«  Pigan som blev minister

Vilhelmiina Riktig föddes den 4 juni 1866 i en fattig torparfamilj i Jockis i södra Finland. De tre äldsta barnen var söner, de tre yngsta var döttrar. Miina, som hon kallades, var den äldsta av döttrarna. Hon sa senare att hennes barndom var så grå att det inte fanns någonting att berätta om den.

  Miina var 12 år när hon började jobba på en textilfabrik i Forssa, där de arbetande barnen bodde intill fabriken. Men när hon blev 18 år flyttade Miina till Borgå och började jobba som hembiträde. I samband med det ändrade hon efternamnet till Sillanpää.

  Efter tre år där flyttade hon till Helsingfors, där hon fortsatte som hembiträde. 1898 var Miina Sillanpää med och bildade Helsingfors Tjänarinneförening, där hon blev vice ordförande. Hon blev känd som "uppviglare" av tjänarinnor, för att hon var bra på att få med sig kvinnor. De som inte gillade henne kallade henne för "pig-generalen" eller "hemmets skadegörare".

År 1900 tog Miina och Ida Aalle-Teljo initiativ till att bilda Arbetarkvinnoförbundet. Ida var redan socialdemokrat, men det var först efter att de bildat kvinnoförbundet som även Miina gick med i det socialdemokratiska partiet. Där blev hon känd som kämpe för kvinnors rätt.

  Vid den tiden började Miina jobba som kontorsföreståndare för Tjänarinneföreningens platsförmedlingsbyrå. Senare jobbade hon också som föreståndare för föreningens tjänarinnehem.

  Miina Sillanpää blev en känd agitator, och inför storstrejken 1905 var hon ofta anlitad. Dessutom skrev hon mycket i tidningarna, inte bara i socialdemokraternas egna, och hon blev redaktör för tidningen Palvelijatar (Tjänarinnan), det som två år senare blev Arbetarkvinnoförbundets Työläisnainen (Arbetarkvinnan).

När Finland införde allmän rösträtt 1906 gällde den både kvinnor och män – tack vare just Arbetarkvinnoförbundets kamp. (Du kan läsa mer om det genom att klicka på länken till förbundet.) Vid det första valet med den nya rösträtten 1907 blev Miina Sillanpää invald i lantdagen. Hon var då en av nio arbetarkvinnor som valdes in, totalt var de 19 invalda kvinnor. Finland var det tredje landet i världen som införde rösträtt för kvinnor, och det andra landet i världen där kvinnor även blev valbara, men de var samtidigt det första landet där kvinnor faktiskt blev invalda, så Miina Sillanpää var en av de första kvinnorna i världen som valdes in i ett parlament. Hon satt i lantdagen till 1917.

Några av de första kvinnorna i världen som 1907 valdes in i ett parlament.
Miina Sillanpää står i bakersta ledet som nummer fem från vänster.

  Men när arbetarrörelsen radikaliserades i samband med inbördeskriget drog sig Miina Sillanpää allt mer bort från politikens ledning. Istället jobbade hon med kommunalpolitik. När kriget var över hade flera ledande kvinnor i kvinnoförbundet dött, satts i fängelse eller gått i landsflykt. Då återgick Miina till riksdagspolitiken och valdes in i riksdagen igen 1919. Där satt hon till 1932, men efter ett uppehåll på några år valdes hon in igen 1936 och satt då till 1947, det vill säga ända tills hon blev 81 år!

  Det Miina var mest engagerad i var yrkesarbetande kvinnors, ogifta mödrars och barns villkor. Hon drev exempelvis redan i början av förra seklet att det måste finnas mödra- och skyddshem till stöd för dem som utsätts för våld. Hon föreslog redan då också att abort skulle bli lagligt, men det var alldeles för radikalt för hennes samtid.

  När Miina blev biträdande socialminister 1926-1927 blev hon därmed den första kvinnan som minister i Finland. Samtidigt var hon aktiv i socialdemokratiska kvinnoförbundet och redaktör för deras tidning Toveritar (Kamrat) 1922-1943.

Under hela sitt liv skrev Miina Sillanpää mycket, både i de
socialdemokratiska tidningarna och kvinnoorganisationernas tidningar
som hon var med och startade, och i andra medier.

  Eftersom hon alltid ville veta vad hon gjorde reste Miina Sillanpää mycket, och besökte barnhem, mentalsjukhus, skolor och annat hon hade ansvar för. Hennes departement drev igenom en ny äktenskapslag, så att gifta kvinnor blev myndiga 1929.

  Själv gifte sig Miina aldrig. Redan som ung hade hon bestämt sig för att hon aldrig skulle gifta sig, och hon hade inga egna barn. Men en period bodde hennes systerdotter Sylvi som fosterbarn hos Miina.

Miina Sillanpää var populär även bland de borgerliga kvinnorna. Det berodde nog delvis på hennes passivitet under inbördeskriget, men också för att hon inte hörde till de radikalare socialdemokratiska kvinnorna, utan snarare högerfalangen i partiet. Under andra världskriget var hon ledamot av utrikesutskottet.

  De sista åren i livet ägnade Miina Sillanpää åt att umgås med vänner. Genom hela livet gillade hon att spela kort, gärna Bismarck.

  Miina Sillanpää dog den 3 april 1952 i Helsingfors, 85 år gammal.

Miina Sillanpää fick en mängd hedersutmärkelser redan under sin livstid. En minnessten finns nu på hennes födelseort. I Helsingfors finns en relief med hennes ansikte på ett monument. En annan reliet visar henne och Ida Aalle-Teljo. En gata har Miina Sillanpääs namn. I Finland finns också ett Miina Sillanpää-sällskap för social rättvisa. Den 1 oktober är sedan 2023 Miina Sillanpää-dagen, en allmän flaggdag i Finland. (Fram tills dess var nog Minna Canth-dagen den enda flaggdagen som firas till minne av en kvinna.)