«
Tillbaka

Sömmerskor vid Schwartzman & Nordströms fabrik i Uddevalla vid tiden för
bildandet av Kvinnornas Fackförbund. Foto: Bohusläns museum.

Kvinnornas
fackförbund bildades 1902. Det var i praktiken en ombildning
av den så kallade Agitationskommittén
som fanns inom SAKK,
Stockholms allmänna kvinnoklubb.

Kvinnor hade börjat starta egna fackföreningar
vid den tiden, både för att kvinnor ofta jobbade på
andra arbetsplatser än män och för att männen
på gemensamma jobb oftast inte ville ha med kvinnor i sina
fackföreningar, en del nekade helt till att kvinnor skulle
få gå med. Agitationskommittén hade hjälpt
till att starta särskilda kvinnoföreningar, och fungerat
som samordnare. Men genom att skapa ett gemensamt förbund för
kvinnornas fackföreningar ville de få bättre möjligheter
att påverka vid förhandlingar och konflikter.

Redan första året anslöt sig Kvinnornas
fackförbund till det Socialdemokratiska arbetarpartiet. Och
efter några år, 1904, anslöt de sig till LO.

Det
nya fackförbundet organiserade framför allt sömmerskor,
eftersom det var det vanligaste jobbet bland kvinnor i Stockholm
då, men de organiserade också tvätterskor och strykerskor.
I starten var det flest kvinnofackföreningar i Stockholm i
den nya organisationen, men det kom snart med allt fler fackföreningar
för kvinnor från överallt i Sverige, och efter några
år var stockholmsföreningarna i minoritet inom förbundet.

Vartefter anslöt sig också fackföreningar
från fler branscher, som baderskor och fabriksarbeterskor
av olika slag. De flesta var nybildade. När Kvinnornas fackförbund
var som störst samlade de ett 30-tal fackföreningar. De
tog dessutom initiativ till bildandet av föreningar för
jungfrur och pigor och andra som jobbade i hemmen, som Stockholms
Tjänarinneförening.

Anna Sterky blev ordförande
i Kvinnornas fackförbund. Hon var sömmerska, precis som
de flesta som var med i starten.

Morgonbris och kongress
 
1904 startar Kvinnornas fackförbund sin tidning Morgonbris
– Arbeterskornas tidning. Tre
år senare arrangerade de tillsammans med Stockholms Allmänna
Kvinnoklubb den första stora nationella konferensen för
arbetarkvinnor, en kongress med representanter dels för de
olika socialdemokratiska kvinnoklubbarna i landet och dels kvinnors
fackföreningar inom arbetarrörelsen.

I tidningens julnummer samma år berättade
de om "Våra kvinnliga agitatorer"
bland de unga: kappsömmerskan Ruth Gustafson,
hattmodisten/handelsbiträdet Sigrid Vestdal-Hansson
och fabriksarbeterskan Hilma Hofstedt.

Foto ur tidningen Morgonbris 1904. Styrelsen i Kvinnornas fackförbund,
från
vänster: Ruth Pettersson, Maria Israelsson, Gertrud Månsson,
Anna Sterky,
Anna Pettersson, Anna Johansson och Greta Persson.

Männen
saboterade...

Att det var så många sömmerskor med i Kvinnornas
fackförbund berodde på att Skrädderiarbetarförbundet
hörde till dem som inte tillät kvinnor att vara medlemmar.
De tyckte att skräddare var så mycket finare än
sömmerskor. Men när de såg hur kvinnorna kom in
mer och mer i branschen ville de tillåta de sömmerskor
som sydde herrkläder att vara med. De sömmerskor som inte
var fina nog åt männen kunde Kvinnornas fackförbund
få behålla.

Kvinnornas fackförbund drev då med hjälp
av LO igenom att alla olika typer av sömmerskor skulle organiseras
tillsammans i Skrädderiarbetarförbundet; kapp-, damkläd-,
möss-,
kravatt-, korsett-, linne- och rosettsömmerskor samt trikåstickerskor.
Dessutom skulle förbundet anställa en kvinna som skulle
ansvara för agitationen bland kvinnorna inom yrket. Och så
blev det. 1909 las Kvinnornas fackförbund ner.

De hade inget annat val. Om de hade fortsatt driva förbundet
skulle de bara kunnat organisera de få och fattigaste fackförbund
för kvinnor som skulle bli över. Genom avtalet som de
lyckades driva igenom skulle Skrädderiarbetarförbundet
inte kunna utestänga några kvinnor. De övriga fackförbunden
i Kvinnornas fackförbund anslöts till sina respektive
förbund för män.

Tidningen Morgonbris övertogs av den Socialdemokratiska
kvinnokongressens arbetsutskott.

...och svek kvinnorna

Men männen i Skrädderiarbetarförbundet ville bara
ha in kvinnorna för sin egen skull. När ekonomin blev
sämre avskedades snabbt den kvinna som var anställd för
att agitera bland kvinnorna.

Något intresse för arbetarkvinnornas särskilda
villkor fanns inte, så följden blev att fler och fler
kvinnor försvann från facket igen.

Agitation
= argumentera för att sätta i rörelse, uppvigla.

Anne-Marie Lindgren & Marika Lindgren Åsbrink: Systrar
kamrater! Arbetarrörelsens kvinnliga
pionjärer.

|