«  Stark feministisk agitator i Finland

Ida Sofia Ahlstedt föddes den 6 maj 1875 i byn Kaitaranta i Nurmijärvi i södra Finland. Familjen hade sju barn; sex döttrar och en son. Någon skola fanns inte i byn. När Ida var nio år skickades hon och storasyster Tilda till Helsingfors, Ida för att bli piga hos en släkting och Tilda för att jobba i släktingens hembageri.

  Snart fick Ida också börja i bageriet, liksom även systern Hilma. Ida var 15 år gammal när släktingarna skaffade ett nytt bageri, och överlät det gamla till Ida, Hilma och Tilda. Ida utbildade sig i den vevan till sockerbagare.

I slutet av 1890-talet började både Ida och hennes systrar att bli allt mer intresserad av politik. De gick korrespondenskurser för Folkbildningssällskapet, som är Finlands äldsta folkbildningsorganisation. De deltog i möten hos nykterhetsföreningen Koitto, och i Helsingin työväenyhdistys (Helsingfors arbetarförening). 1899 var Ida med på mötet där det finska socialdemokratiska partiet bildades, och hon står som en av grundarna av partiet.

  Men det som Ida helst ville jobba med var kvinnors rättigheter. Så hon var med och startade Helsingfors arbetarförenings kvinnoavdelning redan 1898, och året efter att partiet bildats tog hon tillsammans med Miina Sillanpää i Helsingfors Tjänarinneförening initiativ till att starta det nationella Arbetarkvinnoförbundet. Där blev Ida första ordförande.

Demonstration för rösträtt för kvinnor i Helsingfors 1905.
Foto: CC/Helsingfors stadsmuseum

Under början av 1900-talet blev Ida Aalle, som hon hade börjat kalla sig då, en av partiets resande agitatorer*. Hon var också mycket drivande i kampen för rösträtt. Finland var inte ett fritt land då, utan ett självstyrande storfurstendöme under den ryske tsaren, och det fick Ida att engagera sig även mot "förryskningen" av landet.

  Hon flyttade till Kotka, där hon startade ett folkkök, något som arbetarföreningarna ofta gjorde. Det var en slags restaurang som riktade sig till arbetare och fattiga, och som serverade enkel mat billigt. I folkköken fanns ofta också en läshörna, där folk kunde låna med sig böcker hem. Idas folkkök blev en plats för anti-rysk propaganda. Men det stängdes efter en razzia, och för att inte få problem där återvände hon till Helsingfors.

Finska socialdemokrater på nykterhetsmöte i Kotka. Ida sitter som
nummer två i mellersta raden. Foto: Työväen arkisto

Kvinnorna i Helsingfors arbetarförening började sommaren 1904 att starta hemliga proletära kommittéer under ledning av Ida Aalle. Hon organiserade även de män som vägrade värnplikt, när de blev inkallade till att göra värnplikt för Ryssland. Det fick till följd att hon arresterades flera gånger. Samtidigt fortsatte hon resa runt som agitator, och besökte även socialdemokrater i Sverige och Danmark.

  Ida blev allt mer känd som en driftig och stark vänsterkvinna. Hon har beskrivits som både ovanligt vänlig och "moderlig", och samtidigt viljestark och envis. Andra uttryckte det som att Ida var någon som sa som det var och pratade så att alla kunde förstå.

  Hösten 1905 valdes hon in i Helsingfors strejkkommitté vid storstrejken. När allmän rösträtt införts och det första valet hölls i mars 1907 valdes hon in till lantdagen. Knappt 32 år gammal var hon därmed en av de första kvinnorna i världen som valdes in i ett parlament.

  Som officiell representant för Finland deltog hon i den internationella kvinnokonferens i Köpenhamn 1910 där Clara Zetkin, Käte Duncker och Paula Thiede från Tyskland la förslag om införandet av en internationell kvinnodag.

  1912 gifte sig Ida Aalle med Kyösti Teljo, en pianist och dirigent som också var med i det socialdemokratiska partiet.

Till följd av den ryska revolutionen 1917 blev Finland en självständig stat. Men motsättningarna var stora och det ledde till inbördeskrig i början av 1918. Ida Aalle-Teljo var närmast känd som pacifist, men hon blev invald i Arbetarnas centralråd, som var de rödas parlament under kriget. Därför tvingades hon och hennes man fly tillsammans med hennes systrar när de vita börjat avrätta arbetarledare utan rättegång i slutet av kriget.

Rödgardistiska kvinnor och flickor gripna i Lahti i maj 1918. De
flesta dödades direkt efter att fotot tagits. Cirka 200 kvinnor sköts
på bara några dagar. Den yngsta som avrättades var 14 år.

  Ida och Kyösti bosatte sig i Tallinn i Estland, där Kyösti lyckades försörja sig som restaurangmusiker. Men där greps de 1919 och skickades tillbaka till Finland. Ida Aalle-Teljo dömdes till 12 års fängelse för landsförräderi. Men straffet förkortades senare och hon släpptes ut från Tavastehus fängelse 1922.

  Det socialdemokratiska partiet anställde henne direkt igen som resande agitator. Men när henne man fick jobb i Kotka flyttade även hon dit. Där startade hon ett bageri och kafé. Samtidigt engagerade hon sig kommunpolitiken och satt i stadsfullmäktige 1929-1933. Då hade hon också startat en exklusiv restaturang.

När mannen dött 1933 arbetade Ida vidare tillsammans med sina systrar. Men 1942 återvände hon till Helsingfors.

  Där arbetade Ida Aalle-Teljo inom äldreomsorgen. Hon var med och startade flera äldreboenden i Kotka och Helsingfors under 1940-talet. Vid den tiden hyllades hon ofta av sitt parti. Hon utsågs till hedersmedlem i partiet 1946 och till hedersordförande i kvinnoförbundet 1947.

  Under början av 1950-talet fortsatte Ida sitt arbete för äldre och med vårdfrågor på flera sätt. Från 1952 bodde hon själv på ett av äldreboendena.

  Ida Aalle-Teljo dog den 17 juni 1955 i Helsingfors, 80 år gammal.

Redan 1959 lät det socialdemokratiska partiet göra en 1 maj-brosch till Ida Aalle-Teljos ära. Hon ses fortfarande som en av de viktigare kvinnorna och största ideologiska påverkarna i partiets historia.

* Agitator = någon som agiterar, det vill säga håller peppande tal för att sätta folk i rörelse och organisera kamp för eller emot något.