«
Tillbaka
Medlemmar i Stockholms allmänna kvinnoklubb 1892. I mitten
av översta
raden syns tobaksarbeterskan Augusta Lock. Sittande längst
till höger är
Amanda Horney, som blev klubbens första valda ordförande.
Proletärkvinnor
ohoj! var rubriken i tidningen Social-demokraten där
"såväl gifta som ogifta" kvinnor bjöds
in till att starta en kvinnoklubb i Stockholm den 11 juni 1892.
Bland initiativtagarna fanns Elin
Engström, Amanda
Horney, Alma
Igelbäck, Alina Jägerstedt,
Gertrud
Månsson, Emilie Rathou och
Anna Söderberg. Det var starkt
av dem att ta detta initiativ, för männen i partiet hade
tre år tidigare röstat emot att det skulle bildas särskilda
kvinnoklubbar.
Som kvinnoförbundets senare ordförande Disa
Västberg konstaterat: "I begynnelsen
voro kvinnorna mera fruktade än önskade som medlemmar
i arbetarrörelsen ."
1.
1907 firade Stockholm Allmänna Kvinnoklubb 15-årsjubileum.
Foto: Arbetarrörelsens arkiv.
Stockholms
Allmänna Kvinnoklubb (SAKK) var inte den första
socialdemokratiska kvinnoklubben. Innan dess hade det bildats kvinnoklubbar
i Malmö, Ystad, Lund, Norrköping,
Göteborg och Örebro,
men de blev alla tillfälliga. Stockholms Allmänna Kvinnoklubb
blev den första kvinnoklubben som var en del av det socialdemokratiska
partiet, och den lever kvar än idag. Därför ses den
som grunden till det senare socialdemokratiska kvinnoförbundet.
Anne-Marie Lindgren och Marika
Lindgren Åsbrink skriver i boken Systrar
kamrater! om kvinnoklubben:
"Den
ägnade sig åt praktisk social hjälpverksamhet
och den genomförde kvalificerade sociologiska studier av
arbetarkvinnors villkor, den medverkade till ett producentkooperativ
(för övrigt ett av de få som överlevde),
den var engagerad i olika bildningsverksamheter och hade en egen
sångkör, den agiterade för facklig organisering
och hjälpte till att bilda fackföreningar, den drev
envetet och ibland i konflikt med partiet frågan om kvinnors
rösträtt, och lika envetet fast länge för
döva öron sociala frågor som ogifta mödrars
ställning, kvinnlig yrkesinspektion, likalönsprincipen
och sexualupplysning för ungdomen."
Ett exempel
på studier var om industriarbeterskornas villkor, som Anna
Söderberg tog initiativ till. Men de diskuterade också
allt som rörde kvinnor, från rösträtt till
barnbegränsning. Pengar samlade de in genom fester, basarer
och danstillställningar. De höll också sagostunder
för arbetarkvarterens barn.
Stockholms allmänna kvinnoklubb på utflykt med sin fana
1905.
Medlemmarna
i SAKK var arbeterskor, exempelvis sömmerskor, tobaksarbeterskor,
bryggeriarbeterskor, tvätterskor, baderskor, fabriksarbeterskor,
bygghantlangerskor, strykerskor och trikåstickerskor.
Mötena hölls ofta först kl. 21 på
kvällarna, så att alla skulle ha hunnit sluta sina arbeten.
De var 58 kvinnor som redan på första mötet blev
medlemmar i kvinnoklubben. I slutet av året var de nästan
200 medlemmar, och därmed större än den socialdemokratiska
föreningen.
SAKK krävde dessutom rösträtt för
alla kvinnor, inte bara den "damrösträtt"
som borgarkvinnorna drev – alltså rösträtt
endast för tillräckligt rika kvinnor, på motsvarande
sätt som för män då.
Kvinnoklubben
tog också initiativ till bildandet av Kommittén
för den kvinnliga agitationen, dels för att många
medlemmar skulle få träna sig att tala offentligt, så
att fler kunde bli agitatorer, dels för att uppmuntra kvinnor
att engagera sig fackligt.
1. Disa Västberg: Kvinnorna i den socialdemokratiska
rörelsen. Tiden nr 3-4/1939.
Agitation = argumentera för att sätta i rörelse,
uppvigla.
Anne-Marie Lindgren & Marika Lindgren Åsbrink: Systrar
kamrater! Arbetarrörelsens kvinnliga
pionjärer.
Stockholms allmänna kvinnoklubb: Från
Alma till Ulla – Stockholms Allmänna
kvinnoklubb de första 50 åren 1892-1942, SAKK
2011.
Hjördis Levin: Proletärkvinnor
ohoj! Stockholms Allmänna kvinnoklubb
1892-1930.
|