«  Svarta kvinnors stora rösträttsorganisation i USA

Bland grundarna av NACW fanns bland andra Fannie Barrier Williams, Ida B. Wells,
Frances E.W.Harper och Mary Church Terrell.

Den tidiga rösträttsrörelsen för kvinnor i USA hade vuxit fram ur abolitioniströrelsen, alltså kampen för avskaffandet av slaveriet (abolish = avskaffa). Då krävde de rösträtt för alla, oavsett kön eller hudfärg. Men med tiden blev rösträttsrörelsen allt mer inriktad på vita medelklasskvinnor. Flera svarta rösträttskvinnor valde därför att bilda egna organisationer.

  Lokalt på flera orter bildade svarta kvinnor under 1880-talet "klubbar" som delvis kan liknas vid självhjälpsgrupper. 42 sådana klubbar från 14 stater samlades i en första National Conference of the Colored Women of America i Boston 1895. Det ledde till startandet av NFAAW, National Federation of Afro-American Women. Redan innan dess hade även CWL, Colored Women's League*, bildats på flera orter, och de deltog också i konferensen.

  1896 gick de två organisationerna samman med ännu fler lokala klubbar till riksorganisationen NACW, National Association of Colored Women. Eftersom den nya organisationens lokalavdelningar kallades för klubbar kom organisationen senare att döpas om till NACWC, National Association of Colored Women's Clubs. Redan efter ett år hade de cirka 5 000 medlemmar och medlemsantalet fortsatte fördubblas många gånger om.

  Bland de mest kända av initiativtagarna till NACW fanns Fannie Barrier Williams, Frances E.W. Harper, Mary Church Terrell, Harriet Tubman och Ida B. Wells. Mary Church Terrell valdes till ordförande. Organisationen antog också hennes motto: Lifting as We Climb.

Några av medlemmarna i NACW i Iowa 1903.

  Organisationen gav från 1897 också ut en egen tidning som fick namnet The National Association Notes, men den bytte senare titeln till The National Notes. Den startade som ett enkelt nyhetsbrev, men blev snart en månadstidning.

NACW drev kvinnors rösträtt, men de jobbade också för svarta kvinnors rättigheter inom alla områden. Klubbarna samlades kring det som just deras medlemmar ville ägna sig åt, så det fanns lokala klubbar med inriktning på unga tjejer, gifta kvinnor, äldre, sömnad, studie- eller musikgrupper, och klubbar som var inriktade på konkreta arbetsuppgifter. De drev startande av daghem, lekskolor och sommarläger för svarta barn, skolor för svarta flickor och ålderdomshem för svarta äldre. De krävde lika lön för samma arbete och ordnade protester mot rassegregerade bussar. De deltog i kampen mot lynchningar och ordnade bojkotter med "Don't Buy Where You Can't Work"-kampanjer.

  I tanken på att lyfta svarta hade förstås också folkbildning en viktig roll. NACW gav ur broschyrer, ordnade föredrag, arrangerade studiecirklar och "läsklubbar". De lokala klubbarna tog ibland också namn efter kända historiska svarta kvinnor, för att hedra sina förmödrar och sprida kunskap om dem.

Några av medlemmarna i NACWC i Montana 1921.

  NACW växte med åren till en mycket stor organisation. Vid rösträttens införande hade NACW cirka 10 000 medlemsklubbar, underförbund i 29 stater, och över 200 000 medlemmar runt om i landet.

När rösträtt för kvinnor hade införts i USA 1920 fortsatte NACW att arbeta för svarta kvinnors rättigheter på alla andra sätt, men medlemsantalet minskade med åren.

  NACWC finns kvar som organisation än idag, och jobbar nu med fokus på lika lön och barnomsorg.

* I en del texter kallas CWL istället för NCWL, National Colored Women's League, eller NLCW, National League of Colored Women, troligen för att grupper på en del orter ibland gick ihop i tanke att bilda en riksorganisation, men i praktiken blev de ingen nationell organisation förrän vid sammanslagningen 1896.