«  Tillbaka

Sömmerskor vid Schwartzman & Nordströms fabrik i Uddevalla vid tiden för
bildandet av Kvinnornas Fackförbund. Foto: Bohusläns museum.

Kvinnornas fackförbund bildades 1902. Det var i praktiken en ombildning av den så kallade Agitationskommittén som fanns inom SAKK, Stockholms allmänna kvinnoklubb.

  Kvinnor hade börjat starta egna fackföreningar vid den tiden, både för att kvinnor ofta jobbade på andra arbetsplatser än män och för att männen på gemensamma jobb oftast inte ville ha med kvinnor i sina fackföreningar, en del nekade helt till att kvinnor skulle få gå med. Agitationskommittén hade hjälpt till att starta särskilda kvinnoföreningar, och fungerat som samordnare. Men genom att skapa ett gemensamt förbund för kvinnornas fackföreningar ville de få bättre möjligheter att påverka vid förhandlingar och konflikter.

  Redan första året anslöt sig Kvinnornas fackförbund till det Socialdemokratiska arbetarpartiet. Och efter några år, 1904, anslöt de sig till LO.

Det nya fackförbundet organiserade framför allt sömmerskor, eftersom det var det vanligaste jobbet bland kvinnor i Stockholm då, men de organiserade också tvätterskor och strykerskor. I starten var det flest kvinnofackföreningar i Stockholm i den nya organisationen, men det kom snart med allt fler fackföreningar för kvinnor från överallt i Sverige, och efter några år var stockholmsföreningarna i minoritet inom förbundet.

  Vartefter anslöt sig också fackföreningar från fler branscher, som baderskor och fabriksarbeterskor av olika slag. De flesta var nybildade. När Kvinnornas fackförbund var som störst samlade de ett 30-tal fackföreningar. De tog dessutom initiativ till bildandet av föreningar för jungfrur och pigor och andra som jobbade i hemmen, som Stockholms Tjänarinneförening.

  Anna Sterky blev ordförande i Kvinnornas fackförbund. Hon var sömmerska, precis som de flesta som var med i starten.

Morgonbris och kongress

1904 startar Kvinnornas fackförbund sin tidning Morgonbris – Arbeterskornas tidning. Tre år senare arrangerade de tillsammans med Stockholms Allmänna Kvinnoklubb den första stora nationella konferensen för arbetarkvinnor, en kongress med representanter dels för de olika socialdemokratiska kvinnoklubbarna i landet och dels kvinnors fackföreningar inom arbetarrörelsen.

  I tidningens julnummer samma år berättade de om "Våra kvinnliga agitatorer" bland de unga: kappsömmerskan Ruth Gustafson, hattmodisten/handelsbiträdet Sigrid Vestdal-Hansson och fabriksarbeterskan Hilma Hofstedt.

Foto ur tidningen Morgonbris 1904. Styrelsen i Kvinnornas fackförbund, från
vänster: Ruth Pettersson, Maria Israelsson, Gertrud Månsson, Anna Sterky,
Anna Pettersson, Anna Johansson och Greta Persson.

Männen saboterade...

Att det var så många sömmerskor med i Kvinnornas fackförbund berodde på att Skrädderiarbetarförbundet hörde till dem som inte tillät kvinnor att vara medlemmar. De tyckte att skräddare var så mycket finare än sömmerskor. Men när de såg hur kvinnorna kom in mer och mer i branschen ville de tillåta de sömmerskor som sydde herrkläder att vara med. De sömmerskor som inte var fina nog åt männen kunde Kvinnornas fackförbund få behålla.

  Kvinnornas fackförbund drev då med hjälp av LO igenom att alla olika typer av sömmerskor skulle organiseras tillsammans i Skrädderiarbetarförbundet; kapp-, damkläd-, möss-, kravatt-, korsett-, linne- och rosettsömmerskor samt trikåstickerskor. Dessutom skulle förbundet anställa en kvinna som skulle ansvara för agitationen bland kvinnorna inom yrket. Och så blev det. 1909 las Kvinnornas fackförbund ner.

  De hade inget annat val. Om de hade fortsatt driva förbundet skulle de bara kunnat organisera de få och fattigaste fackförbund för kvinnor som skulle bli över. Genom avtalet som de lyckades driva igenom skulle Skrädderiarbetarförbundet inte kunna utestänga några kvinnor. De övriga fackförbunden i Kvinnornas fackförbund anslöts till sina respektive förbund för män.

  Tidningen Morgonbris övertogs av den Socialdemokratiska kvinnokongressens arbetsutskott.

...och svek kvinnorna

Men männen i Skrädderiarbetarförbundet ville bara ha in kvinnorna för sin egen skull. När ekonomin blev sämre avskedades snabbt den kvinna som var anställd för att agitera bland kvinnorna.

   Något intresse för arbetarkvinnornas särskilda villkor fanns inte, så följden blev att fler och fler kvinnor försvann från facket igen.

Agitation = argumentera för att sätta i rörelse, uppvigla.

Anne-Marie Lindgren & Marika Lindgren Åsbrink: Systrar kamrater! Arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer.