«  Tidig journalist och författare

Vera Adelaide Sofia von Kraemer föddes den 22 februari 1878 i Visby på Gotland. När hon var 4 år tog hennes mamma, författaren Anna Jäderin, med sig Vera och hennes lillebror Henry och flyttade till Stockholm. Året därpå skildes föräldrarna och ytterligare ett år senare dog pappan.

  I Stockholm gifte Anna om sig med Hjalmar Branting (som senare blev statsminister), och Vera och Henry fick halvsyskonen Georg och Sonja. Vera verkar ha trivts väldigt bra i det nya hemmet, och genom Hjalmar Branting började hon – medan hon fortfarande gick i skolan – översätta texter till tidningen Social-Demokraten. Efter skoltiden jobbade Vera von Kræmer med uppdrag, bland annat skrev hon återkommande kåserier för Svenska Dagbladet. Där slutade hon snart igen och det sägs att det berodde på att hon vägrat att starta en modebilaga för barn på tidningen.

  Istället återvände Vera till Social-Demokraten 1905, där hon då var den enda anställda kvinnan. På den tiden skrev många under signatur eller pseudonym, och Vera hade flera; Maudlin, Cecilia Wendel, Jane Eyre och Cecilia med nålen.

  Vera von Kræmer gifte sig tidigt, men skilde sig igen efter några år. När hon var 26 år inledde hon ett förhållande med tidningsredaktören Hugo Lindblad. Som många andra feminister ville hon inte gifta sig, eftersom kvinnor som gifte sig blev omyndiga igen (det var så fram till 1921). Paret gifte sig därför först nitton år senare, men adopterade dottern Greta, född 1916.

Rösträtten

Som många andra kvinnor som jobbade som journalister i slutet av 1800- och början av 1900-talen var Vera von Kræmer engagerad för kvinnors rösträtt. Ett år var hon redaktör för tidningen Rösträtt för Kvinnor, vilket var LKPR:s tidning. Hon var också kompis med flera av de kvinnor som började som journalister efter henne, och hon var med i nätverket Ligan.

  I tidningen Iduns serie 1907 med frågor till kvinnor om varför de ville ha rösträtt svarade Vera bland annat:

Tidning för kvinnor?

Vera von Kræmer var redaktör för Rösträtt för kvinnor vid den tid då Sveriges kvinnor slutligen vann kampen, och rösträtt för kvinnor infördes. Då väcktes förstås diskussionen om de skulle fortsätta ha en tidning för kvinnor, och om de eventuellt skulle bilda ett kvinnoparti. En del forskare har påstått att Vera von Kræmer var emot särskilda kvinnotidningar, och att det var därför hon slutade på tidningen, men det är inte riktigt sant.

  Snarare var det så, att hon trodde att de "vanliga" tidningarna efter att kvinnor då, i och med rösträtten, hade erkänts som medborgare skulle börja skriva om sånt som rörde kvinnor. Men hon insåg samtidigt att det kanske var för optimistiskt. Läs själv vad hon skrev om det HÄR.

  Vera von Kræmer fortsatte skriva hela sitt liv, och hon jobbade brett med skrivandet. Hon skrev flickböcker, böcker om handarbete, självbiografi, reseskildringar (hon reste bland annat till Frankrike, Tyskland, Tjeckoslovakien och Japan) och artiklar om det mesta. Dessutom översatte hon en stor mängd böcker.

  I presshistorien har hon fått en plats också för att hon var en av de första som började recensera film.

   Vera von Kræmer dog av cancer den 22 oktober 1940, 62 år gammal.

Hos KvinnSam kan du på nätet läsa flera gamla kvinnotidningar i digitaliserad form.

Vill du läsa Vera von Kraemers självbiografiska roman
om uppväxten – Brantings på Norrtullsgatan – kan du klicka HÄR.