«  Tillbaka

Kommittén har möte hemma hos Anna Sterky 1902. Från vänster sitter
Alma Eriksson (Norsell), nästa kvinna är Gertrud Månsson, vid skrivbordet
sitter Anna Sterky, bredvid henne Kata Dalström och Anna Johansson, och
bakom dem står Lotten Lundgren och Lova Molander.

Kommittén för den kvinnliga agitationen – till vardags förkortat Agitationskommittén – bildades 1897 som en grupp inom SAKK, Stockholms Allmänna Kvinnoklubb, det som långt senare skulle bli grunden för Socialdemokratiska kvinnoförbundet.

   Kvinnoklubben ville satsa på att få med fler arbetarkvinnor i kampen, och de tyckte inte att de politiskt och fackligt engagerade männen inom den spirande socialdemokratin tog kvinnors villkor eller behov på allvar. Dessutom tyckte de att fler kvinnor borde få chansen att lära sig tala och argumentera utan att bli tilltryckta av män.

   Målet för Agitationskommittén var alltså att fler kvinnor skulle engagera sig fackligt och politiskt. Gertrud Månsson blev första ordföranden och Kata Dahlström blev sekreterare.

   År 1900 ombildades gruppen, och Anna Sterky blev ny ordförande, Gertrud Månsson sekreterare, och bland andra ingick då även Elin Engström och Ruth Gustafsson i gruppen.

   Vid den tiden gjorde kommittén en utredning för att få veta hur många kvinnor i Sverige som var fackligt organiserade. Resultatet gjorde Agitationskommittén än mer övertygade om hur viktigt det var att engagera fler arbetarkvinnor.

   Efter ytterligare några år, 1902, ombildades kommittén till Kvinnornas fackförbund.

Agitation = argumentera för att sätta i rörelse, uppvigla.