«  Sophie Leijonhufvud Adlersparre var en feministisk organisatör av stora mått och redaktör för nordens första kvinnotidning

Carin Sophie Leijonhufvud föddes den 6 juli 1823 på godset Helgerum i Kalmar län, som friherrinna och dotter i en av Sveriges förnämsta familjer. Men när pappan senare dog förändrades familjens ekonomi helt. Bröderna försörjde sig redan själva, medan Sophie, hennes mamma och hennes syster Amelie flyttade till Stockholm. Där fick Sophie och Amelie försörja sig på att brodera och ge pianolektioner. Sophie började senare också översätta.

  Det feministiska engagemanget började när Sophie lärde känna sin vän Rosalie Roos, som hade bott i USA i flera år och inspirerats av den feministiska rörelsen där. Sophie och Rosalie bestämde sig för att tillsammans starta en tidning för kvinnofrågor, den första feministiska tidningen i Norden.

  De kallade försiktigtvis sin tidning för Tidskrift för hemmet, och den började komma ut 1859. Sophie skrev under signaturen Esselde, vilket kom ur SLd, alltså en förkortning av hennes namn: Sophie Leijonhufvud. I tidningen drev hon att "kvinnan behöver arbetet och arbetet behöver kvinnan".

I enlighet med det grundade Sophie Leijonhufvud 1862 söndags- och aftonskolor för arbetarklassens döttrar. 1863 startade hon med stöd av väninnan Rosalie renskrivningsbyråer, för att på så sätt kunna ge behövande kvinnor jobb. Sophie var också drivande för att kvinnor skulle få studera på Konstakademin på samma villkor som män, vilket infördes 1864.

  1865 startade Sophie, Rosalie och några till även Föreningen för frivillig vård av sårade och sjuka i fält, vilket senare blev Svenska Röda Korset. Sophie Leijonhufvud drev också att de skulle ansluta sig till internationella Röda Korset. 1866 startade Sophie, Rosalie och fler driftiga damer en form av lånebibliotek (sådana fanns annars inte då) som kallades för Stockholms läsesalong för damer.

I slutet av 1860-talet gifte sig Sophie Leijonhufvud med Axel Adlersparre, en liberal riksdagsman, före detta sjöofficer och änkling med fem barn. Mannen var lite speciell. När han 1875 köpte ett hus åt dem på söder i Stockholm, lät han bygga om det som om det vore ett örlogsskepp. Huset hade tågvirke till ledstänger i trapporna, skjutdörrar och panelklädda rum utan gardiner.

  Sophie Leijonhufvud Adlersparre blev så småningom en av de mest ledande organisatörerna i dåtidens kvinnorörelse. 1874 var hon med och startade Handarbetets vänner tillsammans med Hanna Winge. 1884 var det dags för startandet av FBF, Fredrika Bremer-förbundet. Tidskrift för hemmet efterträddes av förbundets tidning Dagny (som så småningom, 1913, blev tidskriften Hertha – som ges ut än idag). När Sophie slutat som chefredaktör för Dagny satt hon kvar i styrelsen ända till året innan hon dog.

  En av de saker hon drev starkt där var behovet av att lyfta och synliggöra kvinnors historia, eftersom den även på den tiden var så osynliggjord.

  Förutom allt annat stöttade Sophie Leijonhufvud Adlersparre också flera blivande författare, som till exempel Ellen Key och Selma Lagerlöf. Hon stöttade dem både genom att publicera dem, genom direkt ekonomiskt stöd, och genom goda råd. Selma Lagerlöf har skrivit att hon behållit en av Esseldes skrivregler i tacksamt minne: "Stryk allt, som inte är roligt eller nödvändigt".

På senare år fick Sophie Leijonhufvud Adlersparre mycket kritik från yngre feminister för att hon ansågs vara alltför dominant. 1887 drev Sophie Leijonhufvud Adlersparre ett hårt angrepp mot Göteborgs Kvinnoförening och deras tidning Framåt! och hennes hetsande både i Dagny och andra tidningar mot redaktören Alma Åkermark ledde till att tidningen lades ner. Många konstaterade att den äldre kvinnan då knäckte en ung och radikal feminist.

(Du kan läsa mer om det på sidorna för tidningarna Framåt! och Dagny.)

  1895 fick Sophie Leijonhufvud Adlersparre medaljen Illis Quorum för sin livsgärning.

  Under sina sista år blev Sophie Leijonhufvud Adlersparre alltmer sjuk och svag. Hon dog av ett våldsamt influensaanfall den 27 juni 1895.

Sigrid Leijonhuvud: Sophie Adlersparre (Esselde) Ett liv och en livsgärning finns att läsa direkt på nätet hos Projekt Runeberg.