«  Mångsysslande feminist som uppfann varmmjölksautomater!

Valborg Sigrid Fredrika Ulrich föddes den 10 december 1867 i Bremen i Tyskland. Föräldrarna var svenska, men pappan jobbade som gymnastikprofessor i Bremen. Valborg hade en syster, Helfrid, och tre bröder.

  Som barn har Valborg beskrivits som en väldigt smart tjej, "käck och livlig", som brydde sig mycket om både medmänniskor och djur. Men vi vet ingenting om hennes uppväxt i Tyskland. Knappt 18 år gammal återfinner vi henne istället i Sverige, där hon blivit anställd som skådespelare på Kungliga Dramatiska Teatern från september 1885.

  Skådespeleriet hade Valborg fått med modersmjölken. Hennes mormor var den på sin tid främsta skådespelerskan i Sverige, Sara Torsslow. Även morfar var skådespelare och teaterdirektör. Valborgs mamma, som också hette Valborg, och mammans syster Helfrid, hade bägge spelat teater som unga, och en annan syster till dem, Nanna, blev känd skådespelerska, precis som Valborgs kusin, Valborg Moberg. (Ja, släkten gillade verkligen att döpa tjejerna till Valborg och Helfrid, så det gäller att hålla isär dem!)

Men Valborg verkar ha tröttnat på skådespelandet. 1892 utbildade hon sig till sjuksköterska, och jobbade som det i fem år. Sedan gick hon ut Påhlmans handelsinstitut 1898, och började jobba som kontorist.

   Ur Oscar II och hans tid av Erik Lindorm, 1936

Varmmjölksautomaterna

Valborg var en driftig kvinna och intresserad av det mesta. 1902 uppfann hon varmmjölksautomater, som hon tog patent på. Den första automaten ställdes upp på Östermalmstorg. Den invigdes av självaste riksmarskalken Fredrik von Essen. Vid varje automat fanns två bleckmuggar, som rengjordes i en sköljapparat, och sedan kunde användas till den 60-gradiga, varma mjölken, som man fick för 5 öre, och som skulle värma frysande människor.

  Otroligt nog verkar varmmjölksautomaterna ha blivit väldigt populära. De spreds förutom runt om på torg i Stockholm även till Sundsvall, Göteborg och Helsingfors. SKN, Svenska Kvinnors Nationalförbund, gav ut en skrift på engelska, där Valborg Ulrich beskrev automaterna: The Swedish automatic machines for providing warm milk. Valborg har berättat att hon kontaktades av folk i andra länder, som Danmark, Holland, Tyskland, Schweiz, Ryssland och Australien, som ville veta mer om automaterna!

  1905 tröttnade Valborg på skötseln av varmmjölksautomaterna och sålde alltihop till Frälsningsarmén, men de misskötte tydligen automaterna så grovt att de snart skrotades.

Kvinna vid varmmjölksautomat på Brunkebergstorg.
Foto: CC/Stockholms stadsmuseum nr Fa 25843

Valborg var engagerad feminist, och aktivist blev hon dels fackligt och dels för kvinnors rösträtt. Hon var med i LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, och där var hon bland annat en av undertecknarna när LKPR skrev till kungen 1905 och krävde rösträtt. (LKPR stöttade för övrigt varmmjölksautomaterna och Stockholmsavdelningen krävde att kommunen 1904 skulle stödja automaterna ekonomiskt.)

  Som kontorist engagerade sig Valborg Ulrich i KKEF, Kvinnliga Kontorist- och Expeditföreningen, som samlade kontorister, kassörskor och expediter (den finns kvar än idag, men numera har de återtagit det ursprungliga namnet, utan expediter, som förkortas KKF). Valborg var under många år föreningens sekreterare, och hon höll ofta föredrag och skrev ibland artiklar om arbetsvillkor och pensioner i tidningar som Dagny och Rösträtt för kvinnor. Det märks på hennes texter att hon var en radikal feminist som brann för att förbättra arbetarkvinnors villkor. Ofta skrev hon också små noveller, eller betraktelser, i Tjänarinnebladet.

  När Valborg fyllde 50 år beskrev LKPR:s tidning henne som själva "själen" i kontoristföreningen, och som organisationens "fostermor". Vaken, intresserad av allt, full av humor, den gladaste och påhittigaste när det gällde att roa andra, och med en varm och samtidigt klok personlighet. Dessutom berättades att hon alltid bar märket för kvinnors rösträtt synligt på sig "som ett tyst agitationsmedel".

Vad Valborg gjorde senare i livet vet vi inte. Med tanke på hur länge hon levde och hur feministisk hon var, är det svårt att tänka sig att hon inte fortsatte vara aktiv feminist. Vi håller med Elin Wägner, som skrev om Valborg att "så randas nog aldrig den dag då hon nöjer sig med att sitta hemma och ha trevligt själv istället för att knoga för andra". Men vi har inte hittat någon mer information.

  Det enda vi vet är att Valborg bodde tillsammans med Elin Matilda Jansson, som också var aktiv i kontoristföreningen, och att de hade "ett litet älskat eget hem på landet" tillsammans.

  Valborg Ulrich dog den 29 september 1956 i Stockholm, 88 år gammal.

Sett till vad som dyker upp när man söker på internet, tycks det som Valborg Ulrich verkar vara ihågkommen för idag annars mest vara varmmjölksautomaterna!