«  Författare med ovanligt stor påverkan på sin tid

Ellen Key var en författarinna, debattör och talare som påverkade folks tankar både i Sverige och internationellt. Än idag är hennes bok "Barnets århundrade" långt före sin tid – och den gavs ut år 1900.

Ellen Key föddes den 11 december 1849 i Gladhammar utanför Västervik. Hon växte upp i ett hem som hade det gott ställt och Ellen var äldst av sex syskon. Alla syskonen Key blev strängt uppfostrade, föräldrarna trodde att fysiska bestraffningar och hård diciplin skulle fostra starka karaktärer. Det ledde till att barnen kände fruktan för föräldrarna, medan smekningar och beröm "voro mycket sällsynta", har Ellen senare skrivit. Däremot var föräldrarna liberala på så sätt att de inte gjorde någon skillnad mellan flickor och pojkar i sin fostran, vilket var mycket ovanligt på den tiden.

   Vartefter barnen blev större kom de närmare föräldrarna, och både mamman och pappan uppmuntrade Ellens skrivande. Så småningom hjälpte hon sin pappa, som var politiker, i hans riksdagsarbete. Under några år utbildade hon sig i Stockholm genom Fröknarna Rossanders Lärokurs för fruntimmer. Sedan arbetade hon själv som lärare – i Anna Whitlocks skola. Ellen Key var dessutom en ansedd talare, som regelbundet föreläste vid Stockholms Arbetareinstitut. Och hon reste på föreläsningsturnéer till andra länder.

   I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var Ellen Key en av Sveriges mest kända och uppmärksammade författare och samhällsdebattörer. Hennes tankar runt skolan och vad den egentligen ville lära elever, ledde till att hon år 1900 gav ut boken Barnets århundrade, del I och II. Den utkom i flera upplagor och gavs ut på elva språk.

Numera är Ellen Key nästan mer känd i andra länder än i Sverige, och det hon är mest känd för är just sina idéer om pedagogik. I Barnets århundrade kritiserade hon skolan, bland annat för att den bara matade eleverna, och det med obegripligt splittrad kunskap. Hon jämförde eleven med en sten vid stranden: "Där träffas den av det ena vågskvalpet efter det andra, dag från dag, termin efter termin. Plask – fyrtiofem minuter kristendom; plask – dito historia; plask – dito slöjd" ... "Under dessa vågskvalp domna hjärnorna, fördummas och förstummas själarna, lärarnas som lärljungarnas.".

   Hon var emot den traditionella åldersindelningen och ville att skolan skulle utveckla personligheter istället för att göra eleverna till vad hon kallade "encyklopedier i västficksformat".

Ellen Key stod på många sätt socialismen nära, även om hon aldrig var partiansluten socialist. Snarare var hon kanske något slags socialliberal.

   Hon har periodvis varit illa ansedd inom kvinnorörelsen, eftersom hon betonade att kvinnor och män i grunden har könade karaktärsdrag, och hon drev att kvinnan i första hand är moderlig – samtidigt som hon drev kvinnors politiska rösträtt. Ellen Key var emot äktenskapet som ekonomisk och social institution och menade att "De som älskar varandra, är makar". Ett äktenskap utan kärlek menade hon var det som verkligen var "osedligt".

   En av de organisationer som Ellen Key engagerade sig i var Svenska dräktreformföreningen.

   Skönheten var viktig för Ellen Key, på så sätt han hon ville att alla skulle få ha det vackert omkring sig i vardagen. Det gör folk mer harmoniska, menade hon. Själv byggde hon sig hemmet Strand, alldeles vid vattnet, invid Vättern. Och hon startade en stiftelse som efter hennes död skulle göra Strand till vilohem för arbetande kvinnor.

   För att kvinnor skulle kunna mötas och utbyta erfarenheter över klassgränserna startade Ellen Key och hennes vän Amalia Fahlstedt 1892 nätverket Tolfterna, som fick stor betydelse för de som deltog. Där blev Ellen vän med arbetarkvinnan och socialdemokraten Elin Engström, som hon övertalade att gå in som styrelsemedlem i stiftelsen Strands vilohem.

Samtidigt som Ellen Key var en sådan kämpe mot aga och för barns rätt, hade hon en tro på att vissa människor var utvecklingsmässigt finare och bättre än andra, en slags övermänniskoidé, som inte var ovanlig för dåtidens kulturella. Därför ville hon införa tvångssteriliseringar av mentalt handikappade. Hon till och med föreställde sig en framtid där läkare "under ansvar och kontroll" skulle kunna avliva de barn som var "ytterligt missbildade". Hon tyckte att de barnens liv måste vara en "oavlåtlig pina för barnen själva och deras omgivning".

   Ellen Key dog den 25 april 1926, så hon fick aldrig se hur nazisterna i Tyskland gjorde allvar av såna omänskliga idéer.

Idag finns flera skolor i Sverige som är döpta efter Ellen Key. En gata i Fruängen och en Linköping är också döpta efter henne, och en park i Stockholm heter Ellen Keys park.

Fotografiet av Ellen Key på mitten av sidan
är taget av Henry B. Goodwin.

HÄR kan du läsa om Ellen Keys Strand, hur du kan besöka huset tillfälligt eller ansöka om att få bo där några sommarveckor som stipendiat.

och HÄR, hos Litteraturbanken, kan du läsa flera av hennes verk direkt på nätet.