«  Tysk författare som skrev om kvinnors rättigheter

Marianne Adelaide Hedwig Jülich föddes den 20 september 1831 i Berlin i Tyskland. Hon var det tredje av 18 (!) barn till Wilhelmine Jülich och Gustav Schlesinger (senare tog han namnet Schleh), som var tobakstillverkare. Föräldrarna gifte sig inte förrän 1838, efter att det tionde barnet hade fötts. Då hade Hedwigs farfar dött, och han hade tidigare hotat att förgöra sin son, om sonen gifte sig med Hedwigs mamma.

  Hedwig fick gå i flickskola. Men familjen hade inte så gott ställt och eftersom Hedwig var flicka ville hennes pappa inte ge henne möjlighet att studera vidare. Hedwig och hennes systrar skulle sitta tysta, vara blygsamma och ägna sig åt hushållsarbete eller handarbete.

  Hedwig beskrev själv barndomen som svår. Och flickors rätt till lika utbildning blev ett av de första kvinnokrav Hedwig drev.

1853 gifte Hedwig sig med med Ernst Dohm, chefredaktör för den satiriska tidskriften Kladderadatsch. Genom honom hamnade Hedwig i Berlins litterära och konstnärliga kretsar. Trots att familjen hade svårt ekonomiskt höll de ofta salonger i sitt hem där konstnärer och författare träffades och diskuterade.

  Tillsammans med Ernst fick Hedwig en son (som dog som barn) och fyra döttrar. Alla fyra döttrarna fick den yrkesutbildning de själva ville ha.

   Det var först under 1860-talet som Hedwig Dohm började skriva. Det första hon skrev var ett vetenskapligt verk om spansk litteratur – ett otroligt jobb av en som i stort sett var självlärd! Under 1870-talet skrev hon fyra böcker i en serie om feminism. I dem krävde hon inte bara – som en av de allra första i Tyskland, förutom Louise Dittmar – rösträtt för kvinnor, utan också fullständig juridisk, social, sexuell och ekonomisk jämlikhet mellan kvinnor och män. Böckerna stötte på starkt motstånd, inte bara bland patriarkala män. Många kvinnor tyckte att Hedwig var alltför radikal.

  När Ernst Dohm dog 1883 flyttade Hedwig hem till sin dotter Elsbeth och hennes man. Där fortsatte hon sitt arbete och hon fortsatte också att hålla salong för gäster av olika slag. Samtidigt började hon skriva noveller och romaner – med det gemensamma temat att hjältinnorna på olika sätt kom i konflikt med traditionella könsnormer. Dessutom skrev hon några uppskattade komedier för teatern.

Hedwig Dohm blev med tiden en av de viktigaste politiska rösterna i dåtidens Tyskland, men hon sågs dessutom som en av de roligaste och mest ironiska. Hon skrev ofta vanvördigt om patriarkala män och deras strävan efter makt.

  När kvinnorörelsen radikaliserades under 1880-talet började Hedwig Dohm även att skriva politiska artiklar till nya tidningar och tidskrifter, som Minna Cauers Die Frauenbewegung. Hon välkomnade de radikala unga feministerna under 1890-talet, som Anita Augspurg och Lida Gustava Heymann.

  Tillsammans med Augspurg, Cauer, Heymann med flera var Hedwig Dohm också med och startade flera organisationer för kvinnors rättigheter, bland annat för kvinnors rätt till studier, för mödrars rätt till mammaledighet, mot prostitution och för kvinnors rösträtt.

De flesta andra tyska intellektuella protesterade inte alls mot första världskriget, men det gjorde Hedwig Dohm – liksom de andra radikala feministerna. Hon gick hårt emot den framväxande patriotismen. Över 80 år gammal skaffade Hedwig Dohm sig på det sättet nya fiender bland maktens män.

  Det sista året i livet blev tungt för henne. Hon plågades svårt av mordet på Rosa Luxemburg.

  Hedwig Dohm dog i Berlin den 1 juni 1919, 87 år gammal, bara ett halvår efter att kvinnor fått rösta för första gången i Tyskland.