en rörelse för borgarklassens kvinnor. Ändå satsade de också på att göra "helsosamma och praktiska underkläder för arbetarklassens kvinnor". Augusta Lundins exklusiva atelier fick i uppdrag att ta fram en modell för gravida kvinnor, och föreningen var mycket tacksam när Augusta Lundin valde att skänka modellen till föreningen som ett stöd för verksamheten.

Nordisk Familjebok 1907 berättade att föreningen ordnade utställningar både i Stockholm och på "landsorten", där folk kunde se förslagen till vettiga kläder för kvinnor och barn. Vidare står det att "genom försäljningslokal, föredrag, broschyrer, tidskrifts- och tidningsartiklar spred föreningen kännedom om sina syften och sin verksamhet".

  1890 gick Svenska drägtreformföreningen in som en grupp i Fredrika Bremer-förbundet. Men Svenska Drägtreformföreningen las ner 1903, då modet ändrats och syftet delvis var uppnått.

  Inget av de andra nordiska länderna hade någon motsvarande förening särskilt för dräktreform, men frågan drevs av både Norsk Kvindesagsforening, Dansk Kvindesamfund och Finsk Kvinnoförening.

  I Kvinnornas tidning 1925 skrev Frigga Carlberg om dräktreformarbetet att alla inte gillade att kvinnor klädde sig förnuftigt, och tillade torrt: "Rörelsen förflyttade emellertid gatsopningen med klänningskjolarna dit den egentligen hör hemma, d.v.s. renhållningsverket."

(förutom i de skrifter som nämnts här ovanför):

Drägtreformföreningens i Stockholm redogörelse för arbetsåret 1887-1888, i tidskriften Framåt, n:o 21-24/december 1888.